Gudomlig komedi

Verksamheten har flyttat

2010-11-29T10:21:00.000-08:00

Vid närmare eftertanke kommer jag nog inte skriva här framöver. Jag har flyttat min verksamhet.

Jump you f****** III

2010-11-28T07:36:00.000-08:00

Alla snygga tjejer gillar silver men avskyr ockrare.

Jump you f****** II

2010-11-28T07:30:00.000-08:00

Ockrare har aldrig varit populära.

Jump you f****

2010-11-24T08:45:00.000-08:00

Den fientliga attityd ni uppvisar mot bankerna och mot marknaden är äcklig! Den är direkt förkastlig. Jag tror inte den är laglig.

Den sk "marknaden" domineras av ett gäng finansiella terrorister, både inom banker som JP Morgan och Goldmans Sachs, men också av "finansmän" som George Soros, Warren Buffet mfl.

Du får väl stämma det amerikanska folket, letterna, spanjorerna, grekerna, islänningarna mfl för att de är upprörda över att deras länder har angripits och plundrats av finansiella terrorister och att politkerna bara är ynkliga medlöpare. Det här är bara början. "Let them eat cake", är vad Marie Antoinette sägs ha sagt en tid innan hon blev huvudet kortare. Samma attityd uppvisas av många av de finansiella terroristerna och deras politiker.

Det enda du gör är att upprepa ekonomiska plattityder som du har indoktrinerats med i någon skola, kanske tom på ett universitet som utgör den högre indoktrineringen och som effektivast blockerar förmågan att tänka fritt.

Silverbullet

2010-11-22T09:34:00.000-08:00

"Is the Kriger/Keiser "Short Squeeze JPM to Oblivion" plan working? Judging by the wholesale availability of silver (or lack thereof) the answer is a resound yes. In Coin Updates News we read that "as of today, there are no longer any regular wholesale supplies of the 1 ounce through 100 ounce silver rounds and bars available for immediate delivery. "

Från Zero Hedge.

Snart når nog bankirernas och finansmännens krigföring även Sverige. Så skjut en silverkula i deras riktning innan de angriper oss med full kraft:

"The point is that we are screwed because of the wrongdoing of others."

Att dräpa en drake

2010-11-21T09:11:00.000-08:00

Att dräpa den moderna bankdraken Fafner som tror sig vara trygg i sin håla behöver inte vara så svårt. Fd fotbollsspelaren Eric Cantona förklarar hur det går till och kompletteras med en silverkula avlossad av Max Keiser.

De är inte kloka, de där svenskarna

2010-11-19T08:09:00.000-08:00

I SVD kan vi läsa följande:

"Den svenska 36-åringen åkte till Irak – för att dö som martyr för terrorgruppen Den islamska staten Irak."

Typiskt såna där tokiga svenskar. Alla vet ju hur de är. Men det är nog i varje fall bra för säkerhetsföretagens affärer att en och en annan svensk spränger sig i luften. Att ta bort alla gränser och låta folk bosätta sig varsomhelst är en verkligen en bra idé.

Utvecklingen mot ett globalt 1984-samhälle möter en del motstånd i USA.

"Naked screening lobby pushes for profit, not privacy?"

En kinesisk satir:

Fria Tider

Crash JP Morgan II

2010-11-19T05:04:00.000-08:00

Vi måste slå tillbaka mot de finansiella terroristerna. De köper politiker och allting, så om vi låter dem fortsätta så här kommer vi och våra barn vara deras slavar i generationer framöver.

Max Keiser sade att det räcker med att vi köper ett silvermynt var. Jag köpte 160. Den här motoffensiven håller på att bli riktigt stor. Googla "crash jp morgan buy silver" och se själv.

Crash JP Morgan - Buy Silver!

2010-11-17T11:24:00.000-08:00

Den här kampanjen verkar vara på väg att bli riktigt stor. Du kan slå tillbaka mot bankmaffian genom att köpa silver. Max Keiser förklarar:

Taleb om QE2

2010-11-17T09:35:00.000-08:00

Nassim Taleb kritiserar "quantitative easing 2". Alltså att "the Fed" trollar fram mer pengar för att "lösa" krisen.

Nassim Talebs läromästare var matematikern Benoit Mandelbrot. Jag är inte alls insatt i de matematiska teorierna, men det som är intressant är slutsatserna som Taleb har dragit. Han vänder sig mot utopiskt tänkande, vilket även är ett grundläggande tema på den här bloggen. Utopisterna, det spelar ingen roll om de finns i "the Fed" eller om det rör sig om svenska politiker eller samhällsingenjörer eller politruker i media, tror att de kan ändra människan så att hon ska passa in i deras utopier. Men det är min övertygelse att det bara är en illusion. Det är bara ytan som berörs.

Nassim Taleb talar om att Bernanke inte förstår riskerna med manipulationerna som QE2 innebär. Jag säger samma sak som Taleb till våra politiker, samhällsingenjörer och politruker. Ni förstår inte riskerna med era manipulationer.

Vad händer med ert gulliga multikultiparadis om ekonomin kollapsar? Det är inte säkert att den gör det, men utopisterna underskattar riskerna eftersom de envisas med att inte ta hänsyn till verkligheten, som de ju helst vill se som en "konstruktion", kanske för att det ger dem en känsla av makt att kunna "dekonstruera" den efter eget tycke. Men det enda de egentligen kan manipulera är hur saker och ting beskrivs. Det är bara ytan som de berör. Under ytan förblir saker och ting som de alltid har varit.

Jag är rädd för att det snart är paytime för högmodet. Jag hoppas den brittiske konservative politikern Enoch Powell inte visar sig ha varit profetisk med sitt "rivers of blood" tal.

Marxismens märkliga död

2010-11-15T11:33:00.000-08:00

I SVD skriver Christina Doctare om att både S och KD har fjärmat sig från sin ideologiska grund. Hon nämner värdekonservatism som Kds grund. Men det som jag tycker är särskilt intressant med artikeln är världsbilden som hon samtidigt ger uttryck för:

”Kristdemokraterna måste bestämma sig om de vill utgöra ett bålverk mot fascism och rasism och tydligt stå upp för sina ursprungliga värderingar, som handlar om människovärde och den enskilda människans okränkbarhet i livets alla skiften. ”

Idag ska jag försöka reda ut varifrån föreställningen om en pågående kamp mot fascismen kommer. Till min hjälp har jag Paul Gottfried som är en av de främsta amerikanska paleokonservativa tänkarna. En av hans grundläggande idéer är att det i de västerländska samhällena har uppkommit en terapeutisk regim som kombinerar den själlösa ekonomismen hos ett multinationellt företag med omfördelning av resurser till olika minoritetsgrupper som regimen framställer som offer för fördomar, förtryck eller kränkningar. De som är motsträviga och inte vill underkasta sig regimen riskerar att mötas av terapeutiska tvångsåtgärder. Den terapeutiska regimen har kullkastat den mer autentiska meningen av både vänster och höger.

I ”The strange death of marxism” undersöker professor Gottfried den politiska förvandlingen av den gamla sortens kommunistiska partier till vad han kallar den post-marxistiska vänstern. Han ger en kritisk analys av en rad tänkare, inte minst de som förknippas med Frankfurtskolan, såsom Theodore Adorno, Herbert Marcuse and Jurgen Habermas.
Professor Gottfried ser Frankfurtskolans tänkare som upphovsmänen till några av de mest fördärvliga idéerna som ligger till grund för vår tids system. Inte minst teorin om den auktoritära personligheten förtjänar att nämnas. I värsta fall försöker teorin kategorisera synsätt som anses vara politiskt inkorrekta som psykologiska avvikelser som kräver terapi om de upptäcks hos en individ och indoktrinering av samhället genom massmedia och utbildning för att bekämpa de oönskade synsätten på kollektiv nivå. Det utgör grunden till vad som ibland kallas ”mjuk totalitarism”. Är det månne en passande karaktärisering av dagens Sverige?

Den klassiska marxismen ger en detaljerad analys av kapitalismens uppkomst, blomstring och nedgång. En revolutionär förändring kommer att leda till att kapitalismen ersätts med ett mer produktivt system, nämligen socialism. Vetenskaplig planering kommer att ersätta ”produktionens anarki”. Under kommunismen kommer ett jordiskt paradis framträda.
Oturligt nog för marxisterna så kollapsade Sovjetunionen och därefter har det varit svårt att ta påståenden om socialismens ekonomiska överlägsenhet på allvar. Men vad återstår för marxisterna när de har övergett socialismen? En sak som återstår är fienden. Professor Gottfried kallar vår tids marxister för postmarxister, eftersom de har övergivit den socialistiska ekonomiska teorin.

Under inflytande av Eric Voegelin och Murray Rothbard menar professor Gottfried att postmarxisterna tillämpar religiösa kategorier när de tolkar världen. Deras motståndare har inte bara fel: de är onda. Men vilka är då postmarxisternas ondskefulla motståndare? De finner svaret genom att nostalgiskt se tillbaka på 30-talet. Var inte marxisterna heroiska kämpar för friheten i kampen mot fascismen då? Problemet är att det knappt har funnits några fascister att bekämpa de sista 65 åren. Istället stigmatiseras alla som har minsta anstrykning av etnisk partikularism eller nationalism som ”fascister”.

Eric Voegelin skrev om ”den andra verkligheten” som han menade är ett drag som kännetecknar en politisk religion. Den andra verkligheten, mot vilken den troende har blicken fäst, är transcendent. Det är inte den här världen, utan en kommande värld som räknas. Det leder till en systematisk vägran att urskilja verkligheten såsom den framträder här och nu.
Det är som om anhängarna av religionen ser ut på världen genom en liten glugg i en pansarvagn. Genom gluggen uppfattar de bara slumpmässiga detaljer av verkligheten. Det begränsade synfältet gör att de överdriver illviljan hos dem som företräder andra synsätt än dem själva. De som tillbakavisar postmarxisternas program för mänsklighetens förbättring är inte en respekterad opposition. De är ”högerextremister” och ”fascister” som har glömt lärdomarna från Auschwitz och planerar att behandla invandrare från tredje världen, homosexuella och andra minoriteter på samma sätt som Hitler behandlade judarna.

Tolerans är ett ord vi hör ofta. Det är ett viktigt begrepp för den postmarxistiska vänstern. Men att förhärliga det utländska och antivästliga är inte samma sak som gästfrihet. Det är ett uttryck för ett avvisande av allt fäderneärvt, en kulturell och etnisk självförnekelse. Hur långt kan självförnekelsen drivas?

Bland de troende finner vi Umberto Eco som med glädje välkomnar de stora migrationsströmmarna som leder in i Europa. Han ser fram emot ”the ethnic reconstruction of the countries of destination, an inexhaustible changing of customs, the unstoppable hybridization which will statistically alter the color of skin, hair and eyes of the population.” Äntligen är den postmarxistiska utopin här. Världen är befriad från de förhatliga ljushylta Européerna och deras kultur och traditioner.

Om vi nu återgår till Christina Doctares artikel. Varför ger hon uttryck för marxisternas världsbild, med en kamp mellan ont och gott, där marxisterna är de goda och de inbillade ”fascisterna” är de onda? Postmarxisternas program leder till ett västerländskt kulturellt och etniskt självmord. Det rimmar milt sagt illa med en konservativ hållning.

Istället för att tillsammans med postmarxister slåss mot ”fascister” som bara finns i fantasin så vore det nog mer relevant att skydda den enskilde mot den terapeutiska regimen som indoktrinerar folket med postmarxistiska föreställningar och som trakasserar dem som protesterar mot det pågående västerländska självmordet.

Det märkliga med den döda marxismen är att den till och med har lyckats erövra sinnen som utger sig för att vara konservativa.

Tanke och Känsla IV

2010-11-10T06:56:00.000-08:00

Nikolaj Berdjajev

"Technology signifies the transfer of the whole of human existence from the organism to the organisation. Man no longer lives in an organic order. Man is accustomed to live in an organic connection with the soil, with plants and animals. The great cultures of the past were still surrounded by nature, they loved their gardens, flowers and animals, they had not yet broken asunder from the rhythm of nature. The sense of the land begat a tellurgic mysticism (Bachofen has remarkable thoughts about this). Man came from the soil and he returns to the soil. With this is connected a profound religious symbolism. The vegetative cults have played a tremendous role. The organic life of man and of human societies presented itself as a life similar to that of plants. Organic was the life of the family, of the corporation, the state, the church. Society had resemblance to an organism. The romantics at the beginning of the XIX Century ascribed an especial significance to the organism and the organic. From them comes the idealisation of everything organic and hostility towards the mechanical. The organism is born, and not made by man, it is begotten by nature, by cosmic life, in it the whole is not composed merely of parts, but rather precedes the parts and determines their life. Technology tears man apart from the soil, carries him across the expanses of the world, and gives man the sensation of earth as a mere planet. Technology radically alters the attitude of man to space and to time. It is hostile to any organic embodiment. In the technological period of civilisation man ceases to live amidst animals and plants, he is flung into a coldly-metallic medium, in which there is no longer any animal warmth, no warm-bloodedness. The might of technology bears with it an enfeebling of cordiality within human life, of cordial warmth, coziness, lyricism, sorrows, always connected with the emotion of soul, and not with spirit. Technology kills everything organic in life and sets it under the standard of the organisation of the whole of human existence. The inevitability of the transition from organism to organisation is one of the sources of the contemporary crisis of the world. It is not so easy to be torn asunder from the organic. The machine with a cold ferocity rips the spirit from its intertwined organic flesh, from vegetative-animate life. And this expresses itself first of all in the weakening of the soul-emotive element within human life, in the dissociation of integral human feelings. We are entering upon an harsh epoch of spirit and technology. The soul, connected with organic life, has proven very fragile, it shrinks back from the fierce blows which the machine inflicts upon it, it flows with blood, and sometimes it seems, that it is dead. We perceive this as a fatal process of technisation, mechanisation, the materialisation of life. But spirit can oppose this process, can master it, can enter into a new epoch of being victorious. This is the fundamental problem."

Alex Grey, Gaia

The spiritual condition of the contemporary world [Klick ]

Pat Buchanan om etnonationalism

2010-11-08T11:59:00.000-08:00

Jag kommer inte på något att skriva just nu, men rekommenderar besökaren att lyssna på Pat Buchanan:

Läs även:

Håller Europas stammar på att vakna?

Tanke och känsla III

2010-11-06T07:04:00.000-07:00

Jag har skrivit om hur tanke och känsla har splittrats från varandra i det moderna samhället. Den politiska klassen menar jag personifierar den delningen. De har ju gjort karriär inom ett system där separationen mellan huvud och hjärta är en del av miljön. För att nå toppen krävs att samma splittring som finns i systemet också återspeglas i personligheten.

Det är min förklaring till att politikerna inte ens har empati för sitt eget folk. Det gör att de kan fortsätta föra sin hänsynslösa invandringspolitik, trots att förorterna brinner och icke-integrerade gäng gör gatorna osäkra. Det är också så jag förklarar att de för en politik som inte tar någon hänsyn till historia och rötter. Det finns inget utrymme för sånt i deras sterila och själlösa ”visioner”.

Men saker och ting håller på att förändras. Vi har exempelvis Per Gudmundsson som har börjat diskutera asyl-verkligheten i SVD. Det är ett steg i rätt riktning. Tidigare har vi ju nästan bara sett sentimentala floskler om invandringen som tuggas om och om igen ad nauseam i media. (här)

Och Elsie Claeson skriver om borgare i Tyskland som gör motstånd mot politikernas livlösa och inte-alls-sköna nya värld. Upp till kamp, alla borgare! skriver hon. När jag var yngre hade jag vissa anti-borgerliga idéer. Numera för dock ordet ”borgare” mina tankar till fungerande familjer och hemtrevliga hus, något som de nya makthavarna föraktar och helst vill ödelägga. Fy tusan vad trött jag är på deras nonsens. Hellre borgare än delaktig i den urspårade kulturvänstern. (här)

Läs även:

Tanke och känsla I

Tanke och känsla II

Från den tysta gamla världen

2010-11-05T08:06:00.000-07:00

Mitt hjärta tillhör det nordiska landskapet; träden, sjöarna, bergen och vinden som blåser över skogarna, regnet som faller från molnen, stjärnorna som glimmar på himlen, månen vars sken lyser upp natten i silver, den gyllene solen som skrattar åt de små självupptagna människorna, vargen som ylar av längtan, älgen som vandrar genom skogen och ekorren som gnager på en nöt i ett träd.

Men den moderna världen är mig främmande. Likt ett dött och sterilt månlandskap breder den ut sig alltmer och tränger undan den levande naturen. Det besjälade, ja allt som är subtilt, förfinat, känsligt och spirituellt flyr undan den mörka stormen.

Vi naturvarelser gömmer oss i hålor och språng för att inte gå under i den syrefattiga miljön som tar en allt större plats. Men en dag kommer vi träda fram igen. Då kommer en stor vrede återställa världens balans; en vrede som likt en flammande eld har antänts av den brutala och hänsynslösa framfarten som vi har bevittnat och uthärdat.

Förräderi och folkmord

2010-10-31T04:55:00.000-07:00

Överallt i Europa är människor oroade och många protesterar mot att så många muslimer tillåts flytta in på kontinenten. Vad kommer det leda till? Man behöver inte svartmåla Islam eller tycka illa om muslimer för att vara oroad och kritisk mot processen. Det som är förvånande är att så många verkar vara likgiltiga. Vad är det med er, svenskar?

Jag har fått en positiv syn på Islam genom att läsa S.H. Nasr mfl. De muslimer som jag har träffat har oftast varit artiga och vänliga mot mig. Men jag vill inte att Europa ska bli muslimskt. Och jag vill inte att Europas befolkning ska bytas ut. Men vad är det som håller på att hända?

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det inte är muslimerna som har öppnat våra gränser. Det var inte de som tvingade på européerna mångkulturen. Deras närvaro i stort antal i Europa är en följd av europeiska maktförhållanden och en politik som drivs av våra egna politiker.

Jag lyssnade just på Paul Weston från Free Press Society. Det var ett delvis inspirerande och ganska radikalt tal. Han sade bland annat följande:

”If you choose not to defend your country, your culture and the democratic future of your children, then you may well pat yourselves on the back in your non-racist champagne socialist cocktail bars in Islington; you may well love other people’s anti-racist credentials almost as much as you love your own; but there is no getting away from the label I have for you.

You are a traitor and a betrayer of your country, a betrayer of your culture, and a betrayer of our yet unborn children.

And you are a racist, indeed a genocidal racist. Young native Europeans will become a demographic ethnic minority within their own homelands if immigration rates and birth rates stay the way they are for just one more generation.

This can politely be called population replacement. More crudely, it is bloodless genocide.

The United Nations is very clear on this. Their definition of genocide is as follows:

"Article 2.

In the present convention genocide means any of the acts committed with intent to destroy, in whole or in part, a national, racial or religious group."

We have been betrayed. ”

Jag har inget emot muslimer och min syn på Islam är inte generellt negativ (det är blandat, det finns mycket jag ogillar och annat som jag tycker är intressant) . Men det här är vansinne. Vad tror ni kommer att hända när européerna känner sig mer och mer trängda? ”Aldrig mer”, har varit ett mantra efter 2:a världskriget. Ändå förs en politik av dem som skriker högst om ”aldrig mer” som riskerar att leda till just det som är deras värsta mardröm, nämligen nya blodbad, etniska rensningar och folkmord. Både på européer, som för tillfället är fånigt tama, och på andra när tamheten släpper sitt grepp om européerna (då kommer jag kanske att tycka att de går för långt åt andra hållet).

Sverige har den extremaste invandringspolitiken av alla länder i Europa. Om vi följer FN:s definition av folkmord i artikel 2 så kan man argumentera för att våra egna politiker håller på att begå folkmord på oss etniska svenskar ( ”in part” räcker, som det står i artikel 2). Men det är förhoppningsvis inte deras medvetna avsikt att utplåna oss. En av de viktigaste förmågorna för en nutida politiker är ju att låtsas att verkligheten inte finns, att den bara är en konstruktion. Det är nog därför de kan sova på natten. De kanske till och med klarar av att se sig själva i spegeln utan att skämmas? Det borde de inte kunna.

Jag tror inte att historiens dom tar hänsyn till sofisterier och fega undanflykter. Snarare bevittnar vi vad som kommer att ihågkommas som det största sveket och förräderiet i Sveriges historia. Läget är detsamma i resten av Europa.

Inferno: Canto XXIII

Jag är inte systemet

2010-10-27T12:33:00.000-07:00

Etiketter är irriterande. Om jag använder ”konservativ” om mig själv så kommer folk tro att jag står för saker som jag inte alls står för egentligen. Jag vill inte alls konservera det nuvarande systemet som är korrupt, endimensionellt materialistiskt, ekologiskt ödeläggande, socialt upplösande, hycklande, modlöst och mycket annat som jag ogillar. Den västerländska civilisationen i sin nuvarande form har ingen framtid. Och det är inget att vara ledsen över.

Men till skillnad från vissa inom vänstern så avskyr jag inte allt som Europa och Väst står för. Jag avskyr framför allt vad det har degenererat till de sista århundradena. Jag är inte en primitivist, så jag tar inte avstånd från tekniken som sådan. Men den ska vara vara verktyg, alltså något som är av underordnad betydelse. Nu är den istället ett mål. Och teknosystemet är något som vi tjänar, istället för att det tjänar oss.

De europeiska folken har funnits sedan urminnes tider. Alla civilisationer genomgår olika faser. Fasen vi genomgår just nu är inte en av höjdpunkterna ur ett socialt, kulturellt, ekologiskt eller spirituellt perspektiv. Men att låta det nuvarande lågvattenmärket vara grunden för att stödja en politik som gör att de europeiska folken trängs undan av andra folk ser jag som höjden av nihilistisk självdestruktivitet. Lösningen är inte att begå kulturellt och genetiskt självmord, utan att finna nya fåror med friskt vatten som vi kan följa.

Liksom vänstern tar jag avstånd från de ”imperialistiska krigen”. Vilka är vi att försöka lära afghanerna hur de ska leva sina liv? Vår nuvarande civilisation kommer ju vara försvunnen inom en inte särskilt avlägsen framtid medan afghanerna kommer att överleva amerikanerna på samma sätt som de överlevde britterna och ryssarna. För tusen år sedan levde antagligen afghanerna mer eller mindre som nu. Om tusen år kommer de kanske fortfarande leva så. Men den västerländska civilisationen i sin nuvarande form kommer att vara försvunnen sedan länge då. De flesta vet nog någonstans att det nuvarande högentropisamhället är ohållbart i längden.

Derrick Jensen har jag inte läst något av. Men jag gillar den här videon som jag fann på fimbulvinter:

Mer dravel

2010-10-27T08:18:00.000-07:00

Det är alltid trevligt att få kommentarer och feedback, särskilt när det handlar om väl genomtänkt och välartikulerad kritik från begåvade personer som har förstått hur saker och ting egentligen hänger samman:

”TA FÖR TUSAN OCH TÄNK LITE, GRABBEN, INNAN DU SKRIVER DITT DRAVEL!”.

Folket på Time Magasine har tänkt lite. De undrar vart den nuvarande finansiella situationen i USA barkar hän. Titeln på artikeln är ”Will the Federal Reserve cause civil war?”

I artikeln citeras ett viktigt inslag i problematiken:

”In a very real sense, Bernanke is throwing Granny and Grandpa down the stairs - on purpose. He is literally threatening those at the lower end of the economic strata, along with all who are retired, with starvation and death, and in a just nation where the rule of law controlled instead of being abused by the kleptocrats he would be facing charges of Seditious Conspiracy, as his policies will inevitably lead to the destruction of our republic.”

Från ett konservativt perspektiv, där både lagen och solidariteten mellan generationerna hålls högt, är det fullständigt förkastligt att de äldre, som har bildat familj, uppfostrat sina barn och arbetat för landet hela sitt liv skulle lämnas åt sitt öde för att kleptokrater har plundrat de äldres konton där besparingarna för pensionen fanns. Det vittnar om ett samhälle som inte bara är ekonomiskt utan även moraliskt bankrutt.

Max Keiser arbetade på Wall Street en period och kan systemet inifrån. Lyssna gärna på första delen av videon nedan.
Men andra delen av videon är också mycket intressant. Där intervjuas James Howard Kunstler om vart världen är på väg. Han har författat flera böcker, bland annat ”The Long Emergency”. Nu har han kommit med en ny bok. Intervjun handlar om vad som ibland kallas ”katastrofernas konvergens”. Intervjun är fokuserad på USA, men man kan dra sina egna slutsatser för Europas del. Om ”Peak oil” ger sig tillkänna på allvar så kommer det ju även drabba oss. Kunstler är ganska optimistisk, vilket även jag är. Jag tror att det finns en stor potential till att ett materiellt enklare liv kan visa sig vara rikare både socialt och spirituellt.

Den finansiella krigsmaskinen

2010-10-25T10:31:00.000-07:00

Vad är livet utan strider och problem som måste lösas? Vi hör en hel del om Ron Paul i USA som vill "End the Fed". Eller vi som följer alternativa medier hör åtminstone mycket om det. Vad är problemet? Ron Paul skulle nog beskrivas som "stockkonservativ" av många. Jag gillar honom. Men problemet faller egentligen inte alls inom det utslitna vänster och höger paradigmet. Både konservativa av Ron Pauls sort och grekiska kommunister är överens om att systemet är korrupt.

En av vår tids stora strider står mellan folken och den finansiella krigsmaskinen som dominerar världen. Jag skriver i presens för striden rasar för fullt i Europa och i USA just nu. Tidigare har det mest varit tredje världen som har blivit angripet och plundrat, till exempel Argentina för 10 år sedan. Men nu är det alltså vår tur.

På Island gör folket ordentligt motstånd. De vill inte låta landet ockuperas finansiellt av främmande makter. Och de vill inte att deras barn ska vara skuldslavar i generationer framöver. I Frankrike demonstrerar man mot en pensionsreform. Det är möjligt att deras pensionssystem måste reformeras i vilket fall som helst, men det som upprör dem är att bankerna har spelat bort deras pengar på det globala kasinot och att bankirerna belönar sig själva med gigantiska bonusar, medan det franska folket förväntas stå för kalaset. I Spanien och i Grekland ser vi också våldsamma demonstrationer. I USA har vi Tea Party anhängarna som ogillar att bankerna har fått biljoner och åter biljoner $ från skattebetalarna. Det rör sig om en gigantisk överflyttning av resurser från framförallt medelklassen till de rikaste i landet.

Men det här är fortfarande bara början av stridigheter som kommer att fortgå länge än. Det som är på väg att hända är tydligast i USA. Där ser vi hur människor som tidigare tillhörde medelassen faller ned i ekonomisk misär i en rasande takt. Men det pågår alltså över nästan hela västvärlden. Hittills är det bara norra Europa som har klarat sig relativt bra. Men hur länge dröjer det innan det är dags även för den svenska medelklassen att börja få problem på allvar?

Jag har skrivit om usurokratin tidigare. Det är en annan term som jag har använt för att beskriva den finansiella krigsmaskinen. Den termen fick jag från Ezra Pound som kritiserade ockrarväldet. Problemet med ockrare är att de tjänar pengar på pengar. De förhåller sig till samhällsorganismen som en parasit gör till sin värd. Den suger energi utan att ge något tillbaka. I längden gör den organismen sjuk och tar till och med kål på den.

Det ska också understrykas att i ett system som domineras av ockrare är inte entreprenörer de egentliga vinnarna. De är beroende av pengar och har en lika tjänande funktion i förhållande till usurokratin som alla andra. Om alla vägar en gång ledde till Rom, så leder alla finansiella vägar till en liten grupp ockrare som håller till i City of London och på Wall Street idag. Fast det verkar som om de tänker flytta sin verksamhet österut nu.

Ockrare har varit fördömda i alla tider. Exempelvis är Kristendomen, Islam och Judendomen överens om att ocker är en styggelse. Ekonomiprofessorn Michael Hudson har förklarat bakgrunden till den synen. Människor har alltid behövt låna pengar och det har alltid lett till problem så småningom, därför att skulderna växer med tiden och efter ett tag blir de ofelbart för stora för att kunna betalas tillbaka. Det har lett till att människor har förlorat allting de äger och ibland har de tvingats sälja sig själva till slaveri.

Den bibliska synen var att skulderna skulle avskrivas med jämna mellanrum: "förlåt oss våra skulder såsom vi och förlåta dem oss skyldiga äro." Skuldavskrivningar var en levande realitet under flera årtusenden under antiken, enligt Michael Hudsons studier. När en ny härskare steg upp på tronen så skrev han också av alla skulder. Varför? Därför att skulder leder till sociala revolutioner, våld, förtryck och väldiga problem för alla inblandade om de tillåts växa ohämmat. Att skriva av skulderna är den fredliga lösningen. Det är vad Michael Hudson förordar för oss idag. Än så länge har makthavarna inte lyssnat på honom och vi kan också se att den sociala oron blir större och större.

Man kan ha åsikter om inslag i vad Damon Vrabel säger i följande video, men han han förklarar systemet väl. Det kan kännas ovant för den som inte har hört det beskrivas på det här sättet tidigare.

Läs även:

Finansiell krigföring

Om krisen

Titanic sjunker, lita inte på musikkåren

Ocker: contra naturam

Folket vs superklassen

Tanke och känsla 2

2010-10-23T08:26:00.000-07:00

Gårdagens inlägg handlade om tanke och känsla. Idag är det dags att ge ett exempel på vilka uttryck separationen mellan tanke och känsla, eller huvud och hjärta, kan ta sig i verkligheten. De totalitära tendenserna och känslokylan framträder med all önskvärd tydlighet hos ingen mindre än statsministern, Fredrik Reinfeldt. Videon är gjord av Jan Milld.

Den som har en empatisk förmåga förstår att det här inte handlar om huruvida man håller med om Sverigedemokraternas politik eller inte. Det handlar om intellektuell heder, medmänsklighet och hövlighet. Fredrik anklagar offren för politiskt våld för att vara skyldiga till våldet. Intellektuell heder? Nej. Medmänsklighet? Nej. Respekt för det fria ordet? Nej. Hövlighet? Nej.

Jag kan inte komma på någon annan person som så tydligt förkroppsligar det jag skrev om i gårdagens inlägg. Ärligt talat tycker jag att den fullständiga frånvaron av heder och empati som han uppvisar, parat med de kyliga manipulationerna, är rent skrämmande.

Tanke och känsla

2010-10-22T13:55:00.000-07:00

Vad spelar tankar och idéer för roll? Har de någon egentlig betydelse för livet? Eller är filosofiska tankar bara något som ensliga drömmare ger sig hän åt och som egentligen inte påverkar någonting? Jag menar att idéer och tankar spelar en mycket stor roll för hur vi lever våra liv, varken vi är medvetna om det eller inte. Dessutom menar jag att vi behöver en ny kultur, eller snarare en pånyttfödelse av insikter som har gått förlorade för den moderna västerlänningen. Insikter som i ett levande kulturellt sammanhang skulle hjälpa oss att bli hela människor.

En splittrad värld

Arvet från René Descartes har påverkat tänkandet sedan 1600-talet. Han försökte finna en stabil grund för tänkandet som kunde motstå det ständiga tvivlet. Det ledde till att han delade in världen i två delar: res cogitans och res extensa, alltså tänkande substans och utsträckt substans. Den splittringen av världen i två delar har sedan spelat en mycket stor roll för det europeiska tänkandet.

Exempelvis ser jag liberalismen som en arvtagare till Descartes. För den liberala individen är inte inbäddad i ett socialt och kulturellt sammanhang, utan svävar fritt i en abstrakt rymd. Den liberala individen förhåller sig till samhället på samma sätt som Descartes tänkande substans (jaget) förhåller sig till den utsträckta substansen (världen). Det vill säga, de hänger inte alls ihop, utan befinner sig på två olika plan som inte har kontakt med varandra.

Jag har varit inne på detta förut, men det tål att upprepas. I verkligheten tror jag de flesta är överens om att vi hänger nära samman med samhället som vi är födda i. Det vore ju absurt att förneka den saken eftersom det är genom samhället som vi får ett språk, en kultur, värderingar etc. Om ett barn hålls isolerat, som den liberala individen gör i teorin, så blir barnet lika aktivt som en grönsak. Därför är den autistiska individualismen, som bortser från samhälle och kultur, helt enkelt falsk. Den överensstämmer inte med de verkliga förhållandena.

Uppdelningen av världen i två delar menar jag har psykologiska konsekvenser för den som har internaliserat splittringen och lever och fattar sina beslut utifrån den filosofin. Och jag menar att det är fullt möjligt att vara omedveten om sin livsfilosofi, men ändå leva efter den. Ja, jag skulle säga att det är det vanliga tillståndet för människor eftersom de flesta inte reflekterar särskilt mycket, utan lever efter de föreställningar de får från sitt samhälle. Det gäller en modern svensk liberal lika mycket som en traditionell iransk muslim. De har dessutom ytterligare en sak gemensam: de tenderar att tycka att den andre är ute och cyklar.

Vi har alltså ett arv som har påverkat samhället och tänkandet starkt sedan 1600-talet där det tänkande jaget och världen separeras. Om känslorna hänger nära samman med kroppen, vilket jag menar att de gör, och tankarna hänger samman med sinnet, så innebär det också en separation mellan tanke och känsla, sinne och kropp.

Vad får det för konsekvenser för samhället och människorna som lever i det?

En splittrad personlighet

Så här skrev Julia Caesar. Jag har hänvisat till det tidigare, men upprepar det eftersom jag tyckte att det var mycket träffande:

”Högutbildade, intellektuella människor – den akademiska och politiska eliten – har ofta de starkaste psykologiska försvarsmekanismerna. Deras intellektuella utveckling har skett på den känslomässiga utvecklingens bekostnad. Hjärna har skilts från hjärta, ibland till den grad att hjärna och hjärta inte kommunicerar med varandra utan är åtskilda inom personligheten.
Under tidig barndom grundlägger vi våra psykologiska försvar utifrån vad vi behöver för att överleva. I en känslokall, ensidigt intellektuell miljö grundläggs intellektuella försvar, samtidigt som intellektuell förmåga och prestationer belönas.
I en miljö där alla sorters känslor får finnas har barnet – väldigt förenklat uttryckt – möjlighet att utvecklas till en harmonisk person utan invalidiserande psykologiska försvar.
Det är inte svårt att se att de styrande eliterna i påtagligt hög grad utgörs av känslomässigt handikappade personer med glapp mellan hjärna och hjärta. En höggradigt intellektuell identitet med starka psykologiska försvar är för sin existens beroende av rigida tankesystem som till stor del bygger på illusioner. Man kan se dem som en sorts psykiska korsetter som förhindrar ångest och håller personen uppe.
En sådan illusion är uppfattningen om den världsomfamnande Godheten, det vill säga tron att vi är skyldiga att ta hand om världens samtliga nödlidande människor – vilket inte är möjligt. Den sortens illusion kan bland annat ses hos företrädare för vänsterpartier, Amnesty, Röda Korset, Rädda Barnen och andra. I själva verket är det fråga om en patologisk godhet, eftersom den inte är äkta utan kännetecknas av att den betalas av andra än själva godhetsutövarna.
Ytterst handlar det om att bedöva och gottgöra en skuld som många intellektuella personer känner för att de existerar och – vilket de upplever som ännu värre – har det bra.
De här faktorerna är en av orsakerna till att stora delar av samhällets högutbildade elit omfamnar totalitära ideologier som marxism-leninism och islam. De totalitära tankesystemen erbjuder en lättnad i friheten från självständigt tänkande. Dessutom erbjuder de en känsla av kontroll, vilket kan kännas lockande om man anar att man bär på nedtryckta och förbjudna impulser och känslor.
För den intellektuella elit som det här handlar om passar det perfekt som handen i handsken att förneka sin egen kultur och praktisera ett nationellt självhat. Känslan för det egna landet och den egna kulturen är, som Roger Scruton skrev nyligen, en förlängning av känslan för det egna hemmet. Eftersom många intellektuella har hämmats i sin känslomässiga utveckling har de aldrig frigjort sig från föräldrarna och hemmet utan befinner sig i ett permanent pubertetsuppror mot hemmet och familjen. Detta uppror överför de på sin kultur och sin nationella tillhörighet.

Slutsats: Vi ska inte vänta oss att den högutbildade intellektuella eliten ska gå i spetsen för en sund samhällsutveckling. De bär i många fall på psykologiska mekanismer som hindrar dem från att se och tänka klart.”

En invändning från min sida är att jag inte tror att Islam behöver vara totalitär på samma sätt som marxism-leninismen. Det kan möjligen stämma för vissa nutida former av Islam, men den form som håller sufismen högt är allt annat än hjärtlös, enligt mina källor (S.H. Nasr). Men det jag vill få fram handlar om oss moderna svenskar, inte om muslimer.

Bankirernas framfart II

2010-10-21T12:43:00.000-07:00

Jag tror att vi befinner oss i ett skifte där vi går från en allt större integrering av världens länder under anglo-amerikansk ledning, till en mer mångfacetterad bild där olika regioner i världen konkurrerar med varandra.

Anledningen till att USA fick en så dominerande ställning efter 2:a världskriget var att resten av världen låg i ruiner. Situationen ser helt annorlunda ut idag. Vi har inte minst BRIK-länderna som blir allt mäktigare.

Här är två tecken på att de anglo-amerikanska bankskojarna inte kommer att lyckas erövra världen. I fredags kunde vi läsa följande på Reuters, under rubriken: ”Brazil's top economic officials won't attend G20”.

”Reuters reported on Friday that Mantega would not be attending the meeting and would unveil new currency measures aimed at containing a rapid rise in the real BRBY this week.”

”Central Bank President Henrique Meirelles will also not be attending the G20 this week because the bank holds its monetary policy meeting on Tuesday and Wednesday, the press office of the central bank said”

Samtidigt håller Iran och Venezuela på att sätta upp sin egen lilla världsordning:

”The leaders of Iran and Venezuela hailed what they called their strong strategic relationship on Wednesday, saying they are united in efforts to establish a "new world order" that will eliminate Western dominance over global affairs. ”

Bankirernas framfart

2010-10-20T06:46:00.000-07:00

Andrew Gavin Marshall från globalresearch.ca är värd att lyssna på. Men han ter sig pessimistisk i mina ögon, för han verkar tro att försöken att skapa någon slags global regering kommer att fortgå och vara framgångsrik. Jag tror visserligen också att försöken kommer att fortgå ett tag till, men att de kommer att misslyckas.

IMF spelar en viktig roll, eftersom det finns en strävan att att göra valutafonden till en global bank med dess ”special drawing rights” som en ny reservvaluta. Men IMF har blivit impopulär på många håll eftersom dess chockterapi ofta tar kål på medelklassen och leder till att ett fåtal oligarker lägger beslag på alla rikedomar, samtidigt som befolkningen i övrigt förlorar kontrollen över sitt land, får kortare livslängd , sämre utbildning och sjukvård. I Ryssland sköt också alkoholismen i höjden och nativiteten blev katastrofalt låg.

Jag är kanske en glad optimist när jag tyder tecknen som att krisen har blivit betydligt värre än bankirerna förväntade sig och att de har förlorat kontrollen över den. Ytterligare ett hoppingivande tecken är dock att européerna gör ett ordentligt motstånd på Island, i Grekland och i Frankrike. Det motståndet kommer knappast förlora i intensitet när medelklassen börjar monteras ned på allvar. Det vi har sett hittills är bara början, tror Nordbo.

Om det globala banksystemet skulle kollapsa så får vi stora problem på kort sikt. Men om banksystemet istället lyckas dominera hela världen så blir många av oss skuldslavar i generationer framöver, plundringen av planeten fortgår tillsammans med den sociala och kulturella upplösningen och 1984- tendenserna slår ut i full blom.

Det här är ingen konspirationsteori. Allt ligger i öppen dager. Det är bara att öppna ögonen och se sig omkring för att förstå vad jag skriver om.

Läs också:

Folket vs Superklassen

Håller Europas stammar på att vakna?

2010-10-19T10:58:00.000-07:00

I DN handlar ledaren om "de etablerades uppror". En jämförelse, som jag inte alls tror på, görs med 70-talet. I SVD diskuteras Angela Merkels farväl till mångkulturen. Världen förändrar sig snabbt just nu och blir bara intressantare och intressantare för varje dag som går.

Vad är civilisation? Den nietzscheanska ståndpunkten är att det rör sig om människotämjning. Med utgångspunkt i sin framstegsmyt tror liberaler och socialister att de har lyckats tämja européerna med sina system av rättigheter och individualism från liberalerna, kollektivism och bidrag från socialisterna, samt genuspropaganda, etnomasochism, teve, dataspel etc etc.
I deras diskussioner ges alltför ofta sken av att allt europeiskt innan 1945 var nazism och förtryck. Både socialister och liberaler reagerar nog mot att jag buntar ihop dem på det här viset, men från perspektivet som jag anlägger i det här inlägget har de en hel del gemensamt. Båda tenderar nämligen att bortse från historia som en levande verklighet som påverkar skeendet och även från blodets, alltså släktskapets, betydelse.

Under ytan av civilisation lever en mycket gammal och svårkontrollerad verklighet kvar. Människan är en del av naturen och kan vara lika omöjlig att kontrollera som en vulkan, jordbävning eller en orkan som plötsligt sveper bort borgarens välansade trädgård. Historien är full av sådana händelser. Ett exempel är folkvandringarna från ca 300-700 e.Kr. som svepte bort romarriket.

Det sägs att mobbare ofta är svaga människor som är rädda för att bli mobbade. Därför riktar mobbaren uppmärksamheten mot någon annan, för att på det viset komma undan själv. Något liknande har pågått i Sverige mot svenskarna några decennier. Det har samtidigt pågått i andra länder i Europa, mot andra europeiska folk. Man har påstått att det inte finns någon substans i svenskheten utan att det bara är en konstruktion. Det finns ingen svensk kultur, utan allt kommer utifrån.

Men om vi riktar blicken mot alternativen, som de självutplånande konstruktivisterna lutar sig mot, så finner vi riktiga luftslott, byggda på allt annat än fast mark: EU, FN, Nato, G20 och andra bokstavskombinationer som vittnar om att de bara är byråkratiska konstruktioner som sällan eller aldrig har mer än några årtiondens historia. De är produkter av ordningen som grundlades i Bretton Woods 1944 och senare. Syftet med den anti-europeiska propagandan har varit att hålla européerna på plats, så att vi är lydiga undersåtar under bokstavskombinationernas byråkrati. Det krävs inget geni för att se misstänkta paralleller mellan den gamla tekniken ”söndra och härska” och mångkulturen som nu har dödförklarats av Europas mäktigaste nation.

Europas folk verkar börja röra sig på allvar. Man kan diskuterna vad Angela Merkel egentligen menar med sina ord om mångkulturen och försöka tona ner det, som ledaren i SVD gör. Men jag undrar om det inte är andra saker under ytan som påverkade henne att säga det hon sade. Vi har ju även Thilo Sarrazin, som har uttryckt sig på ett sätt som var förvånande ”politiskt inkorrekt”, särskilt för att komma från en tysk. Tyskarna är ju troligen det mest välindoktrinerade folket i Europa efter 1945.

Över hela Europa befinner sig människor i orolig rörelse. På ytan ser vi en vrede mot bankirer som har roffat åt sig gigantiska summor på alla andras bekostnad (Irland, Island, Grekland mm) , man demonstrerar mot höjd pensionsålder (Frankrike) och i USA har vi Tea Party anhängarna, oftast av europeisk härkomst, som rör på sig.

Nationalstaten var en historiskt sett sentida organisationsform för Europas folk. Men folken, alltså Europas olika stammar, har en historia som sträcker sig mycket längre tillbaka i tiden. Och de olika folken har inte bara olika historia och kultur de har också olika utseende. Fransmän tenderar exempelvis att vara mörkare och kortare än de långa och ljusa skandinaverna.

Från Wikipedia:

”The Migration Period, also called the Barbarian Invasions or German: Völkerwanderung (wandering of the peoples), was a period of human migration that occurred roughly between AD 300 to 700 in Europe, marking the transition from Late Antiquity to the Early Middle Ages. These movements were catalyzed by profound changes within both the Roman Empire and the so-called 'barbarian frontier'. Migrating peoples during this period included the Huns, Goths, Vandals, Bulgars, Alans, Suebi, Frisians, and Franks, among other Germanic and Slavic tribes.”

Europa bygger alltså på ett lapptäcke av stammar som har en samhörighet med sin regionala geografi och med en kultur som sträcker sig minst 1500 år bakåt i historien.

Att inte ta tillräcklig hänsyn till skillnaderna mellan de olika folken ser jag som ett av EU:s stora misstag. De kunde ha lärt sig av det tysk-romerska riket som varade under många århundraden, ja nästan ett årtusende, från Otto I till Frans II. Där hade regionerna stor makt över sina egna angelägenheter. Det var inte en centraliserad superstat som EU, som ibland för tankarna till Sovjetunionen. Nu är frågan om hela bygget kommer att rasa samman? Kommer stammarna vända sig mot EU? En bidragande orsak tror jag i så fall är att man har undertryckt de olika folkens identitet och skillnaderna mellan dem, istället för att bygga på Europas traditioner och den levande verklighet som finns. ”One size fits all”, är en dålig filosofi. Att låta bankirer vara kungar, istället för att ha en underordnad och tjänande roll är också en riktigt usel idé.

Om stammarna vaknar så kan vadsomhelst hända. En sak är jag dock övertygad om. Hela spelet förändrar sig radikalt i så fall. Om vi kan ruska av oss de eländiga teknokraternas och bankirernas tyranni så är mycket vunnet. De behandlar världen som om den vore en maskin och ett kasino. Att vara underordnad den amerikanska ordningen är inte heller ett idealiskt läge för vakna och livsglada européer. Men det vore ett misstag att börja slå ihjäl varandra, vilket också är en gammal europeisk tradition som stammarna har roat sig med sedan urminnes tider.

Rör inte mina illusioner

2010-10-17T03:13:00.000-07:00

Angela Merkel har konstaterat vad vi redan vet: "multicultural society has failed". Det verkar bara vara Sverige som fortfarande befinner sig i förnekelse och håller fast vid det misslyckade projektet under en symbol där texten "rör inte mina illusioner" är skrivet på en handflata.

Germany’s attempt to create a multicultural society has “utterly failed”, Chancellor Angela Merkel said on Saturday, adding fuel to a debate over immigration and Islam polarising her conservative camp.
Speaking to a meeting of young members of her Christian Democrats (CDU), Merkel said allowing people of different cultural backgrounds to live side by side without integrating had not worked in a country that is home to some four million Muslims.
“This (multicultural) approach has failed, utterly failed,” Merkel told the meeting in Potsdam, south of Berlin.

Fria Tider
DN

En kommentar till en kommentar

2010-10-15T09:25:00.000-07:00

Idag ska Nordbo kommentera en del av en kommentar som dök upp på bloggen. Det handlar om urspårning, autenticitet, familj, kultur, etnicitet... det kanske handlar om för många saker samtidigt i ett och samma inlägg? Men jag menar att allt som nämns hänger samman.

”...större marknader ger en större potential för människor att själva forma sina liv än att sitta och önska att de blott kan leva om mamma och pappas.”

Påståendet implicerar att jag förespråkar att vi ska leva som mamma och pappa. Det är både sant och falskt, beroende på ur vilken synvinkel man ser det.

Ett grundläggande problem i den här tiden och på den här platsen är att många har förlorat kontakten med jorden. De tror att de kan få allting. Inga gränser erkänns. ”Jag, jag, jag...”, är mantrat för dagen. Men alla är som väl är inte sådana.
En dag såg jag en klok far i en affär. Hans lilla son började gnälla för att han inte fick chokladbiten som han var sugen på. Då sade pappan lugnt ”Man kan inte få allting som man vill ha. Det kan kännas jobbigt, men sånt är livet.” Det finns många vuxna som inte har förstått vad den lilla pojken lärde sig den dagen. Att verkligheten sätter gränser för vad som är möjligt att åstadkomma är en av de grundläggande utgångspunkterna för allt som sägs på den här bloggen.

Om vårt samhälle skulle ha befunnit sig i balans och varit tillfreds med sig självt så skulle det ha känts helt naturligt och som det rätta för de allra flesta av oss att föra vidare sitt samhälle både genetiskt och kulturellt. Vi skulle bilda familj och överlämna våra barn till det sociala och kulturella sammanhang där de hör hemma. Så har den överväldigande majoriteten levt sina liv överallt i alla tider. Så kommer man också leva i framtiden. För ett samhälle som slutar reproducera sig självt försvinner snart från scenen och vitalare aktörer tar över.

De flesta människor är tillfreds med livet inom familjens hägn eftersom det ligger i vår natur. Men det har alltid har funnits en och en annan som har sökt efter något annat. De har blivit äventyrare, soldater, filosofer, munkar, mystiker, konstnärer eller vetenskapsmän, allt beroende på temperament och fallenhet.

De vitalare aktörerna som tar över när ett samhälle har spårat ur kan antingen komma inifrån samhället, genom en inre förnyelse där man återknyter med de förlorade och livgivande rötterna. Eller kommer förnyelsen utifrån, genom att andra vitalare folk tar över scenen som det urspårade och trötta folket har abdikerat från.

Samhället fungerar inte

Vi lever inte i ett fungerande samhälle. Mitt intryck är att många är medvetna om åtminstone någon aspekt av helheten som gör att de spontant är benägna att instämma i det påståendet. Någon tänker på miljökrisen, någon annan tänker på att européerna skaffar för få barn för att samhället i sin nuvarande form ska ha en framtid, vi har samtidigt en djupgående ekonomisk kris, folk stressar sig till utbrändhet och konsumerar lyckopiller för att stå ut, vi har ”peak oil”, klimatförändringar (få förnekar att klimatet förändras, om det är orsakat av människan eller inte är en annan diskussion), tilltagande kriminalitet, korruption i maktens centrum etc etc. Under de omständigheter som vi lever under i den här tiden och på den här platsen förespråkar jag inte att vi ska leva som våra föräldrar. För det fungerar inte.

Den kulturella huvudfåran i vår tid menar jag grovt sett ger oss två alternativ: 1) Livet som konsument 2) Sökandet efter autenticitet.

Livet som konsument

Att leva som sina föräldrar låter tråkigt för konsumenten, eftersom han ständigt söker efter någonting nytt. En rastlöshet driver honom där han aldrig är nöjd med vad han har någon längre stund. Snart måste han förnya sig. Det kan vara genom ett nytt dataspel, en ny bil, eller en ny flickvän/pojkvän. Det han önskar sig finns alltid någon annanstans. Han har en tendens att identifiera sig med komersiella produkter: ”Jag är en wow:are”, ”Jag är en sådan som gärna har en Renault, för jag är lite annorlunda. I Sverige ska alla ha Volvo.”

Min poäng är att pratet om en ”stor marknad” i det här sammanhanget är oerhört reduktionistiskt. Om vi identifierar oss med det ständiga köpandet och säljandet så har vi blivit coca-coloniserade ända in i själen, vilket ter sig som höjden av torftighet i mina ögon.

Det liberal-kapitalistiska systemet ger oss två kompletterande poler. Den passiva polen är konsumenten och den aktiva polen är entreprenören. Entreprenören är på många sätt positiv, men även han har en identitet. Så frågan är densamma för honom. Vem är han? En sådan som kör Renault? Visst kan en Ferrari vara häftig. Men är det allt?

Sökandet efter autenticitet

Det ligger i sakens natur att den som söker efter autenticitet, alltså efter ett liv som känns äkta, upplever att det liv som ges av det nuvarande samhället inte är äkta. Den upplevelsen har jag full förståelse för. Men sökandet försvåras av att så många har gjort 1968-generationens föreställningar till sina egna. Från dem har vi ärvt ett ständigt tonårsuppror mot alla auktoriteter. Vi blir aldrig vuxna, utan ska ständigt vara rebelliska, åtminstone mot alla auktoriteter som är västerländska.

Man tenderar att se något äkta hos olika minoriteter eller naturfolk, samtidigt som man är likgiltig eller i värsta fall rent fientlig till den egna kulturen. Det skapar en fälla för sökaren som har internaliserat 1968 års föreställningar. För han kan låtsas att han är en indier, eller börja klä sig och härma gesterna hos en afrikan, men projektet är dömt att misslyckas. Han kan bara bli en imitation av en afrikan eller en indier.

Vägen till verklig autenticitet hävdar jag är att vara den du är, både genom ditt kulturella och ditt genetiska arv. Vi är svenskar och européer. Att leva i förnekelse av den saken är att döma sig själv till livslång inautenticitet. Att erkänna och bejaka detta grundläggande faktum betyder inte att man måste sluta sig från inflytande utifrån. Det betyder heller inte att man måste "hata" eller förakta allt som ligger utanför den egna sfären. Jag håller själv på med yoga och jag har ägnat ganska mycket tid åt asiatiska kampsporter. Bland mina respekterade lärare har funnits både indier, kineser och japaner. Men det gör mig varken till indier, kines eller japan.

Tillbaka till verkligheten

I den tid och på den plats där vi lever förespråkar jag alltså att vi gör upp med förställningarna som många från föräldragenerationerna har levt efter. Det rör sig dels om arvet från 1968 års urspårning. Här är två enkla steg som sätter fötterna på jorden: 1) Våga vara ditt kön: man eller kvinna. 2) Våga vara svensk och europé, "världsmedborgaren" är en tom konstruktion.

Även liberalismen leder oss fel, vilket jag har skrivit om under fliken ”liberalism”. Den tenderar att ersätta det konkreta med abstraktioner. Den postulerar en individ som existerar i ett socialt, kulturellt och okroppsligt vakuum. Men i verkligheten finns ingen sådan individ. Vi är alla i hög grad färgade av det kulturella och etniska sammanhang som vi har fötts in i. Det är inget vi har valt. Våra föräldrar och vårt språk är något givet, som föregick alla val.

Den abstrakta och könlösa individen som postuleras av liberalismen är dessutom ofruktbar. Bara familjen, alltså i sin traditionella form där båda könen finns representerade, är fruktbar och kan ge samhället en framtid. Därför måste familjen, inte individen, vara den grundläggande enheten om man vill förstå samhället och familjen måste vara en av utgångspunkterna när vi talar om vad som bör göras politiskt. Allt annat är världsfrånvända fantasier och sentimentalt önsketänkande.

Läs gärna följande av Nordbo:

Den sista människan

Nordlandet: Sigurd, Fafner och Brynhild.

Och det här av Elsie Claesson:
Det gamla har blivit det nya

Teori och praktik

2010-10-12T09:09:00.000-07:00

Det är ofta stor skillnad mellan teori och praktik, som de flesta säkert är medvetna om. I vårt samhälle har teoretiker hög status och kallas för experter. I DN kan vi läsa att 4 av 10 hyser misstankar mot experter på invandring. I artikeln påstås bland annat att:

”Den här gruppen, som karakteriseras av låg utbildningsnivå, arbetaryrken och låga inkomster, har lägre förtroende för forskare och lägre tilltro till forskningsbaserad kunskap än andra. De är också mindre nöjda med sina liv och med demokratin, och har sämre tillit till andra människor. Många av dem återfinns bland SD:s väljare.”

Artikelförfattaren i DN glömde att skriva att ett annat drag hos den gruppen är att många av dem bor i de områden, från miljonprogrammet, som är mest berikade av mångkultur. Utifrån de mångkulturella teoretikernas perspektiv skulle man kunna förvänta sig att just de skulle vara mest positiva till mångkulturen, de har ju den i sin vardag. Men mycket tyder alltså på att så inte är fallet. Att de har sämre tillit till andra människor är helt i enighet med Robert Putnams studier av mångetniska områden.

Sedan har vi akademikerna som mycket sällan bor i de mest berikade områdena. De har alltså inte så stor praktisk erfarenhet av mångkulturen och har därför inte lika stora skäl att ifrågasätta projektets teorier.

Det är naturligtvis trams att bara outbildade människor med lågt IQ skulle vara kritiska till mångkulturen, som en del verkar tro, eller vill ge sken av. Så här skrev exempel årets nobelpristagare i litteratur, Mario Vargas Llosa, i Expressen år 2007:

”Den som inte integrerar sig kulturellt och medborgerligt i sitt adoptionsland kommer alltid att förbli en främling, riskera att bli utnyttjad och att själv anamma en fientlig attityd mot det samhälle som han eller hon inte känner sig hemma i. Detta eftersom multikulturalismen inte fungerar och är inkompatibel med en effektiv integrationspolitik, något som självmordsbombarna i Madrid och London är exempel på.”

Till dem som vill tänka fritt, istället för att bara tänka "rätt", alltså i enighet med den statliga indoktrineringen, rekomenderar jag Julia Caesars ”Världsmästarna”.

***
Fria Tider

Glädje, gemenskap och spänning

2010-10-11T09:40:00.000-07:00

Det finns modiga människor i landet. Men de är inte representerade i regeringen. En av de modiga människorna heter Carin Stenström. Hon beskriver läget utan förskönande omskrivningar, oavsett vad man tycker om det nya partiet i riksdagen. Innan valet skrev jag ett inlägg där jag kallade den politiska klassen för ett gäng hycklare och lät dem förpassas till den åttonde kretsen i Inferno, i enighet med Dantes vision. Då skrattade jag, nu skrattar jag inte längre. Statsministern har inte ens tagit avstånd från våldet som drabbade den syrianske politikern i Göteborg...

Samtidigt kan vi läsa om det hårdnande valutakriget mellan olika länder, helt i enighet med prognoserna från Europe/Leap 2020, som jag har hänvisat till flera gånger på bloggen. Världen går allt djupare in i en ekonomisk kris, vi är inte på väg ut ur den. Om krisen blir lika allvarlig som ”pessimisterna” tror att den kommer att bli så är det nog ett misstag att förvänta sig att våra politiker ska rädda oss. Det är bättre att själv vidta åtgärder för att klara sig i ett kärvare ekonomiskt klimat. Till exempel genom att omedelbart dra ner sina utgifter och spara pengarna för framtiden, eller köpa guld, silver och koppar etc.

I DN menar forskare att det blir tuffast för välfärdsstaten när 40-talisterna blir 80. Med tanke på att källorna som jag har hänvisat till flera gånger på den här bloggen, och som jag tror har rätt, menar att vi befinner oss i början av en global ekonomisk depression så undrar jag om vi inte kommer att få uppleva hur välfärdsstaten monteras ned ganska snabbt framöver? Vi får se.

Vadå pessimist? Jag har läst berättelser där olika personer som upplevde den stora depressionen i USA visserligen var fattiga, men ändå berättar om gemenskapen och glädjen de upplevde under den tiden. Och om jag har rätt om välfärdsstatens framtid så kan vi se fram mot en spännade tid framöver där pappa staten inte kommer att kunna ta hand om oss så fort vi befinner oss i trubbel. Glädje, gemenskap och spänning är alltså min framtidsvision.

Vad gör politikerna?

2010-10-10T07:06:00.000-07:00

Jag läser just nu ”The meaning of conservatism” av Roger Scruton. Följande resonemang är influerat av boken. Utgångspunkten är att samhället är en social organism, där helheten är större än delarna. Man kan alltså inte reducera samhället till en hop atomiserade individer. Resonemanget bygger på en kantiansk moraluppfattning.

***

Vissa mänskliga relationer bygger på att man har ett gemensamt mål, till exempel i en affärsverksamhet. Men alla relationer är inte av den naturen. De flesta mänskliga aktiviteter och de flesta relationer av vikt har inget yttre syfte. Tänk exempelvis på en vän. Det är någon vi umgås med just för att det är en vän. Om vi umgås med någon för att vi har nytta av kontakten så behandlar vi inte den personen som en vän.

Många moderna politiska projekt, de må vara liberala eller socialistiska, bygger på att samhället underordnas ett yttre syfte för politiken som förs. Scruton menar att det är irrationellt, från en konservativ ståndpunkt, eftersom det förstör relationen till samhället som regeringen är beroende av. Det innebär ju att samhället som regeras inte är ett mål, utan ett medel för att uppnå något annat.

Det här handlar alltså om relationer, och vi vet hur det känns när någon som vi tror är en vän istället bara utnyttjar oss för att uppnå ett annat mål. En konservativ politiker, i Scrutons mening, har en vänskaplig relation till samhället som han regerar över, medan exempelvis kommunisterna såg samhället som ett medel att använda för att uppnå framtida mål. Därför befann de sig i krig med folket som de hade föresatt sig att styra.

Det här får mig att tänka på dagens Sverige. Den politiska klassen har ju försökt genomföra sitt mångkulturella projekt under lång tid. Även mångkulturen innebär att politikerna använder samhället som ett medel för att uppnå ett annat mål. Kommunisterna drömde om att deras projekt skulle utmynna i en jämlikhetens utopi. Istället ledde det till en mänsklig katastrof. Mångkulturalisterna är också utopister , men jag tycker det mesta tyder på att även deras projekt kommer att haverera. Eller jag skulle snarare säga att det har havererat för länge sedan, men att det officiella Sverige och deras lydiga undersåtar befinner sig i ett tillstånd av förnekelse. (läs exempelvis Julia Caesars "Världsmästarna", om du tror att mångkulturen fungerar väl)

Politikernas ovilja att släppa sina önskedrömmar för att istället se verkligheten i vitögat tar sig bland annat uttryck i att de har angripit budbärarna som folket har sänt till dem, istället för att lyssna och ta till sig budskapet. Våra politiker beter sig som kommunisterna gjorde. De befinner sig i krig med den sociala organism som de har föresatt sig att regera.

Känslornas djup och ytlig sentimentalitet

2010-10-09T10:27:00.000-07:00

Det som brukar kallas ”politisk korrekthet” är en tankens konformitet, där sinnets fria lek blir låst av ett på förhand bestämt program. I SVD angrips programmet från ett kristet perspektiv av Göran Skytte.

Programmet ger samtidigt upphov till en annan konformitet, där allting ska vara ”politiskt inkorrekt” för att duga. Är det exempelvis nödvändigt att bara skriva negativa saker om muslimer för att räknas som ”politiskt inkorrekt”, vilket ju är en slags äretitel på nätet? Båda attityderna är utslag av en konformism och vittnar om osjälvständiga sinnen.

Sedan har vi känslorna. Att växa upp i det nya Sverige som är den äldre generationens "gåva" till oss har fått mig att utveckla en stark aversion mot sentimentalitet. Inte för att jag är känslokall, snarare tvärtom. Det är sentimentalisterna som framstår som känslokalla i mina ögon.

Med sentimentalitet menar jag ett ytligt känslospel, som i en Hollywoodfilm. Filmmakarna där behärskar alla knep för att manipulera oss till olika emotionella tillstånd. Men även känslorna har sin djupdimension som överskrider alla sådana försök till manipulation i enighet med en mall. Det är skillnad mellan autentiska känslor och konformistisk sentimentalitet (av typen ”Vi gillar olika”).

Sentimentalisterna använder olika abstrakta och till intet förpliktande ord med en sentimental laddning som låter dem framställa sig själva som goda. De vill till exempel alltid vara förstående. Men de tenderar att driva förståelsen till sin absurda ytterlighet. Ett exempel, som var klart motbjudande i mina ögon, var när en journalist i Expressen skrev ett reportage om den 23-årige mannen som slog ihjäl en 78-årig kvinna i våras. Så här skrev journalisten:

”Till slut vänder sig 23-åringen om och hans blick är svart av förtvivlan. Hans unga hustru försöker tränga sig fram, men polisen går emellan. Mannen som precis häktats på sannolika skäl misstänkt för grovt vållande till 78-åriga Ingers död får inte hålla i sitt nyfödda barn. ”

Här har vi ett kräk som har slagit ihjäl en gammal kvinna och journalisten lägger fram saken så att det verkar som att det är synd om nidingen. Det är en förvriden uppfattning av världen som får vissa journalister att förolämpa sina läsare med en uppochnedvänd moralism, där offret och offrets närmaste glöms bort, medan gärningsmannen får uppmärksamhet och möts med förståelse.

Jag tror att Marcus Birro är inne på en liknande linje. I Dalarnas Tidning skriver han om mordet på den 27-åriga kvinnan i Göteborg under titeln ”Nu är det nog med förortsromantik”

”Min förståelse har runnit ut.
Mitt hopp har det inte.
Vi måste se vårt eget land i vitögat.
Innan det är för sent.”

Tack för de orden, herr Birro. Det är modigt att säga det öppet och under eget namn, med tanke på det mörka ressentiment som döljer sig bakom de av godhet putsade maskerna som bärs av många av våra journalister och andra makthavare.

Var redo för framtiden

2010-10-08T07:15:00.000-07:00

Om vissa tycker att Nordbo verkar extrem nu, jämfört med vad som är "det normala", så kommer han kanske verka måttfull om några år, i förhållande till hur läget ser ut då. Världen förändras snabbt.

Här är några prognoser från Europe/Leap 2020. De har oftast haft rätt under den tid som jag har följt dem:

"« Currency wars » caused by competitive devaluations, aggressive intervention in the currency markets, fabrication of news and information to push speculative flows in a particular direction,…"

"« Trade wars » fed by increasingly indiscriminate customs duties, by growing retaliatory customs measures (with more and more formal recourse to the WTC), by political decisions limiting or forbidding capital transfers or economic activities, an increase in the politics of public purchase with « national or regional priorities », de facto exclusion from major markets of certain players, economic or financial ones, on the basis of their nationality,…"

"Collapse or serious weakening of countries’ capacity to borrow in the face of serious public deficits, non-payment by state public authorities (or at the next level down, such as US states or autonomous regions),… "

"A rising number of strikes and increasingly violent social strife, increasing power of political parties with extremist and/or xenophobic policies, reduction in size of the middle classes in favour of the disadvantaged classes, strong rise in violent crime and theft, increasing number of incidents on the border of criminality and political attacks (15), rise in domestic terrorism, threats of secession by federal states or autonomous regions, use of the army to maintain order,… "

"A rapid rise in the level of diplomatic confrontation (a period of verbal exchanges on limiting and breaking off diplomatic relations); a change in the temperature of disputes, rising from « cold » to « hot »; appearance of new areas of conflict; increasing number of international conferences or summits deferred indefinitely or cancelled; a growing number of displays of military strength within the framework of trade; monetary and other disputes; regular resurfacing at the highest level of all sorts of disputes; increasing extremism of the media and public opinion over these different conflicts, … "

Jämför med vad futurologen Gerald Celente säger:

Fria Tider

Aha, verkligheten diskuteras

2010-10-06T09:00:00.000-07:00

Gunnar Sandelin är fräck nog att diskutera invandringens verklighet, istället för att rapa upp utslitna sentimentala klyschor på det för den här frågan sedvanliga manéret. Mycket riktigt avfärdas han som rasist av åtminstone en blogg (eller skojar han?), trots att artikeln inte säger någonting om någon ras utan bara för fram en del fakta om invandringen. Det beteendet känner vi igen bara alltför väl. Men det är skönt att det finns modiga människor, så jag vill passa på att uttrycka min respekt för herr Sandelin. Artikeln är klart läsvärd. Jag tror landet kommer att gå åt skogen, bland annat på grund av det förtryckande mentala klimatet som Sandelin beskriver så väl.
En annan journalist som också har fräckheten att tala om invandringens verklighet är Ulf Nilsson. Även herr Nilsson har min respekt.

Ser man på, inte alla journalister är räddhågade flockdjur eller politruker.

En annan del av verkligheten är den ekonomiska krisen, som jag tror kommer att nå även Sverige snart igen. Det är ett av skälen till att jag tror att landet kommer att gå åt skogen.
Hur ska vi hantera alla ghetton som har byggts upp när landet utsätts för en ordentlig dos "austerity"?

Arkeofuturism II: Den sista människan

2010-10-06T06:45:00.000-07:00

Den som ogillar den fega konformitet, handlingsförlamning, brist på visioner, hyckleriet och det identitetslösa självhat som kännetecknar den politiska klassen, kanske kan finna stimulans i följande tankar som är influerade av arkeofuturismen, utan att följa Faye slaviskt.

Vi är omgivna av Nietzsches sista människa; hon som inte vill någonting utöver sig själv. Att känna sig trygg och säker är det viktigaste för henne. Konflikter räds hon, ty de är alldeles för oroväckande för matsmältningen. De stör hennes vegeterande liv, vars främsta tema är njutning. Den sista människan är en konformist som tänker på samma sätt som hjorden för att undvika att hamna i någon obehaglig konfrontation. Hon gillar idén att historien har nått sitt slut, eftersom det betyder att hon kan fortsätta följa sina trygga vanor livet ut.

Mot den sista människans trötta tomhet sätter jag arkeofuturisten. Arkeofuturisten behärskar gärna den modernaste och mest avancerade tekniken, men tänker mer som en krigare från sparta, än som ett modernt litet ego som bara är inriktat på att maximera sin egen nytta.

Det har varit trendigt att vara en världsmedborgare några decennier nu. Skillnaden mellan en nutida världsmedborgare och en sådan världsmedborgare som hyllades av stoikerna under det romerska imperiets tid, är att det antika idealet var förankrat i den romerska världen. Det var alltså den romerska världen hon var en medborgare i. Till skillnad från det antika idealet är den moderna världsmedborgaren inte lojal mot någonting; inte sitt land och inte ens sin civilisation. Hon är bara en passiv produkt av systemet. En sådan tom varelse är en passande inkarnation för den sista människan.

Arkeofuturisten är inte en världsmedborgare, utan en god europé. Han kan låta sig influeras av de antika idealen, men har ingenting gemensamt med den moderna världsmedborgaren som bara är en njutningslysten konsumerande turist som inte tror på någonting och inte hör hemma någonstans.

”I hear with pleasure that our sun is moving rapidly in the direction of the constellation of Hercules: and I hope that men on earth will in this matter emulate the sun. And we at their head, we good Europeans!”

Friedrich Nietzsche, ”Beyond Good and Evil”

Med blicken fäst mot framtiden bär arkefuturisten Europa med sig i hjärtat. Mörkret som visar sig genom illviljan och småaktigheten som omger oss är bara ytterligare en sporre att med högt hållet huvud passera samtidens futtigheter utan eftergifter och med hedern i behåll.

***

Här är några enkla praktiska förslag till dem som upplever det nuvarande tillståndet som kvävande, men som inte vill låta sig kvävas.

*Håll dig i form fysiskt

*Håll dig i form mentalt. Dvs titta inte på teve och fastna inte för länge i dataspel, utan läs böcker.

*Håll dig i form spirituellt, tex genom att praktisera någon form av meditation och sätta dig in i idéerna som hänger samman med den.

*Ät mat som är i linje med upplägget.

Jag försöker leva som jag lär. Det är inte alltid så lätt, men jag har funnit att det bästa är att inte plåga sig själv eller ge upp när man inte lyckas hålla fast vid sin disciplin. Istället konstaterar man bara : ”Nu har jag låtit mig distraheras.” Sedan återgår man lugnt och tålmodigt till sina övningar. Jag har misslyckats med att leva upp till mina ideal i hela mitt liv, men det är bra för ödmjukheten att ständigt misslyckas och det är bra för ståndaktigheten att ständigt börja om igen. Trots att jag ofta inte har lyckats hålla fast vid mina ganska ambitiösa program under så lång tid som har tänkt mig, så har det ändå gett resultat. Om det inte finns några yttre fiender att slåss mot så kan man ju alltid slåss med sig själv. På det sättet håller man sig vaken och i form.

Jag tror att vi är på väg in i en tid där det kommer att vara en stor fördel att inte ha låtit sig pacificeras eller domesticeras av tidsandan. När systemet knakar alltmer i fogarna är det en fördel att vara herre över sina egna tankar, istället för att ha ett sinne som är dominerat av det fallande systemets olika program. Det ofria sinnet, som låter sig lugnas av musiken som spelas, löper större risk att dras ned under vattnet tillsammans med det sjunkande Titanic.

Svagt

2010-10-05T05:25:00.000-07:00

Svenska kyrkan är inte längre en religiös organisation. Den är helt politiserad och predikar politisk korrekthet på exakt samma sätt som de flesta politiker och journalister gör. Därför har jag lämnat den. Kulturell marxism är inte min religion. Det var heller inte de kristnas religion årtusendena innan 1968.

Lämna kyrkan. Eller återerövra den för kristendomen.

Tidningarna vinklar saken, som vanligt. Hela jordens befolkning har naturligtvis inte samma rätt till Sverige.

SVD

Sydsvenskan

Fria Tider
Expressen

Arkeofuturism

2010-10-05T03:43:00.000-07:00

Ett grundläggande tema på bloggen är att det nuvarande systemet är så dysfunktionellt, ekologiskt, socialt, ekonomiskt, spirituellt och moraliskt att det inte kan se fram mot en lång framtid.

I ”Archeofuturism - European visions of the post-catastrophic age” delger Guillaume Faye oss sin framtidsvision. Boken bygger på tre teser: 1) Den moderna civilisationen har passerat sin höjdpunkt och står nu inför en rad olika katastrofer, vars sammanlagda effekt fullständigt kan svepa bort den etablerade ordningen. 2) Den egalitära och individualistiska ideologin duger inte för framtiden. 3) Faye menar att vi ska föreställa oss den post-katastrofiska världen enligt principerna för vad han kallar arkeofuturism. Det innebär att vi bejakar de episka värdena i Illiaden eller Eddan och förenar den andan med den modernaste tekniken.

Sista delen av boken är i berättad form. Där får vi följa Dimitri Leonidovich Oblomov som är ”Councillor of the Eurosiberian Federation”. I en passage berättar Dimitri om sin tro: ”He believed in a sort of higher godhead indifferent toward humans, which possesed a superior intelligence and was very powerful rather than omnipotent, subdividing itself into a myriad of powers Demitri usually refered to as the ”Devil” (244). Det tycker jag säger mycket om Faye, för hans tankar måste te sig som rent djävulska för någon som läser hans bok med ett sinne förankrat i vår tids egalitära och pacifistiska föreställningar. Jag tänker inte minst på hans idé om en framtida europeisk reconquista. Faye är en Nietzschean som gillar att provocera oss. Men han menar nog vad han säger.

Om modernt utopiskt tänkande kännetecknas av ett önsketänkande där man inte tar hänsyn till begränsningar som verkligheten sätter så är Fayes framtida samhälle inte en utopi. Men folk äter bra mat och den nya tekniken är ren och energisnål. Jag tror att många människor skulle vara betydligt lyckligare i ett traditionellt jordbrukssamhälle än de är i det nuvarande samhället, där ju konsumtionen av lyckopiller skjuter i höjden för att folk ska stå ut med sina liv. Men traditionella jordbrukssamhällen samexisterar alltså med avancerad teknik i Fayes framtid.

Den framtida federationen som Faye föreställer sig finns alltså efter en stor katastrof som har svept bort hela det moderna samhället. En rad olika mindre katastrofer samverkade till att få systemet att kollapsa fullständigt. En ekonomisk kris, som den vi befinner oss i nu, samverkade med den demografiska utvecklingen som hade lett till att den muslimska befolkningen blivit allt större och konflikterna mellan dem och den ursprungliga befolkningen i Europa hade förvärrats alltmer tills ett inbördeskrig bröt ut i Frankrike. Jag ska inte återberätta hela händelsekedjan, men olika faktorer ledde till en katastrof av en sådan omfattning att flera miljarder människor dog globalt sett. Tillsammans med den moderna civilisationens system försvann också alla moderna föreställningar.

Religionen har gjort en comeback i Fayes framtida samhälle. Många har konverterat till ortodox kristendom, andra är katoliker och många är hedningar med indiska kontakter. Det finns heller inga principiella hinder för att vara en ateist, i Fayes framtid.

Jag är övertygad om att Faye har helt rätt i att det är en omöjlig dröm som den nuvarande civilisationen försöker realisera. Det finns inte tillräckligt med naturresurser för att kunna sprida den nutida västerländska konsumistiska livsstilen till resten av världen. Fayes lösning för framtiden är att en liten elit fortsätter att följa det teknologiska spåret medan den största delen av befolkningen lever i traditionella samhällen som inte kräver mycket energi eller resurser. Det låter nog orättvist för moderna öron. Men i hans framtidsskildring nämns en nordisk odinist som lever som på 1300-talet med sin familj, men han är samtidigt en astronaut. Det arkaiska samexisterar alltså med högteknologi, även för en och samma person.

Faye beskriver flera olika framtida teknologiska uppfinningar som han menar finns som idéer redan idag. Teknologin och vetenskapen har ett friare spelrum i hans samhälle än de har nu eftersom man inte behöver ta hänsyn till någon antropocentrisk eller humanistisk moral. Därför skapar man nya varelser som är kombinationer mellan människa, djur och maskin.

Nationalstaterna har försvunnit. De sveptes bort av katastrofen. Men folken finns kvar och lever i regioner som har stor makt över sina inre angelägenheter. De olika regionerna har olika system. Vissa regioner har exempelvis socialistiska system andra har gått tillbaka till medeltida former som hertigdömen eller kungariken. Inom federationens gränser praktiseras frihandel. Federationen sträcker sig från västra Europa till östra delen av det nuvarande Ryssland. Federationen är organiserat enligt en princip av organisk demokrati influerad av Platon.

De olika civilisationerna har kontakt med varandra. Dimitry träffar till exempel en Indisk kvinna som han samtalar med på ett extremt snabbt framtida tåg. Men civilisationerna är betydligt mer slutna för varandra än vad som är fallet idag. Världen efter katastrofen har organiserats i några stora block. De europeiska folken tillhör den Eurosibiriska Federationen. Indien har blåst liv i sina traditioner och lever som goda hinduer. Kina och Japan samarbetar och tävlar med det europeiska blocket om att erövra planeten Mars. I samtliga civilisationer är det bara en liten elit som har full tillgång till teknologin.

Jag har en del kritiska synpunkter på Fayes lösning: Guénon för en del av människorna och Nietzsche till andra. Som exempel kan nämnas en uppfinning, något slags implantat, som gör att imperiets elit kan reducera sin sömn till bara någon timme per natt. Och Faye är fascinerad av att röra sig extremt snabbt genom rummet. I mitt tycke har han inte frigjort sig tillräckligt mycket från de moderna obsessionerna. Det är något ovärdigt över det eviga jäktet, där man ständigt ska ”spara tid” och jaga fram i en allt hastigare takt. På den punkten föredrar jag Ernst Jüngers framtidsvision i Heliopolis. Där färdas huvudpersonen i ett skepp som medvetet har konstruerats för att röra sig långsamt. Eliten har lämnat jäktet bakom sig i Jüngers framtid.
Guillaume Faye är för mycket av en titan för att man ska kunna vara helt nöjd med hans idéer ur ett traditionalistiskt perspektiv. Om vissa från den framtida eliten hade minskat sitt sömnbehov efter att ha tränat hos Zen-mästare skulle jag ha varit nöjdare med dem. För det är en stor skillnad mellan självbehärskningens väg och att bara trimma sig, ungefär som man trimmar en moped som tonåring.

Fayes bok skulle nog vara en mycket upprörande läsning för många av våra samtida. Hans idéer är alldeles för främmande för ett modernt sinne. Men det gör ju inte saken mindre spännande. Boken är klart läsvärd och ger många intressanta idéer och infallsvinklar på olika frågor. Man behöver inte acceptera alla hans förslag för att tycka att den är givande.

Bakom masken II

2010-10-04T06:15:00.000-07:00

Jag röstade visserligen på SD, men jag är inte arbetslös, mitt iq är högre än de flestas enligt testen som jag har gjort och jag hatar inte muslimer. Sedär, nu fick jag det sagt. Idag är jag sjuk. Snart blir jag kanske arbetslös också på grund av krimtänk.

***

Finns det någon lag om hets mot kosmopoliter?

Jag har inget emot att de har pengar eller att de är lyckade inom ramarna som sätts av det nuvarande systemet. Det finns alltid en elit. Men problemet med den elit som har vuxit fram efter 2:a världskriget kan uttryckas med följande ord, som kommer från Alexander Solzhenitsyn om jag minns rätt: "De har alla de gamla eliternas laster, men inga av deras dygder." De är inte lojala mot något folk, de har inget hemland, de utmärker sig inte för sitt mod eller sin heder.

De är ett slags superturister som vill ha ständigt nya upplevelser i ett sökande efter något äkta. Men det undslipper dem ständigt just för att de inte hör hemma någonstans. De bejakar danser från hela världen. Men ingen dans är deras egen.

Jag tänker inte på någon särskild person, men den kosmopolitiska andan ter sig hjärtlös och förljugen i mina ögon. Bret Easton Ellis "American Psycho" kändes träffande, både boken och filmen.

DN
SVD

Bakom masken

2010-10-04T01:00:00.000-07:00

Det har varit en intressant upplevelse att se reaktionerna på den politiska utvecklingen i landet på sistone. Christopher Lasch, som jag har hänvisat till flera gånger tidigare på bloggen, gjorde en observation på 90-talet som har visat sin giltighet för dagens Sverige:

De liberala eliterna, de kan vara socialliberala eller nyliberala, har röjt:

”det ettriga hat som ligger strax under välviljans leende ansikte. När liberalerna möter motstånd glömmer de bort de liberala dygder som de säger sig upprätthålla. De blir griniga, egenrättfärdiga, intoleranta. I den politiska kontroversens hetta blir det omöjligt för dem att dölja sitt förakt för dem som envist vägrar se ljuset – de som ”helt enkelt inte fattar vad det är fråga om”, som de självbelåtet uttrycker sig i sin politiska fläckfrihet.”

Vi har sett partiledare bete sig som bortskämda barn som inte får sin vilja igenom. Tidningarna har spårat ur helt och hållet i en hatkampanj mot ett folkvalt parti. Partiets väljare har förklarats vara outbildade iq-befriade förlorare utan empati.

Eftersom den statliga ideologin delar in folk i goda och onda, där de goda är de som tänker som de har blivit indoktrinerade och de onda är de som ifrågasätter dogmerna, så har de etablerade proffstyckarna och politikerna fått en grupp som de kan rikta sitt förakt och sitt hat mot utan att det ses som förkastligt. Men därmed har de ju också avslöjat sig själva. De är inte bättre än vissa av SDs väljare som hatar och föraktar muslimer.

Vi har exempelvis Jan Söderkvist på SVD som fick tillfälle att uttrycka sitt förakt. Det är ironiskt att han skriver om ”folkhemsfascism”. Med tanke på innehållet i artikeln är det nog inte den påstådda fascismen han opponerar sig mot.

Hos psykologen Carl-Gustav Jung finns ett begrepp: ”skuggan”. Det är den del av psyket som inte accepteras av samhället och som därför trängs undan och hamnar under medvetandets yta. Nu har vi fått en aning om vad som döljer sig bakom de av godhet polerade maskerna som bärs av den nuvarande eliten.

Följande sång tillägnas de alldeles-för-många självgoda hycklarna. Vi vet vad som döljer sig bakom masken.

Guld

2010-10-01T11:52:00.000-07:00

Har du köpt guld? Stora saker kan vara på gång om informationen i videon stämmer. Den brittiska bankmaffian är under attack.

Journalistpartiet exponerat

2010-09-29T06:50:00.000-07:00

Den här bilden var ju kul. Journalistpartiets falang inom Aftonbladet predikar mångkultur för alla oss andra, men är samtidigt praktiserande vita separatister. Det gäller inte bara arbetsplatsen utan även deras bostadsort. Men man kan väl inte förvänta sig att predikanter ska leva som de lär i dessa tider, som ju inte kommer att gå till historien som Europas eller Sveriges stoltaste stund.

Var är flyttlassen som ska gå ut till Tensta, Rinkeby etc? Jag vill se era glädjefyllda ansikten när ni lämnar de trista vita enklaverna där ni nu bor. Strålande av lycka flyttar ni tillsammans med era familjer ut till förorterna för att låta er berikas av kulturen där.

Journalistpartiet har en hel del gemensamt med kvinnan i följande video. Även hon predikar mångkultur för oss samtidigt som jag är övertygad om att hon inte vill ha mångkultur i Israel. Nej, hon har andra planer för Europa och oss européer...

Jag kanske ska säga samma sak om Israel som hon säger om Europa? Om vi inte börjar byta ut judarna i Israel mot araber och andra folkslag så kommer Israel inte överleva. Hur låter det för en jude? Jag har full förståelse om ni inte gillar idén.

Sverige har lärt sig av DDR

2010-09-28T11:59:00.000-07:00

Vad ska man säga? Det dök just upp ytterligare en artikel i DN vars syfte är att göra folk modstulna. Den som fortfarande tror att vi bor i en demokrati efter den här kampanjen är inte vaken. Det tror sjutton att folk hoppar av när de utsätts för en sådan intensiv mobbning av media, politiker och andra grupper, även öppet kriminella sådana.

Syftet är troligen att få de minst övertygade att ge upp. På det sättet kan inte SD finna folk för att besätta alla platser i kommunerna. De flesta vill inte utsätta sig för sånt här. Storebror nöjer sig inte med två minuters hat den här gången. Vi var alldeles för olydiga när vi röstade på fel parti.

När det gäller invandringen finns det bara ett godkänt parti med 7 olika namn i Sverige. På Mona Sahlins nyspråk handlar det om "demokrati" (se videon). Hon talar om de "demokratiska" partierna till vilka hon inte räknar SD. Ett kännetecken för partierna som hon kallar för "demokratiska" är att de, sedan årtionden, visar ett fullständigt förakt för den helt naturliga och berättigade oro som så många fler än de 5.7% som röstade på SD känner. Demokrati är partilinjen, inte folkviljan. Varifrån känner vi igen det?

Det är möjligt att de kommer att göra några mindre ändringar för att lugna folk, men jag tror inte vi kommer se några större förändringar, om inte ekonomin helt enkelt tvingar dem. I förlängningen finns det risk för att motreaktionen blir lika extrem som de 7 självgoda partiernas dogmatiska attityd och bristande empati för sitt eget folk är.

"Svenska folket är dumt i huvudet". [Klick]

Läs även:

Julia Caesar och Erik Vikingen

Om media

Deindustrialisering och bombad tillväxt

2010-09-28T09:53:00.000-07:00

Det senmoderna samhället är som en stor skenande maskin som rusar fram utan mål och mening. Maskinen drivs fram av människor som rusar i ett allt högre tempo sina ekorrhjul. Bränslet är pengar som cirkulerar genom alla delarna av maskinen. Nu befinner sig dock pengasystemet i en stor kris som kan få hela maskinen stanna upp. De som är medvetna om den här problematiken köper ofta guld eftersom guldet har ett värde även utan banksystemet.

Den som inte har undersökt saken närmare, utan bara tittar på nyheter på teve eller läser kvällstidningar (att media presenterar en förvrängd bild av verkligheten är ett grundläggande tema på bloggen), eller till och med ekonomi på vissa universitetet, vars utbildningar har kritiserats för att var ensidig och dogmatisk, kan bli förskräckt av att jag skriver om saker som deindustrialisering, eftersom man inte hör så mycket om sånt där. Men det är inte ett fenomen som jag har hittat på. Här följer en liten lägesrapport:

På ”Business insider” kan vi läsa följande: ”The United States is rapidly becoming the very first "post-industrial" nation on the globe. All great economic empires eventually become fat and lazy and squander the great wealth that their forefathers have left them, but the pace at which America is accomplishing this is absolutely amazing.”

Kineserna beter sig också märkligt, så vi ska kanske inte förvänta oss något mirakel från det hållet den närmaste tiden. Det följande ter sig inte som en hållbar strategi, åtminstone inte i mina ögon:

Från Zero Hedge:
”Ever wonder how China can endlessly generate goal-seeked GDP of precisely 8.00001% year after year? Or how it can constantly find use for the massive and ever-larger surplus of warehoused commodities? Simple - never stop building. Which, apparently means blowing up empty building before they are even finished and rebuilding them. Rinse. Repeat.”

I DN kan vi läsa att "– Den största förändringen är troligtvis att krisen har fått oss att inse hur sammankopplade vi är i världen."

Det är just för att vi är så sammankopplade med resten av världen som jag räknar med att krisen snart kommer igång igen. Jag tror inte det bara är sossar och Mats Qviberg som kommer att gråta framöver.

Futuristisk konservatism

2010-09-27T09:42:00.000-07:00

Jag läser för tillfället en bok av en radikal tänkare, Guillaume Faye. Han talar om ”arkeofuturism”. Följande hastigt nedskrivna tankar är influerade av den idén.

Vi står inför ett stort paradigmskifte. Vart kommer det leda? Hur ska världen som kommer efter krisen som vi befinner oss i se ut? För vi befinner oss mitt i en kris som är social, demografisk, ekonomisk, ekologisk och kulturell. Kommer Europa bli muslimskt? Jag har nog en positivare syn på både Islam och muslimer än många andra, men jag vill inte att Sverige eller Europa ska hamna under Islams halvmåne. För att undvika det ödet måste vi se till att livets grundläggande saker börjar fungera igen: européerna föder för få barn. Barn är samhällets framtid och bristen på barn tyder på att samhället, i sin nuvarande form, inte har en framtid.

1) Med konservatism förknippar jag för det första ett försvar av familjen. Det är genom familjen som de flesta av oss får en känsla av mening i tillvaron. Samtidigt är familjen den grundläggande enheten för ett fungerande samhälle av det enkla skälet att en isolerad individ eller ett par av samma kön är ofruktbara. Utan barn ingen framtid. Så enkelt är det. Det här är en av livets enklaste och mest grundläggande realiteter som vi otroligt nog har lyckats förlora kontakten med. De sentimentala sossarna kan gråta hur mycket de vill över detta, men deras tårar har inte förmågan att förändra verkligheten.

2) Jag tror att vi är på väg in i en kris som kan visa sig få episka proportioner om tillräckligt många saker sammanfaller. Då överlever vi genom att samarbeta med våra grannar. Det kan alltså visa sig vara viktigt att bo på en plats med en hög grad av tillit mellan människorna. Så undvik att bo mångkulturellt om du tar det här scenariot på allvar. Krisen kan komma att föra människor närmare varandra och de lokala samhällena får då nytt liv. Sedan gäller det att försvara den gemenskapen så att exempelvis inte staten kommer tillbaka och löser upp den. För levande och i hög grad självstyrande lokala samhällen är en viktig ingrediens för den futuristiska konservatismen.

3) De progressiva tjatar om sitt ”framsteg”. Men det är tveksamt om de ens själva tror på det fortfarande. Det finns uppenbarligen en teknisk utveckling, men att samhället skulle genomgå en linjär utveckling från något sämre till något bättre är en gammal klyscha från 1700-talet. Saker och ting förändras förstås, och vi kan tala om en slags rörelse. Så samhället rör sig och inget hindrar oss från att bejaka teknikens möjligheter, men då på ett mer ekologiskt och socialt ansvarsfullt sätt än idag.

4)Vi kan försvara nationalstaten Sverige om vi vill, men den konservativa futurismen är inte bunden av den. Om staten skulle svepas bort så finns ändå folket och landet kvar och kan organisera sig på ett nytt sätt.

4) Det finns ingen naturlag som säger att alla idyller måste försvinna för att ”utvecklingen går framåt”. Det var moderniteten som utplånade de mänskliga och trivsamma byarna i landet. I framtiden ser jag barn med rosiga kinder som leker i små idylliska byar i Norden igen samtidigt som den första bemannade rymdfärden rör sig i riktning mot Alfa Centauri genom rymden.

5) Människan är en besjälad varelse och bör också behandlas som en sådan. Det nuvarande systemet är en förolämpning mot oss eftersom vi reduceras till siffror i samhällsingenjörernas beräkningar eller mekaniska delar i en maskin. Det finns inget utrymme för kvalitativa begrepp som "hem", "skönhet", "lojalitet", "heder" etc inom systemets ramar. I samma takt som systemet tränger sig in och vill regleras våra liv alltmer, så förlorar livet sin magi och blir alltmer repetitivt och mekaniskt. Därav behovet av en själens revolt mot intellektet, alltså en revolt mot samhällsingenjörernas rent mekaniska och robotaktiga intellekt.

Rymdfärder? Ja, tack.

Invandrarbubblan

2010-09-27T08:19:00.000-07:00

Jag fick följande kommentar från Anonym:

”Det går alltså inte att fokusera endast på vad kostnaderna uppgår till utan att se vad dessa kostnader betyder för ekonomin totalt.

Hur många svenska fastighetsägare tjänar inte pengar på att hyra ut till invandrare? Det var ju detta som var orsaken till den stora invandringen till Landskrona.”

Fastigheter och konsumtion bygger inte upp en ekonomi. Det som är grunden till en fungerande ekonomi är den produktiva kapaciteten. Så frågan vi måste ställa oss är i hur hög grad invandrarna som tas in en masse i Sverige bidrar till att öka produktionen?

Min teori är att det finns en stor skillnad mellan antalet människor som tas in i landet och samma människors positiva bidrag till landets produktion, bland annat med tanke på att många av dem är analfabeter. Om teorin är riktig så kan det betyda att vi har en ekonomisk bubbla i landet som har byggts upp av en oansvarig invandringspolitik. Framtiden får utvisa huruvida den bubblan kommer att brista och i så fall visa att teorin är riktig.

Om vi dessutom lägger till följande:

”Under krisen tappade verkstadsindustrin 65 000 jobb och enligt Teknikföretagen blir återhämtningen svag.

Bara 5 000 nya jobb har tillkommit hittills. Ytterligare 10 000 jobb tillkommer under nästa år, bedömer branschorganisationens chefekonom.”

Det här tyder på att även Sverige har drabbats av en dos avindustrialisering, på samma sätt som USA och södra europa. Det betyder i så fall att behovet av arbetskraft har minskat, samtidigt som invandringen är extremt hög både historiskt sett och jämfört med andra länder.

Jag tror dessutom att chefsekonomens prognos är felaktig och kommer att skrivas ner ordentligt. Snarare kommer Sveriges arbetslöshet skjuta i höjden igen nästa år och ännu fler jobb gå förlorade. Det finns gott om information om varför jag tror det under fliken ”den ekonomiska krisen.”

Lycka till

2010-09-26T12:08:00.000-07:00

Ända fram till ungefär en månad innan valet velade jag mellan om jag skulle låta bli att rösta eller om jag skulle rösta på SD. Partipolitik och det eviga pratet som det leder till har aldrig intresserat mig i någon högre grad. Men sedan började hetsen mot SD från media och då beslutade jag mig för att ändå rösta på partiet. Det är ju bara SD som har kontakt med verkligheten när det gäller invandringen. Jag tänkte kritisera partiet efter valet.

Men den ändlösa illvilja och det hat som har riktats mot partiet har tagit mig med överraskning. Jag har skrivit kritiska saker på bloggen om media och jag har även antytt att den politiska klassen är ett gäng hycklare. Men när jag skrev det var det med en viss lekfullhet och ett snett, men inte särskilt illvilligt leende. Men läget är mycket värre i landet än jag trodde. Jag trodde bara att landet var förljuget och att det fanns mycket hyckleri. Men under den polerade ytan döljer sig visst en långt värre lågsinthet än jag insåg.

Bloggaren trodde sig vara desillusionerad. Men den här hatkampanjen har tagit luften ur mig. Jag skrattar inte längre. Det här är inte alls kul, det är enbart motbjudande. De som utger sig för att vara "de goda" har spårat ur fullständigt.

Jag har helt tappat lusten att skriva något kritiskt om SD . Istället säger jag bara lycka till. Ni är modiga.

Till er som hatar SD: Ni angriper ett symtom. Sjukdomen försvinner inte av det. Det enda som har hänt är att en polarisering som har funnits länge i samhället har kommit upp till ytan. Den har varit undertryckt länge, men nu är den framme i ljuset. Det är inte SD som har skapat den. Det är snarare de "politskt korrekta" som har skapat den genom att fegt vägra se och ta hänsyn till vissa aspekter av verkligheten som inte passar in i deras världsbild.

SVD, DN

Pengar, pengar, pengar

2010-09-26T03:19:00.000-07:00

Jimmie Åkesson synar invandringens kostnader. SVD skriver "massinvandringen" inom citationstecken. Det kom över 100000 invandrare förra året. Men jag har sett tidningar skriva om massavvisningar utan citationstecken när det handlade om något hundratal personer som inte hade giltiga skäl att få stanna. Så jobbar de som journalisten och mediekritikern Julia Caesar kallar "journalistpartiet".

Men jag tycker att just SVD skriver bra om den ekonomiska krisen. Ibland när jag blir irriterad av en viss vinkling kan jag få en känsla av att allt medierna för fram bara är lögn och propaganda. Men det är nog ordentligt överdrivet, får vi hoppas. Exempelvis tycker jag Andreas Cervenka skriver bra om ekonomin.

Just saker och tings kostnad tror jag kommer att bli en stor fråga när den ekonomiska krisen kommer igång på allvar igen. Ekonomin går på en slags amfetamininjektion bestående av ett antal biljoner dollar som trollades fram av "the Fed" just nu. Men ruset kommer inte vara för evigt.

Här är något från Russia Today.

Politisk korrekthet

2010-09-25T07:30:00.000-07:00

I SVD skriver "ungdom mot rasism" följande:

"Vi efterlyser en ny verklighetsbeskrivning och problemformulering som utgångspunkt för motståndet mot rasismen. Detta motstånd kan inte ta avstamp i problemformuleringarna kring integrations- eller invandringspolitik utan istället från en ny vision om ett mångkulturellt samhälle. Men en mångkulturell vision kan aldrig vara trovärdig så länge politiken eftersträvar en integration av immigranter. "

Jaha? Ni är ungdomar så ni kanske är omedvetna om att det mångkulturella experimentet har pågått i 30-40 år i Sverige vid det här laget. Det är lite sent och verkar mest trött och uppgivet att efterlysa en trovärdig vision nu. Man kunde önska att ungdomar åtminstone skulle ha tillräckligt med visionär energi för att ge ett förslag till en sådan vision. Men nej, det blir bara en upprepning av klyschor och ett uttryck för en önskan att någon annan kanske kan säga något trovärdigt om saken.

Den ideologiska bakgrunden till ungdom mot rasism och liknande rörelser finner vi i Frankfurtskolan och det som kallas "politisk korrekthet". Men vad är "politisk korrekthet"? Jag såg just en video från teve där Mona Sahlin lovar att vi ska fortsätta hålla fast vid den i Sverige. Det handlar i grund och botten om en uppsättning regler om vad som får sägas och vad som inte får sägas.

Reglerna känns helt naturliga för den som har internaliserat dem. Det behövs ingen yttre censur för denne, för han eller hon censurerar sig själv. För oss som har frigjort sinnet från den ter det sig dock bara som en onödig låsning av tänkandet, där vissa saker blir tabubelagda och inte får nämnas. Men det gör ju inte att det som tabubeläggs försvinner. Det enda som händer är att det hamnar utanför blickfältet. Där kan små problem sedan växa till stora problem, för att den internaliserade censuren hindrar oss från att se vad som händer. Det är vad som har hänt i Sverige nu. Som jag ser saken så kom SD in i riksdagen på grund av den politiska korrektheten. Många av de etablerade politikerna och journalisterna är förvirrade och förstår inte vad som händer för att deras skygglappar har gjort att de inte är medvetna om vad som pågår i samhället. Mona Sahlins linje är en garanti för SDs fortsatta tillväxt. Strutspolitik är inte ett vinnande koncept.

Men varifrån kommer den?

Följande film ger en idéhistorisk bakgrund:

>

Videon kan du se här. En grupp blinda människor pratar om ett fenomen vars orsaker de inte kan se.

Befrielsen av Sverige går utmärkt!

2010-09-25T02:28:00.000-07:00

Motståndet är hårt, men antagonisten är sin egen värsta fiende och kommer därför att besegras, hävdar Nordbo idag. Motståndaren är det hatiska och illvilligt toalitära etablissemanget som har sina rötter i 1968 års vänsterextrema rörelse. Deras hat väcker inte bara förvåning inom landets gränder, utan även utomlands. Inte minst i Danmark. Sverige var visst inte ett fritt land. Men snart kommer det vara det.

Vi har sett media släppa alla hämningar i en orgie av hat och förtal mot ett demokratiskt valt parti den sista tiden. Det har hittills lett till demonstrationer av till största delen välmenande, men lättmanipulerade människor. Den avhumaniserande hatkampanjen har även lett till att två personer har blivit knivhuggna, en i Stockholm och en i Göteborg. Men det skriver naturligtvis inte tidningarna mycket om. Alla vet dock hur det hade sett ut om Sverigedemokrater hade varit förövare, istället för att vara offer. Göteborgaren var verkligen medlem i SD, men Stockholmaren var ett misstag. Det var en ”vanlig människa”, inte bara en Sverigedemokrat.

Det kan inte bli tydligare än så här. Den som inte vid det här laget har blivit fundersam över vad det är som egentligen pågår i landet är nog bortom all räddning. Det påstås i tidningarna att det är motståndarna som står för hatet samtidigt som de själva har släppt alla hämningar och beter sig på ett allt annat än värdigt sätt. Var är ärligheten? Var är hedern? En förnuftig och hederlig person skulle vara mer intresserad av att förstå varför 5.7% av befolkningen röstade på SD än att skrika ut sitt hat mot en bild som har skapats av Aftonbladet och andra tidningars propaganda.

Med såna här motståndare är det omöjligt att inte segra i längden. För jag är en optimist. Jag tror inte svenskarna gillar självhatet som exempelvis en Schyffert ger uttryck för i Aftonbladet. Innerst inne hatar de nog inte arbetarna i Trelleborg eller i Landskrona och på likande ställen. Det kan ju vara så att det finns ett samband mellan att de mest mångkulturella platserna i landet också ger mest stöd till Sverigedemokraterna. Det behöver inte bero på att människorna där har lägre IQ eller mindre utbildning eller vad det nu är för försök till förklaringar som jag har sett på bloggarna.

Vi som kan vår 1984 genomskådade naturligtvis genast spektaklet:

Läs även följande:

Kognitiv Dissonans

Ett brev från verkligheten

Hat, Sverigedemokraterna, nazism, val, kommunism, utopier, och våld i en salig röra
****
DN
SVD
GP
Expressen
Självhataren Schyffert i Aftonbladet: [Klick]

Europa är överlägset!

2010-09-24T08:40:00.000-07:00

Vilken civilisation är det som ger och ger till de nödlidande? Och vart vill så många av dem som bor utanför Europa flytta? Du som älskar friheten, vare sig du är man eller kvinna, borde älska din civilisation, för det var hon som uppfann den!

Vi har Stonehenge, Isaac Newton, Partenon, Colosseum, Illiaden, Carl von Linné, Odyssén, Hildegerd av Bingen, Eddan, vikingarnas modiga äventyr, gotiska katedraler och gregoriansk sång. Vi har Michelangelo och Leonardo da Vinci, Caesar och Napoleon. Allt vi gör är stort, så även i ondskan: vi har gett upphov till Adolf Hitler, den ondaste mannen någonsin!

Vi har Mozart, Beethoven, Wittgenstein, Platon och Picasso. Vid sin höjdpunkt sände våra syskon i Amerika människor till månen. Därefter har USA blivit allt mindre europeiskt och nu står landet på randen av sitt sammanbrott, enligt många bedömare.

Vi har Mäster Eckhart, Elsa Beskow, Katarina den Stora, goter, Hermes Trismegistos, John Locke, Adam Smith, Jean Jacques Rosseau och Astrid Lindgren.

Nästan allt vi håller på att käbbla om har sina rötter i vår egen civilisation. Om du är en vänsterman så är ditt tänkande influerat av Rosseau och Marx, om du är liberal så finns Locke och Smith i bakgrunden. Det spelar ingen roll vilken skola du bekänner dig till: det du tror på har uppstått i Europa, det gäller feminister, marxister, nazister, konservativa, liberaler, hedningar, ateister, nietzscheaner, freudianer, existentialister, genusflummare, ekosofer, moderater, vänsterpartister, Sverigedemokrater, rojalister och reaktionärer. Kristendomen uppstod utanför det nuvarande Europa, men det var inom det romerska imperiets gränser och religionen blev snabbt européiserad när den kom till Rom.

Jag är trött på alla er evigt negativa självhatare som vill förstöra vår civilisation. Om du tycker om något av det jag just räknade upp, eller något av allt det som jag inte räknade upp men som ändå är ett uttryck för den mest kreativa civilisationen på jorden, så borde du sträcka på ryggen, kasta av det ovärdiga självhatets ok från axlarna och istället börja försvara den du är.

Lägg ner det tramsiga pratet om berikning, för vi har allt vi behöver och mer därtill. Om vi väljer att dela med oss av vår kultur eller våra materiella rikedomar är en annan sak.

Om du vill bo i en totalitär stat så kan du flytta till Kina eller Kuba. Om du vill bo i en muslimsk stat så kan du flytta till något land i mellanöstern. Det finns rum för alla.

Svd
DN
GP

Vid skiljevägen

2010-09-24T04:34:00.000-07:00

Från Väster slår en flodvåg av suggestioner över oss som manar oss att ge efter för våra begär, att vi ska identifiera oss med drifterna. Det finns inget högre, livets goda handlar endast om njutning här och nu. Så köp, köp köp! Gör tusen varumärken till en del av din identitet. Underkasta dig Coca-Cola ordningen.

Om vi lyssnar till det förflutna, i Europa eller längre Österut, så nås vi av en helt annan bild. Höj dig över dina tillfälliga impulser och begär, de leder dig inte till din verkliga natur. Känn dig själv, i djupet av din själ. Underkasta dig inte världen, utan tjäna det som är större än den.

Jag har valt Öster över Väster. Men det är en ständig kamp. Att övervinna sig själv har visat sig vara mycket svårt. De som tror att det här valet gör livet lättare vet inte vad de talar om. Den som följer minsta motståndets lag och ger sig in i striden kommer snart ge upp och välja ett annat, enklare liv. Till exempel som konsument.

Inget krig mot Iran, tredje världskriget är över.

2010-09-23T12:31:00.000-07:00

I the ”Harry Schultz Letter” kan vi läsa följande:

"I’m happy to announce the end of World War 3. The Iran war, which triggered World War Three, planned by the Pentagon and Mossad, has ended, actually before they began. It’s a first in history!"

"How do I know this? Follow the money, not the propaganda. Four US banks are to open branches in Iran!…Citibank and Goldman Sachs are among the first applicants! Since Goldman Sachs is the alternate, or behind the scenes US government, as we all know, that name/news assured me of the good news."

Om Iran släpper in bankerna frivilligt så behöver ju inte USA och Israel attackera landet längre. Det är nog bättre att låta bankerna ockupera landet än att bli bombad med kärnvapen, så jag har en viss förståelse för att Iran släpper in dem.

Enligt professor Michael Chussodovsky från global research har USA verkligen planer på att använda kärnvapen mot Iran. Så vi får hoppas att Shultz har rätt.

Provocerande Konst? Ja, tack.

2010-09-23T08:03:00.000-07:00

Edit: Haha, mitt inlägg var visst provocerande. Jag fick besök av twinglys censuravdelning. Det var ju ironiskt med tanke på temat.

***

Artikeln i DN idag om invandringen är bland de bättre och intelligentare i genren som jag har läst i en svensk tidning (konkurrensen är inte hård). Den kommer säkerligen bli ignorerad. (DN) Beskrivningen av SD bryr jag mig inte om, men det positiva är att den riktar uppmärksamheten mot den mångetniska verkligheten, istället för att bara ge uttryck för de vanliga moraliserande flosklerna.

Annars handlar dagens inlägg om provocerande konst. Det är en kommentar till en artikel i SVD.

I den första delen argumenterar Nordbo för provocerande konst, men hävdar att det som anses vara provocerande är situationsbundet. Det som var provocerande år 1968 är inte provocerande för oss som har vuxit upp i världen som den äldre generationen var med och grundlade i sin upproriska ungdom. Det har trots allt gått 42 år nu och att ständigt gå över samma gränser, bara lite mer, framkallar bara en gäspning av tristess idag.

I den andra delen kommer Nordbo säga några ord om relativismen.

Provocerande konst

Det jag kallar för 1968 års paradigm har som central föreställning att konsten ständigt måste överträda olika gränser. Det anses vara spännande. Men det har så länge jag kan minnas funnits en ensidighet i valet av vilka gränser det är som ska överträdas.

I grund och botten har 1968-års paradigm handlat om ett angrepp mot allt som har ansetts vara skönt i Europa de senaste årtusendena. Men angreppet har lett till att vi nu har nya ramar som bestämmer var gränserna går. I den situationen måste en verkligt provocerande konst utmana gränserna vi har idag, inte de vi hade innan 1968. Markus Andersson är ett utmärkt exempel på en konstnär som utmanar gränserna i vår tid.

Jag är innerligt trött på konstnärer som tävlar om vem som kan göra de mest bisarra tavlorna. Det känns som att det har varit ett dominerande tema för konsten under hela mitt liv. Men genuint provocerande konst, som den Markus Anderson står för, är däremot verkligen spännande och känns fräsch. Den retar ju verkligen de gamla stofilerna som numera sitter på makten.

Verkligt provocerande konst:

En blond pojke vid en runsten i vacker naturmiljö.

Relativismen

En stark våg av relativism har sköljt över Sverige och hela västvärlden sedan åtminstone ett par decennier. Att skilja mellan sant och falskt, skönt och fult, rätt och fel, gott och ont har setts som något negativt.

Man kan också säga att saken har vänts upp och ned, eftersom det är vi som försöker försvara det goda, det rätta och det sköna som tenderar att hamna i kategorin "de onda". I stället har man låtit en flodvåg av konst som både våra förfäder och alla andra civilisationer skulle vara eniga om är ful, pervers och rent äcklig slå över oss.

Men konst har en effekt på oss, den är inte neutral. Det finns exempelvis konst som ger oss mod och annan konst som snarare gör oss modfällda. Andres Serrano är ett exempel på en "konstnär" som sprider missmod kring sig. Nej tack, till honom. (klicka här om du inte är för känslig)

För en traditionalist är saken solklar. Jag vill inte gå till en konstutställning och se en bild på en kvinna som masturberar en åsna eller dylikt. Det provocerar mig inte alls, för den typen av gränsöverskridningar har jag redan sett ad nauseam. Den enda effekten den har på mig är att jag blir beklämd över hur fördummade vi har blivit. Markus Andersons genuint provocerande konst gör mig däremot på bra humör.

Det är positivt att det nu finns en politisk kraft i Sverige, representerad av SD, som utmanar 1968ornas perverterade föreställningar.

Mer om detta kan du läsa här: Senmodernt mörker.

Lär av Wachtmeister

2010-09-22T09:38:00.000-07:00

Förhoppningsvis studerar Jimmie Åkesson och de andra det här videoklippet noga. Ian Wachtmeister hanterar situationen alldeles utmärkt. Han för fram sin ståndpunkt utan att backa. Bengt Westerberg viftar med vissa laddade ord - ”nazister” och ”rasism” -och försöker dra in Ian i en politiskt korrekt fälla, där han antagligen skulle ha varit tvungen att börja retirera och komma med ursäkter. Men Ian undviker skickligt fällan genom att istället tala om Jimmie som person.

Ian Wachtmeister vänder också medias prat om huruvida vänsterns trakasserier gynnar SD eller inte till en viktigare fråga som de flesta kan relatera till: ”Frågan är inte om det gynnar Sverigedemokraterna, frågan är vad som gynnar svensk demokrati.”

Han undviker även att dras in i en poänglös pajkastning genom att hänvisa till publiken. ”Jaja, men de ser ju vad som händer.”

Bra jobbat av Ian Wachtmeister!

SVD
DN

Kognitiv dissonans

2010-09-22T06:40:00.000-07:00

Systemet som dominerar västvärlden är likriktat dels genom mångkulturalismen och dels genom det ekonomiska systemet. I det här inlägget vill Nordbo visa hur båda aspekterna av systemet ger upphov till en tilltagande kognitiv dissonans i sinnet hos människorna som är underkastade ordningen.

Kognitiv dissonans I: Mångkultur

Kognitiv dissonans uppstår i sinnet då olika tankar står i konflikt med varandra. Många av dem som har röstat på SD i valet gissar jag har upplevt fenomenet.

Genom uppfostran i skolan och genom media lärde vi oss att mångkultur är bra och att de som ifrågasätter den är elaka rasister. Men sedan har vi upplevt saker och gjort efterforskningar som ledde till att vi började ifrågasätta föreställningarna vi hade blivit indoktrinerade med. Som ett exempel kan nämnas att jag bodde 6 månader i Bergsjön vid ett tillfälle. Det jag såg och upplevde där fick mig att börja undra vad som egentligen försiggår i landet.

Men det dröjde ändå länge innan jag tog steget fullt ut och förkastade mångkulturalismen som en synnerligen dålig idé. Det beror på att det uppstod en konflikt i mitt sinne mellan föreställningen att den som ifrågasätter mångkulturen är en rasist och det jag faktiskt upplevde och såg i verkligheten.

Som alla kan se finns det ett stort motstånd från samhället. Media har visat oss det med nästan överdriven tydlighet nu, genom sin illvilliga och hysteriska propaganda som utmålar oss oliktänkande som ondsinta demoner. Samtidigt har politiker likt omogna tonåringar mobbat de representanter som har valts fram av en betydande andel av Sveriges befolkning. Det är ett patetiskt och löjeväckande skådespel vi får ta del av.

Världsbilden som media propagerar för har nog de flesta av oss tidigare haft internaliserad, även om vi som tillhör avantgardet har frigjort våra sinnen från de verklighetsfrämmande dogmerna som tidsandan ger en i det närmaste religiös laddning. Därför är vi som heretiker eller häxor under medeltiden. Vi blir inte brända på bål bokstavligen, men verbalt hetsar det mångkulturella prästerkapet mot oss på ett sätt som för tankarna till den mörkaste bilden av en irrationell epok. De vågar inte ha en ordentlig debatt med oss, vilket antagligen beror på att de är rädda för vad som ska komma fram i en seriös diskussion.

Det mångkulturella prästerskapet är säkerligen också oroligt för vad som ska komma fram när människor som inte ser invandringspolitiken som en helig dogm tar plats i maktens boning. De kan ju exempelvis börja gräva i de av heliga dogmer mörklagda kostnaderna för mångkulturen.

Vi ser alltså att systemets innbygda mångkulturalism blir ifrågasatt av många, trots massiv propaganda och demonisering av dem som har frigjort sitt sinne tillräckligt mycket för att vara olydiga och inte rösta som de blir tillsagda. Det här är emellertid bara början.

Kognitiv dissonans II: Ekonomi

Det ekonomiska systemet är mycket centraliserat, med centralbankerna och de internationella bankerna på Wall Street och i City of London som de mäktigaste spelarna. Men nu verkar det som att de har förlorat greppet om krisen som de har skapat.

Det ekonomiska tänkandet är uniformt. Tidigare fanns många olika ekonomiska skolor, men de oliktänkande inom den disciplinen har blivit marginaliserade liksom invandringskritikerna. Även ekonomin har fått sina heliga dogmer, eller en slags politisk korrekthet, som har likriktat systemet.

Men nu väntar jag på att nästa fas av den ekonomiska krisen ska slå till med full kraft. Det kommer att göra systemets lydiga fårskockar, som vi har sett demonstrera på gatorna mot valresultatet, ännu mer förvirrade. Snart misstänker jag att vi kommer att se dem demonstrera mot en ekonomisk depression.

Möjligen kommer vi också se repressionen mot oliktänkande öka betydligt när det mångkulturalistiska prästerskapet får ett allt större behov av en fiende att kanalisera människors frustration och ilska mot. Kanske kommer de snart börja bygga på ett gulag för folk som vågar kritisera den Heliga Mångkulturen.

Att kritisera det ekonomiska systemet är däremot accepterat i Sverige. Åtminstone så länge det stannar vid prat.

Det är hursomhelst en intressant tid att leva i för oss systemkritiker.

*****

Intervjun med Yves Smith från naked captialism börjar i andra delen, men hela avsnittet är sevärt. Hon förklarar vad som är fel med systemet på ett ganska intressant sätt. Hon är visserligen en övertygad kapitalist, vilket inte jag är, men inte minst det hon säger om likriktningen av ekonomin är värt att höra.

***
DN
SVD
Sydsvenskan

Lugn, saklighet och värdighet

2010-09-21T09:30:00.000-07:00

Genom media har stora grupper hetsats till en stark vrede mot att Sverigedemokraterna har valts in i riksdagen. De som protesterar och härjar på gatorna är dock till största delen välmenande människor (inte alla).

Den intensiva propagandan från media bygger på vad som inom psykologin kallas splitting. En komplex verklighet delas upp i två enkla kategorier: gott och ont. Så vi ska inte vara arga och bittra på människorna som protesterar, för de vill bara väl. Och deras vrede är ärlig, även om den har manipulerats fram genom propagandan från media.

Många av dem har förlorat sin kultur och sina rötter. Det gör dem till lättstyrda undersåtar för media och andra manipulatörer. Men vi stolta svenskar, européer och västerlänningar har en kulturell tradition om sträcker sig årtusenden tillbaka att ösa ur.

Från den store romerske kejsaren Marcus Aurelius kan vi lära oss mycket, bland annat följande:

"Här är regeln att minnas i framtiden. När något frestar dig att vara bitter: inte, 'Detta är en olycka' utan "'Att få bära detta med värdighet är lyckosamt.' "

Om vi kan bära ilskan som har manipulerats fram mot oss med värdighet, så är mycket vunnet. Vi kan vända det mot våra motståndare om det hanteras på rätt sätt. Därför är ilskan potentiellt lyckosam för oss.

I Eddan är en av Tors frågor till Allvis vad lugnet heter i varje värld. Han skulle inte ha ställt frågan om han inte ansåg den vara viktig:

” Allvis sade:
»Lugn det heter hos människor,
lindring hos gudar,
vindslut det vanerna kalla,
övervärme jättarne,
alferna dagsstillhet,
dvärgarne dagens ro.»

Så låt oss ta hetsen och ilskan med lugn, saklighet och värdighet, som det anstår en riktig svensk.

Läs gärna vad pappan skriver också.

***

DN, DN
SVD
Expressen
GP

Utvecklingen går framåt II

2010-09-20T13:14:00.000-07:00

Var och en av människorna i videon ser sig som självständigt tänkande individer som fattar sina egna beslut, utan att på något sätt vara manipulerade av propaganda eller annan yttre påverkan. I deras egna sinnen tar de ställning mot hat, vilket jag visserligen tycker är sympatiskt, men samtidigt är de en riktig skock lättmanipulerade får, i mina ögon. Säkerligen är fåren jättesnälla. Så jag gillar dem.
Men jag är oroad av hetsen från media. Någon kan ju känna sig berättigad att skada någon snart. Det kanske är dags att lugna ned sig? Det handlar om ett demokratiskt val och ett parti som för en politik á la Socialdemokraterna 1965.

Om inte annat så kan ni väl lyssna på Merit Wager? Hon är en klok och ärlig person. [Klick]

DN
Expressen
Aftonbladet
SVD

Utvecklingen går framåt

2010-09-20T12:17:00.000-07:00

Den här killen är fascinerande. Jag förstår inte hur han kan tala med sådan entusiasm om framtiden som han beskriver. För mig låter det som värsta dystopin. Det behövs någon uppfinning som gör att man kan sänka sitt IQ till 80 eller lägre för att stå ut med verkligheten som han beskriver. Den emotionella intensiteten behöver också sänkas till en letargisk nivå.

En intressant sak i sammanhanget är dock hur den reella verkligheten ersätts alltmer med en virtuell verklighet i det senmoderna samhället. Eliten verkar ligga långt före resten av befolkningen i den utvecklingen.

Senmodern kultur:

Ett brev från verkligheten

2010-09-20T07:32:00.000-07:00

Igår, under valvakan, iakttog jag twittrandet på Dagens Nyheter ett tag. Någon skrev något om att de välutbildade i Lund inte röstade på SD, medan områdena som domineras av arbetare och lågutbildade gav SD ett starkt stöd. Det fanns ett stort mått av förakt i meddelandet. Den attityden är nog inte så ovanlig. Här är mitt svar, som jag misstänker innehåller en alldeles för stor dos verklighet för att personen ifråga, eller likasinnade, ska klara av att hantera informationen och ännu mindre ta den till sig. Men det finns förhoppningsvis andra, seriösa människor, som är mer intresserade av att förstå vad som händer än att blåsa upp sina små egon. Hursomhelst, här följer mitt svar till kommentatorn. Jag kallar honom Egon och han står som en representant för en grupp i samhället som bland annat utmärks av att den är ganska nöjd med sig själv.

****

Kära Egon , tillåt mig förklara några enkla saker som inte fick något utrymme i din självbelåtna kommentar. Det är egentligen mycket enkelt. Var har det största antalet svårintegrerade invandrare bosatt sig? Jo, i områden där det bor många lågutbildade svenskar. Som du själv påpekade är det också där stödet för SD är störst.

Janne Josefson kan man ha olika åsikter om, men han sade en sanning som få journalister vågar uttala i en intervju för några år sedan:

”-Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare, säger han.” (här)

Det är inte bara journalisterna som har svikit människorna i arbetarförorterna, det har också alla andra som föraktar människorna där, istället för att försöka förstå dem, gjort. Behöver jag säga mer, min skenheliga vän? Det som är mest förvånande i mina ögon är hur man kan vara så frikopplad från verkligheten att man blir förvånad över att de som har blivit svikna av samhället blir upproriska.

Ser du en hycklare i spegeln på morgonen? Det borde du nog göra, Egon. Därför att lögner och hyckleri genomsyrar samhället som din attityd är en produkt av. Det är bara att se på exempelvis bostadspriserna. De är en objektiv måttstock, eller en slags barometer, som kan hjälpa oss att se igenom den polerade ytan hos mellanskiktet i samhället.

När det flyttar in många människor med namn från mellanöstern i ett område så förlorar bostäderna i värde. Det må anses vara oartigt att påpeka detta, men det förändrar inte faktum. Det här har främst drabbat dem som bor i arbetarområden. De har alltså dels fått se sina områden förvandlas till oigenkännlighet under kort tid på grund av storskalig inflyttning av invandrare från främmande kulturer. Samtidigt har deras hus förlorat i värde på grund av förvandlingen som de själva aldrig har bett om.

Vem tjänar på det här? Jo, den övre medelklassen som har haft råd att köpa hus där det bor mycket få invandrare med namn från mellanöstern. Det fåtal som ändå bor i deras områden är välintegrerade medlemmar i samma samhällsskikt. I takt med att deras områden har blivit alltmer attraktiva, bland annat på grund av att det är så få invandrare där, så har också deras bostäder stigit i värde.

De ”toleranta” som talar väl om mångkulturen bor ofta i såna områden. De bor alltså dels långt bort från problemen som mångkulturen skapar och dels tjänar de på den ekonomiskt, genom att värdet på deras bostäder skjuter i höjden på grund av flykten från den reella mångkulturen.

Om mångkulturalisterna hade varit seriösa så skulle vi istället ha sett stora flyttlass från de trygga områden där journalister eller politiker mfl bor ut till Rinkeby, Tensta, Bergsjön, Rosengård och liknande områden. När vi avläser bostadsbarometern ser vi alltså betydligt mer hyckleri än de flesta vill kännas vid där.

Men, Egon, min hycklande vän. Jag är inte nöjd ännu. De som har internaliserat systemets tänkande är nöjda med sig själva för att de tycker sig vara så toleranta. Bostadspriserna vittnar som sagt var om en annan verklighet, som döljer sig strax under den polerade ytan.

De toleranta mångkulturalisterna säger ofta att vi ständigt ska bortse från kön, sexuell läggning, religion och etnisk tillhörighet. Det säger mycket om deras verklighet. Det som återstår efter att vi har bortsett från allt detta är ju en människa utan egenskaper, ett slags vandrande tomrum.
”Men jag är unik!”, protesterar någon. Kanske just du Egon?
Eller någon kanske säger ”Vi är alla unika”, med ett sentimentalt leende på läpparna.

Men det är de "tolerantas" konformism som talar. Vi är alla lika egenskapslösa i deras värld. Det vill säga i den mån vi tillhör deras ”vi”. Jag får erkänna att jag har svårt att förstå varför någon skulle vilja vara en könlös varelse som inte tror på någonting och inte hör hemma någonstans.

Nej, då föredrar jag arbetarna i Landskrona eller i Trelleborg. Faktum är att min farfar, farmor, mormor och morfar var arbetarfamiljer. Fast inte från Skåne, utan från Småland. Min farfar skulle helt enkelt ha kallat dig för en fjant, Egon. Fast han kunde nog , trots en livlig fantasi, inte förställa sig att man kan driva fjanteriet till den extrema punkt där du befinner dig. Du saknar ju alla egenskaper, utom att du är en förljugen hycklare då.

Med vänlig hälsning

Nordbo

Nordbo är en vit heterosexuell man, hedning, traditionalist, svensk och europé. Han är dessutom en smålänning av arbetar och soldatätt.
Vem vet? Inte för att han tycker det är så viktigt, men han kanske dessutom har några unika personlighetsdrag, till skillnad från dig, Egon, som så desperat vill ha dem. För vad är du annars?

****

DN
SVD
Sydsvenskan
Fria Tider

Modern day nazi?

2010-09-19T10:55:00.000-07:00

I Expressen såg vi politikerna trampa demokratin i smutsen med stora leenden på läpparna. Jag har aldrig sett något liknande. Vilken samlad hets mot SD vi har sett de sista veckorna. SVD är den enda tidning som har varit någorlunda objektiv, tycker jag.

Så här låter det på Russia Today:

SVD
DN
Sydsvenskan
GP

Kärlek

2010-09-19T01:55:00.001-07:00

Vilhelm Moberg anses av många vara Sveriges största författare. Han föddes i ett soldattorp i Småland 1898. Under andra världskriget kritiserade han nazismen, medan dåtidens etablissemang var undfallande. Om han hade levt idag skulle han istället ha blivit kallad för "nazist" eller "rasist", av vår tids etablissemang.

Så här skriver han nämligen i "Svensk strävan":

"Sverige är vårt, det är sex och en kvarts miljoner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.

Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.

Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land.

Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.

Vad Sverige idag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan - på frihetens grund. Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan!

Vårt land brer vid ut sig i världsdelen. Men vi är de få, de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor. I ensamheten i stora ödsliga skogar har svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts har gett oss krafter, andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, givit oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkkyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frihetssinne och den sege odlarens uthållighet. Det verkligt svenska är sålunda ursprunget - vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i dagg-gräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke."

Jag älskar mitt land och sveket som våra politiker har utsatt sitt eget folk för gör ont i mig och gör mig samtidigt mycket arg. De lyckades föra mig bakom ljuset länge, men nu har jag fått mer än nog av deras lögner. De vet ingenting om vad som händer ute i verkligheten och allt tyder på att de heller inte bryr sig om det. De älskar sina egna verklighetsfrämmande idéer, men om och om igen ger de uttryck för ett förrakt för sitt folk.
Jag kommer inte att rösta på ett av de sju skenheliga riksdagspartierna, inte minst av omtanke till min lilla dotter.

SVD

Sydsvenskan
Expressen

Varumärken

2010-09-18T12:26:00.000-07:00

Herregud, varje gång jag går tillbaka till datorn så är någon ny propaganda publicerad. Nu är det en varumärkesexpert som uttalar sig i DN. Nåväl, ett varumärke får sin glamour genom intensiv propaganda. SD är, som alla någorlunda vakna observatörer kan se, utsatta för en intensiv smutskastningskampanj.

Jag vill tacka DN för att tidningen är så genomskinlig. Att "journalistiken" är milt sagt tendentiös kan inte bli tydligare.

Återigen hänvisar jag till följande:

Om media

Julia Caesar och Erik Vikingen

Panik!

2010-09-18T08:21:00.000-07:00

Jaja, han karvade in ett hakkors i sin egen panna enligt media. Men hur stor trovärdighet har media vid det här laget när det gäller information om SD? Det krävs en riktigt enveten struts för att vara blind för det faktum att journalister och politiker går hand i hand i en kampanj mot partiet.

Även om ynglingen skulle vara en knäppskalle, så förändrar det inte faktum att SD har varit utsatt för en allt annat än objektiv granskning. Allt tyder på att det råder panikstämmning på vissa politiskt korrekta håll i landet.

Naturligtvis är det inte en slump att de går ut med det här dagen innan valet.

Jag har skivit om media i följande två inlägg:

Om media

Julia Caesar och Erik Vikingen

****
Edit: I ärlighetens namn får jag säga att jag läste DNs artikel först. De andra tidningarna är mer nyanserade. Men det ändrar inget i sak: den här informationen släpps inte dagen innan valet av en slump.

Expressen
DN
SVD
Sydsvenskan

Också läsvärt: Så stoppar du röstfusket.

Maffiavälde?

2010-09-18T03:33:00.000-07:00

Tidigare var jag tveksam till SD, bland annat för att de tenderar att demonisera muslimer på samma sätt som de själva blir demoniserade av etablissemanget. De är också betydligt negativare mot EU än jag är. Det finns fler saker jag skulle kunna säga mot partiet, men alla mina invändningar har blivit allt mindre viktiga när jag har sett hur partiet har blivit behandlat.

Fy tusan vad jag är förbannad. En enad journalistkår och politikerkår hetsar mot ett demokratiskt parti. Samtidigt angrips partiet av en skränande pöbel varje gång de försöker ha ett möte. Från Göteborg kommer följande rapport:

Från GP under rubriken: "Ungdomar trängde sig in i röstbås":

"- De gick in i mitt bås där jag stod och röstade för att se vilka valsedlar jag hade. Samma gjorde de med mannen bredvid mig. Då mannen bredvid hade lappar från SD började de hetsa mot honom.

Väljaren kände sig också hotad utanför lokalen.

- Det stod gäng utanför vilket gjorde det mycket obehagligt. Hade jag röstat på SD hade hela gänget vetat om det. Jag anser att detta är oerhört kränkande och att det borde finnas vakter på vallokaler där det finns risk för att bli utsatt för hot."

När en ung Sverigedemokrat blev misshandlad nyligen hade statsministern följande att säga (!):

— Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer. (HD)

Om vi har kritiska åsikter om den heliga mångkulturen och invandringspolitiken så får vi skylla oss själva om vi utsätts för terrorism och politiskt våld. Vi måste acceptera att våra skattepengar går till att använda Sverige som hela världens socialbyrå. Om vi protesterar kan vi räkna med en ordentlig repression.

Reinfeldts uttalandet gjorde att jag helt förlorade förtroendet för statsministern. Lars Ohly, som jag inte alls håller med politiskt, tog åtminstone tydligt avstånd från terrordådet. Nu har SD en garanterad röst från mig imorgon.

***
DN
SVD
Sydsvenskan

Söndra och härska

2010-09-17T09:00:00.000-07:00

Nordbos kritik av det politiskt korrekta "förnuftet".

Mycket av det vi dissidenter kallar PK-ideologin har sitt ursprung i Frankfurtskolan, som visserligen startades i Europa, men som snart flyttade till USA. Därifrån spred den sig sedan över hela västvärlden. Kommer framtidens historiker att se det som imperiets ideologi? Ja, jag tror det.

Med imperiet menar jag förstås det informella amerikanska imperiet som upprätthålls dels av fler än 700 militära baser utanför USAs gränser, med bland annat ca 60000 soldater som fortfarande finns i Tyskland. Dels av dollarn som är världens reservvaluta. Nu knakar imperiet dock alltmer i fogarna och jag tror att vi kommer att få uppleva dess fall, något som du kan läsa om bland länkarna nedan. Det verkar rimligt att anta att den "politiska korrektheten" kommer att falla tillsammans med imperiet.

Den politiskt korrekta ideologin handlar bland annat om mångkultur och invandring från tredje världen. Globaliseringen är det amerikanska imperiets expansion och invandringen från tredje världen hänger samman med den expansionen.

Där finns också "genusvetenskapen" som är lika vetenskaplig som den "vetenskapliga socialismen" var i öststaterna, det vill säga inte alls.

I mina ögon är det tydligt att ideologin är ett uttryck för en välanvänd och mycket gammal metod som brukar gå under namnet "söndra och härska". Minoriteter spelas ut mot majoriteten i alla länder som domineras av imperiet. Kvinnor spelas ut mot män. "Vänster" spelas ut mot "höger". "Divide et impera" är gammalt som gatan.

Läs gärna följande:

1) Norbos åskådning

Ikaros

Ocker: Contra Naturam

2) Om ekonomi

Om krisen

Finansiell Krigföring

Titanic sjunker, lita inte på musikkåren

3) Om samhället

Eliternas uppror och svek

Om Media

Folket vs Superklassen

En mångkulturell rävsax

Tänk, istället för att bli tankepolis

4) Själens revolt mot den främmande ordningen

Nordlandet: Sigurd, Fafner och Brynhild

***
DN
SVD
Expressen

Julia Caesar och Erik Vikingen

2010-09-17T05:33:00.000-07:00

Idag började jag läsa Julia Caesars bok ”Världsmästarna” som kom ut nu i veckan. Jag hinner nog inte recensera eller ens läsa ut den innan söndag, men jag tänkte redan nu skriva några ord om den. När jag bläddrar i den ser jag en del tabeller och många hänvisningar till olika undersökningar, så den verkar vara väl underbyggd.

Vem är Julia Caesar? Hon beskriver sig som en journalist med lång erfarenhet från yrket. Att skriva under pseudonym har hon valt av hänsyn till sina nära och kära. Det har jag full förståelse för. Jag bloggar under pseudonym av samma skäl. Sverige är inte så fritt som det utger sig för att vara, något man snart inser när man börjar kritisera de "heliga" dogmerna.

Eftersom hon är en journalist är det intressant att läsa vad hon skriver om sin yrkeskår. Här följer ett litet smakprov:

”Politikerna har genomdrivit en totalt orealistisk och katastrofal invandringspolitik, Journalisterna har gjort den möjlig. Bland annat genom att alldeles för sällan ställa frågan varför?"
...
"Varför vågar knappt en enda journalist ifrågasätta invandringspolitiken och det mångkulturella samhället?”

”Politikerna har gillrat en fälla. De har låtit klyva världen i två halvor, en god och en ond. På den goda halvan har de placerat sin idé om det mångkulturella samhället. De har dekorerat med marsipan och spritsat enbart med goda och vackra ord som 'alla människors lika värde', 'tolerans', 'solidaritet', 'ansvar', 'berikning', 'resurs för framtiden' och 'jämställdhet' i sockerkristyr ovanpå. Humanitära mantran som är just dekorationer men är tomma på innehåll.
Den andra halvan är svart av skam och skuld. Där står det 'rasism', 'främlingsfientlighet', 'islamofobi', 'fiska i grumliga vatten' och andra fula saker. Där hamnar alla som ställer sig kritiska till invandringspolitiken och rentav ifrågasätter den.
Den svarta halvan är en skamvrå. Där ska de klentrogna stå och fiska i sina grumliga vatten tills de har kommit på bättre tankar. Metoden har onekligen varit effektiv. Genom att hänga skylten RASIST på alla kritiker har politikerna lyckats med den enastående bravaden att tysta och lamslå en hel nation.”

”Olyckligtvis har politikerna själva ramlat ned i den fälla de gillrade. Och de tog journalisterna med sig i fallet. Där kravlar de omkring, fångna i sin svartvita tudelade värld, och hittar inte ut. De är fångar i samma fästning. Det vi ser är att journalisterna så till den grad har lierat sig med den politiska makten att man kan tala om en internalisering av den statliga ideologin om det mångkulturella samhället. Det vill säga, de har så till den grad införlivat ideologin i det egna psyket att de inte längre är medvetna om det ...
I Sverige behöver man inte ens skrämma eller tvinga journalisterna för att göra dem till maktens lydiga redskap. De har alldeles frivilligt gett upp sitt obeoende och förvandlats till troende, nästan som om de vore religiösa. De är så förlamade av politisk korrekthet att de har blivit apatiska.”

Apatiska flyktingbarn har vi hört en hel del om. Det är en av de saker vi inte får ifrågasätta. Men det vi borde oroa oss för är kanske snarare de apatiska journalisterna? Deras beskrivningar av verkligheten får mig att tänka på filmen "Eric the Viking":

****
DN
SVD
Sydsvenskan
Expressen
Aftonbladet
Fria Tider

Navigera genom stormen

2010-09-16T07:47:00.000-07:00

Igår citerade jag en artikel från the Guardian där det sades att IRA talar om att slå till mot bankirer. Jag har också nämt bankiren Thilo Sarrazin, som har kommit ut med en kontroversiell bok om invandringen från MENA länderna. Vad är det som pågår?

Jag fick följande information från the Daily Bell, under titeln "Now it begins". Den typ av manipualtioner som de skriver om är något vi som har valt "the red pill" måste ha med i beräkningarna. Problemet är att såna tankegångar lätt leder in i en paranoia. Jag brukar försöka undvika "konspirationsteorier", men det ter sig milt sagt naivt att tro att de som sitter på makten öppet berättar allt de hittar på för oss.

Here we go:

"The IRA makes no distinction between central banking and banking generally, and thus comes off sounding as leftist as a communique in a movie. It puts us in mind of several decade's of turmoil sponsored by leftist European groups in the 1950s, 1960s and 1970s which turn out to be have been sponsored after all by American and European intelligence agencies under the umbrella of something called Operation Gladio.
Operation Gladio sought to create leftist violence in Europe for purposes of moving the political process in Europe to the right, and thus forcing an authoritarian opposition to communism – and perhaps the transnational solution of the EU as well. We have been awaiting the resurgence of these sorts of manipulations.

Operation Gladio was only one end of the pincer. There is a good deal of apocryphal evidence that the youth movement of the 1960s and 1970s was also cultivated by Western intelligence elites determined to undo, especially, American republican culture. The Tavistock Institute features prominently in these manipulations." "

Om det är så att mäktiga grupper försöker flytta den politiska processen åt höger, så är det viktigt att se skillnaden mellan vad Evola kallade "den sanna högern" och den pseudo-höger som som bara försöker försvara intressena för vissa grupper.

"In both individual and collective life the economic factor is the most important, real, and decisive one . . . An economic era is already by definition a fundamentally anarchical and anti-hierarchical era; it represents a subversion of the normal order . . . This subversive character is found in both Marxism and in its apparent nemesis, modern capitalism. Thus, it is absurd and deplorable for those who pretend to represent the political ‘Right’ to fail to leave the dark and small circle that is determined by the demonic power of the economy – a circle including capitalism, Marxism, and all the intermediate economic degrees. This should be firmly upheld by those today who are taking a stand against the forces of the Left. Nothing is more evident than that modern capitalism is just as subversive as Marxism. The materialistic view of life on which both systems are based is identical"
(Men among Ruins 166)

Gudomlig Komedi är en motståndare till materialismen, och tar därför avstånd både från vänstern , och den materialistiska högern. Det är ett spirituellt , eller metafysiskt, ställningstagande som följer från principen att anden står över det materiella. Den som tar den principen på allvar måste vara missnöjd både med den amerikanska världsordningens ensidiga inriktning på konsumtion och det tidigare Sovjetunionen, som egentligen bara tävlade med USA om vem som kunde producera flest varor snabbast.

Fördelen med den nuvarande ordningen är att den, trots sina brister, lämnar en hel del frihet till individen. Åtminstone har den gjort det hittills. Men kontrollsamhället håller på att växa sig allt starkare. Om vi inte ser upp kan grupperna som kontrollerar EU tar steget fullt ut och skapa ett nytt Sovjetunionen. Då riskerar vi systemkritiker att en dag finna oss i ett europeiskt Gulag.

Två sidor av samma mynt

2010-09-15T04:47:00.000-07:00

Det är ett utmärkt och helt realistiskt förslag att S och M lika gärna kan bilda regering tillsammans . Skillnaden mellan de två partierna är minimal. Om S vinner valet så vrider de reglagen i samhällsmaskinen några promille åt vänster, vilket gör att bidragen blir lite högre och om M vinner så vrider de reglagen några promille åt höger och sänker skatterna lite grann.

Vi behöver lämna hela det etablerade ”höger” och ”vänster” paradigmet bakom oss. För mig slutade det att kännas relevant för länge sedan. Och jag tror att alltfler genomskådar skådespelet. Vänster och höger är två sidor av samma mynt och det är myntet som är problemet. Och vem har makten över mynten? Jo, bankerna.

Just nu är många oroade av att det nationalistiska partiet Sverigedemokraterna håller på att komma in i riksdagen. De är verkligen hemska rasister, lär vi oss genom media. De vill ju sänka invandringen till samma nivå som ökända nazistfästen som Finland, Danmark och Norge. Ni får ursäkta mig, men moralpaniken ger ett något överdrivet intryck.

Det är dock inte partikäbblet som jag vill säga något om idag. Bortom de tramsiga trätorna ser jag en riktig storm torna upp sig och hotfulla mörka moln som är på väg åt Sveriges håll. Det är nästa fas av den ekonomiska krisen som jag tänker på.

Vi systemkritiker är vana vid att läsa tidningarna med mycket kritisk blick. Men att döma av svenskarnas konsumtion och ökande belåning verkar de flesta ha låtit sig vaggas in i en falsk trygghet av de lugnande signalerna som har sänts ut till befolkningen.

Jag har följt prognoserna från den europeiska tankesmedjan Europe/leap 2020 flera år nu och de har oftast haft rätt hittills. De varnade exempelvis för den finansiella krisen flera år i förväg, så den tog inte mig med överraskning. I den senaste rapporten från Geab/Europe 2020 finner vi bland annat följande diagram för USA:

Enligt Geab/Leap 2020:

Befinner sig USA i en stor depression.
Kommer folkets ilska att lamslå Washington i November 2010.
Har Federal Reserve insett sig vara maktlös nu.

Men hur kommer det påverka Sverige? Det verkar rimligt att anta att det kommer att nå även oss i Sverige och att vi kommer att se en liknande utveckling som på Island och i Grekland i USA och i de flesta eller kanske alla länder i Europa. Vi realister är åtminstone mentalt förberedda på att den materiella levnadsstandard som vi har haft några årtionden bara var en ganska extrem historisk parentes som aldrig kommer tillbaka. Varför? Jo, därför att Kina, Brasilien, Indien och Ryssland är på väg uppåt och vi är på väg nedåt. Kakan är inte oändlig och när framför allt BRIK-länderna tar en större del av den så finns det en mindre del över till oss. Det är antagligen en svår mental omställningsprocess som väntar oss, framför allt för dem som har låtit sin identitet formas av marknadskrafternas propaganda och som tycker att livets goda består av att konsumera och samla prylar.

Det här har också konsekvenser för mångkulturen som är en skapelse av en ohelig allians mellan kapitalister och vänstern. De förstnämnda ville ha billig arbetskraft. De sistnämnda drevs av utopistiska drömmerier. Men vad kommer att hända med det mångkulturella samhället om stora delar av den svenska medelklassen går samma väg som den amerikanska medelklassen? Det vill säga om de förlorar allt de tror sig äga? (Jag skriver ”tror sig äga” eftersom det till stor del är byggt på skulder och banken är den verkliga ägaren, vilket alltfler amerikaner upptäcker den hårda vägen.)

Den stora striden framöver kommer stå mellan den transnationella superklassen, som inte är lojal till något land, och de olika folken i världens alla länder. Jag tror att den finansiella kommentatorn Max Keiser har helt rätt när han talar om en kommande ”Global insurrection against banking occupation.” Faktum är att den striden redan har börjat i många länder, till exempel på Island och i Grekland.

Från Irland nås vi av följande nyhet, som ett omen om vad som väntar oss:

”Real IRA says it will target UK bankers.” (Från the Guardian.)

”We have a track record of attacking high-profile economic targets and financial institutions such as the City of London. The role of bankers and the institutions they serve in financing Britain's colonial and capitalist system has not gone unnoticed.

"Let's not forget that the bankers are the next-door neighbours of the politicians. Most people can see the picture: the bankers grease the politicians' palms, the politicians bail out the bankers with public funds, the bankers pay themselves fat bonuses and loan the money back to the public with interest. It's essentially a crime spree that benefits a social elite at the expense of many millions of victims."

Läs gärna följande:

Eliternas uppror och svek

Om Media

Finansiell Krigföring

Ocker: Contra Naturam

Folket vs Superklassen

Nordlandet: Sigurd, Fafner och Brynhild

****
DN
SVD
Expressen
Aftonbladet
Sydsvenskan
Fria Tider

Inferno: Canto XXIII

2010-09-13T08:29:00.001-07:00

Fy tusan för valrörelsen. Egentligen ogillar jag alla partier, men kommer rösta på SD mest för att jag är en motvals...ja, inte kärring. Men en motvals man. En slags contrarian. Och SD kan nog ändå göra lite motstånd mot självhatarna, förrädarna, nihilisterna, kappvändarna och hycklarna i riksdagen. Eller åtminstone irritera dem lite.

Jag brydde mig inte om invandringen till för ett par år sedan, utan trodde att kritikerna bara var rasister fulla av hat. Då fick jag stifta bekantskap med den reella mångkulturen, som jag till dess hade haft på tryggt avstånd. Jag blev skeptisk och började efterforska vad som egentligen pågick. Då föll fjällen från mina ögon och sedan dess har jag varit vredgad och förargat mina nära och kära med information som de helst vill slippa höra, eftersom det stör deras trygga och bekväma politiska apati.

Nordbo och Dante i Inferno. Nedanför ser vi
hycklare gå förbi. Nordbo känner igen många
av dem från teve.

"Jag trodde vi hade kommit längre.", upprepade en av de progressiva hycklarna om och om igen för sig själv.
"Inget nytt under Solen", svarade Nordbo. "Ja, alltså, inget nytt här nere i skuggornas rike heller."

Landsförrädare hamnar i nionde kretsen i inferno, enligt Dantes vision. I den åttonde kretsen finner vi hycklarna, vilket vi ju har gott om i dagens Sverige. Om dem kan vi läsa i Canto XXIII.

Dante anländer till hycklarnas dystra samfund och frågar:

"Men vilka är ni, som låter tårar av så stor smärta skölja över kinden?
Och vad slags straffdom får er så att glänsa?"
En svarade: "Dessa förgyllda kåpor är invändigt av bly,
och sådan tjocklek har de att vågarna av vikten gnisslar."

Jag tycker att det är intressant att heavy metal musiker håller det västerländska kulturarvet högt, medan vår "elit" är en obildad pöbel som inte tror på sitt land, sitt folk, sin civilisation eller ... ja, vad tror de på egentligen? Ingenting? Mammon? Ja, möjligen Mammon.

DN
SVD

Edit:

Lars Ohly tar avstånd från terrordådet i helgen. Han är, så vitt jag vet, den enda politiker från de sju självgoda partierna som har gjort det offentligt. Ett poäng till honom. [Klick]

Efterfrågas: Verkligheten

2010-09-12T09:06:00.000-07:00

Om och om igen efterfrågar jag verkligheten. Men de flesta politiker och journalister fortsätter bara sin monolog som handlar om deras önskedrömmar. De vill inte se saker realistiskt.

Mark Steyn är däremot en realist. Men han saknar inte empati, vilket hans belackare vill få oss att tro. "There is a huge hole in the heart where european identity should be." Det uttalandet av Steyn är mitt i prick, tycker jag. Det är också ett centralt tema på Gudomlig Komedi.

Steyn har just fått ett pris i Danmark. Jag tycker tyvärr att det är svårt att förstå danska, men större delen av videon är på engelska.

Läs gärna följande: Och verkligheten?

SVD
DN

Därför röstar jag på SD

2010-09-12T01:45:00.000-07:00

Det var länge sedan jag alls röstade i ett riksdagsval. Första gången jag fick rösta deltog jag i ritualen, men snart tedde det sig poänglöst för mig att välja mellan 7 partier som ständigt upprepar samma floskler och som vägrar ta tag i de allvarliga problem som har vuxit fram i landet.

Jag har blivit alltmer kritisk och min åsikt är numera att vi behöver ett nytt system. Det systemet önskar jag kommer att vara decentraliserat, så att de lokala samhällena har stor makt över sina angelägenheter. Det ska inte vara som nu, där en liten verklighetsfrämmande sekt tvingar hela landet att dansa efter sin pipa, på ett sätt som påminner om Sovjetunionen.

I år kommer jag dock att rösta för första gången sedan 90-talet. Min röst går till Sverigedemokraterna. Den här valrörelsen har varit en vämjelig uppvisning av hyckleri och förakt mot en stor andel av det egna folket från de 7 självgoda partierna och en stor del av journalistkåren som snarare borde kallas politrukkåren.

De har på det mest skamlösa sätt hetsat mot Sverigedemokraterna samtidigt som de inte uppvisar minsta tillstymmelse till självkritik. Politikerna från Sverigedemokraterna har varit modiga genom att stå upp mot lögnerna och hatkampanjerna, med risk för sin egen hälsa, vilket vi såg nu i helgen då en 24-årig Sverigedemokrat fick ett hakkors inristat i pannan av två vänsterextremister.

Hur länge kommer det dröja innan någon blir mördad på grund av de vilseledande hatkampanjerna? Alla självgoda politiker och journalister, är ni nöjda då?

Jag är inte alls en övertygad Sverigedemokrat. Men hyckleriet, lögnerna och den självgoda attityden hos "etablissemanget" är så motbjudande att jag får lust att kräkas. De vet ju ingenting om verkligheten som en stor del av befolkningen lever i. Men de inbillar sig att de är i en position som ger dem rätt att komma med moralpredikningar för oss.

Tack Gud, för att jag inte är en av dem.

Julia Caesars senaste artikel är utmärkt: [Klick]

SVD
DN

Hyckleri

2010-09-11T07:04:00.000-07:00

I SVD och DN står det om höjd beredskap mot terrorism i Danmark. Men vi har våra små terrorister även i Sverige.

Hur skulle det ha sett ut i media om Sverigedemokrater skulle ha misshandlat en sk ”antifascist” i sitt hem? Vi vet alla vad som skulle ha hänt. Alla förstasidor i hela landet skulle snabbt ha haft händelsen på första sidan och en enig politikerkår och journalistkår skulle ha fördömt handlingen. Det skulle jag också ha gjort.

En ung Sverigedemokat blev igår natt torterad av två vänsterextremister som trängde sig in i hans lägenhet. De rispade hans hals och skar in ett hakkors i pannan på honom, sannolikt inspirerade av Inglourious Basterds.

Vad är det med er, ni som utger er för att vara så goda? Ni talar så fint om tolerans och om vikten av att ha en dialog. Men samtidigt demoniserar ni era meningsmotståndare i media, vilket ger den här typen av ligistdåd legitimitet.

Var är rapporteringen? Var är den moraliska indignationen? Tystnaden måste väl tolkas som att politiskt våld är okej om det riktar sig mot folk som är kritiska mot den heliga mångkulturen och invandringspolitiken? Yttrandefrihet är bra, bara du inte har en annan åsikt än mig?

Förakt är en helt naturlig känsla som uppstår när du ser hyckleri och förljugenhet hos människor.

Läs gärna det jag skrev om "compartmentalizing" i mitt förra inlägg.

Edit: Aftonbladet rapporterar om dådet. Men det tar inte bort hyckeriet, eftersom de samtidigt helhjärtat demoniserar Sverigedemokraterna.

Edit II: Sydsvenskan verkar i varje fall ha rapporterat om saken snabbt.

Edit III: Per Gudmundsson är ändå ganska okej.

DN
SVD
Fria Tider

Dönickar och demoner

2010-09-11T03:56:00.000-07:00

I DN är en artikel om Sverigedemokrater och ateister...

Friedrich Nietzsche var en ateist i min smak. Hos honom fanns energi, kraft och visioner, medan vår tids ateister inte verkar kunna få fram något annat än språkfilosofiska hårklyverier.

Vissa kallar sig ”skeptiker” och verkar vara nöjda med sig själva över den saken. Men jag är inte imponerad av dem heller. De tenderar att vara skeptiska till allt utom sina egna grundläggande antaganden om verkligheten. Det kan jämföras med en klassisk skeptiker som Pyrrhon som drog slutsatsen att ”Jag vet ingenting, inte ens att jag inte vet något.” Pyrrhon var alltså en konsekvent skeptiker, som inte skonade sig själv. Men de moderna skeptiker som jag har stött på tenderar att bara vara en annan slags fundamentalister som angriper alla som har andra utgångspunkter än dem själva. De har därför mycket gemensamt med de religiösa fundamentalister som de brukar bråka med.

Sedan har vi svenska kyrkan som måste vara den mest urvattnade formen av kristendom som någonsin existerat. Det högsta värdet för den tycks vara en till tolerans förklädd hållningslöshet.

Vad är det med dagens Europa? Vi lyckas inte vara någonting annat än allmänt flata. Våra ateister, kristna, postmoderna relativister och skeptiker går hand i hand i sin fantasilöshet. Ingen av dem har några visioner. Ingen har eld i bröstet.

Förresten finns det ett begrepp inom psykologin som kan hjälpa oss att förstå de ständiga polariserade striderna mellan ateister och kristna, eller för den delen mellan ”politiskt korrekta” och Sverigedemokrater eller mellan Sverigedemokrater och muslimer.

”Compartmentalizing” - jag vet inte vad det heter på svenska - är när man splittrar en idé eller ett begrepp i mer eller mindre godtyckliga delar. Det är ett slags hämmat försök att låta olika svårförenliga tankar blandas igen. Processen utförs som ett försök att förenkla saker för att försvara sig mot ångest. Det är enkelt att splittra saker i ”gott” och ”ont”. Det hjälper oss att må bra, åtminstone om vi placerar oss själva bland de ”goda”. Då hamnar vi i den bekväma positionen att vi kan projicera våra egna negativa känslor på de ”dåliga” eller ”onda”.

Det är ganska lätt att se att de ”politiskt korrekta” använder Sverigedemokraterna på det viset.
För Sverigedemokraterna tenderar det att vara muslimer.
För ateister är det religiösa.
För religiösa är det demoner.

Nordbo tillhör dock demonerna. Så varsågod, det är bara att projicera din negativitet mot mig så ska du se att du mår bättre. Samtidigt kommer det bara att göra mig mer kraftfull. Såna är vi.

Nordbo är här för att leda alla hycklare, lögnare och förrädare hem. Postmoderna relativister brukar ju tycka om skillnader. Ingen epok har dock lyckats formulera en mer kompromisslös skillnad än medeltiden: evig pina vs evig salighet.

Här är en sång från oss alla till er alla:

PS. Man kan invända att Gudomlig Komedi använder den självhatande vänstern på ett liknande sätt. Psykologiseringar är tveegadde vapen ... hursomhelst behöver vi övervinna negativiteten som vi har fastnat i.

Utvecklingen går framåt

2010-09-10T03:42:00.000-07:00

Den här valrörelsen är trots allt ganska underhållande. Nu har oppositionen till de sju självgoda partierna hela 6% av rösterna enligt opinionsundersökningarna. "Utvecklingen går framåt", är ju en av de utslitna klyschorna som de progressiva brukar upprepa om och om igen likt ett mantra.

Jag är inte en Sverigedemokrat, men har en pragmatisk syn på saken. Nu har det folkliga motståndet mot den verklighetsfrämmande vänsterliberala, eller "politiskt korrekta", "eliten" tagit sig uttryck i ett allt starkare stöd för SD. Då är det bara att gilla läget, som jag ser saken. Mina kritiska synpunkter sparar jag till efter valet.

Det är åtminstone ett steg i rätt riktning för oss nordbor om ett parti som tar avstånd från det ovärdiga svenska självföraktet kommer in i riksdagen. De självhatande, rotlösa och kulturlösa "världsmedborgarna" som för tillfället dominerar scenen behöver motstånd så att de inte spårar ur ännu mer än de redan har gjort.

Invandringen tror jag kommer att minska ordentligt framöver av andra skäl. Snart tror jag nämligen att vi kommer att gå in i nästa fas av den ekonomiska krisen.

Vad vi egentligen behöver är en ny kulturell renässans, där vi återknyter till det bästa som Norden och Europa har att erbjuda. Det kan dock inte åstadkommas av ett parti. Men en tusenmilavandring börjar alltid med det första steget, har jag hört att kineserna brukar säga.

Läs gärna följande:

Om media

Nordlandet: Sigurd, Fafner och Brynhild

Folket vs Superklassen

Eliternas uppror och svek

****

DN DN
SVD
Fria Tider
Expressen
Aftonbladet

Och så var det verkligheten

2010-09-08T10:34:00.000-07:00

Sveriges ekonomi är nära sammanbunden med resten av Europa och USA. Följande intervju är intressant för dem som är mer intresserade av verkligheten än av den tillrättalagda propagandabilden som vissa försöker sälja till oss.

Vart tog verkligheten vägen förresten? Den postmoderna föreställningen att verkligheten är en konstruktion är inget annat än en konstruktion. Nu håller det som döljer sig bortom de konstruerade representationerna av verkligheten på att bryta igenom, liksom isberget bröt igenom skrovet på Titanic.

Vi får inte reda på sanningen om mångkulturen. Vi får inte reda på sanningen om ekonomin. Det hävdar Gudomlig Komedi. Samtidigt håller våra politiker på att pladdra om de mest befängda saker. Mona Sahlin går nog längst:

”Ett jämlikt Sverige där både män och kvinnor, både kan föda barn, ha barn och också kunna arbeta – det finns inget viktigare för att bygga upp ett jämlikt samhälle”

Detta sade hon på radio i år. Som läsaren ser spelar det ingen roll för henne att män inte kan föda barn. Verkligheten är ju bara en konstruktion.

William Engdahl har jag hänvisat till många gånger på bloggen. Tysken i intervjun verkar också vara en realist. Amerikanen anser nog att verkligheten är en konstruktion och att man därför kan påstå vadsomhelst om den.

Om media: [Klick]

SVD

Requiem Eternam

2010-09-08T04:21:00.000-07:00

För några dagar sedan lade jag ut en låt av Requiem Eternam. Men jag var för snabb så nu måste jag skriva några rader om dem. För det är ju ett riktigt bra doom/gothic metal band som jag fann av en slump. De drar en hel del inspiration från Dantes gudomliga komedi.

I "The suffering City" hör vi en kvinna läsa ord från en engelsk översättning av komedin, närmare bestämt Canto III. Målningen i videon är gjord av Hieronymus Bosch.

Vi har ju alldeles för många förrädare i landet. Det medeltida synsättet var att de får lida i helvetets nionde krets i evigheters evighet. De möts av följande öde:

"And lo! towards us coming in a boat
An old man, hoary with the hair of eld,
Crying: "Woe unto you, ye souls depraved!
Hope nevermore to look upon the heavens;
I come to lead you to the other shore,
To the eternal shades in heat and frost."

Requiem Eternam på myspace.

En zombie, verkligheten och ärlighet

2010-09-06T07:59:00.000-07:00

Till att börja med vill jag tacka Sofia Nerbrand för hennes utmärkta artikel som avslöjar verkligheten exakt som den är. Eller hur var det nu? Även DN försöker få oss att inte rösta på SD.

Om Jimmie Åkesson säger Sofia:

"Först och främst driver han en fråga: han vill stoppa ”massinvandringen” (trots att Sverige bara fick 60 000 nya invånare netto förra året)."

Sofia N. säger "bara". Vi som lever ute i verkligheten kan se hur mycket landet har förändrats av den "blygsamma" invandringen till Sverige. En lustig detalj i sammanhanget är att inte ens Fredrik Reinfeldt håller med om ordet "bara". Så här sade han i en intervju i Finland under sommaren (fast jag tror inte han kommer göra något åt saken. Det borde han ha gjort för länge sedan i så fall.):

"Sverige tar emot fler asylsökande än USA och EU tillsammans. Det är inte en balanserad politik." ( från Verkkouutiset)

Om den omdiskuterade reklamfilmen säger Sofia:

"Därför var det förvånande och avslöjande att deras famösa valfilm var så osmaklig och grov. I den väljer partiet att visa en av sina dunkla vanföreställningar: En ensam äldre kvinna jagas i mörkret av spöklika burkor med barnvagn."

Jag tror inte att Sofia är korkad, därför tvingas jag göra antagandet att det är en medveten förvrängning som hon gör sig skyldig till. Det var för övrigt upptäckten av såna här lögner som fick mig att radikaliseras i invandringsfrågan. Den upptäckten gjorde jag ute i verkligheten, inte på nätet.

Vemsomhelst med en gnutta intellektuell heder (en bristavara?) kan se filmen en gång till för att undersöka om hennes beskrivning stämmer. Det torde då vara tydligt för alla att de muslimska kvinnorna inte jagar damen, utan att de tävlar med henne om samhällets resurser. Eftersom samhällets resurser inte är oändliga så är ju det ett helt och hållet rimligt budskap. Vad ska vi prioritera?

Den hiskeliga Nordbo

Sofia fortsätter med att avslöja oss invandringskritiker i artikeln, det går inte att komma undan hennes genomträngande blick. Nordbo har ju inte lagt ut ett foto på sig ännu. Men nu när han ändå har blivit genomskådad så passar han på att göra det.

På fotot kan vi se den för invandringskritiker typiska uniformen med de sedvanliga symbolerna, som vi känner så väl sedan 1933. Invandringskritiker är, som alla vet, mycket konservativa och tycker inte om att förnya sin stil. I den stirrande blicken finns inga tankar och inga känslor, utan bara ett mörkt brinnande hat. Invandringskritiker dör inte på vanligt sätt på grund av det starka hatet, utan stannar i världen för att fortsätta framföra sin ondskefulla kritik.

”Jag är skeptisk till invandringspolitiken.”, sade Nordbo.

” Se på honom! Vad var det jag sa?”, sade Sofia upphetsat. ”Det är precis såna de är!”

Med vänlig hälsning
Nordbo,
en typisk invandringskritiker.

Den som är intresserad av verkligheten, istället för surrealistiska myter , rekomenderas att läsa följande: [Klick]

Jamen verkligheten då?

2010-09-05T01:09:00.000-07:00

Ann-Sofie Dahl gör det alldeles för lätt för sig i SVD när hon försvarar Sverige mot kritiken som har riktats mot oss från bland annat Danmark. Hon framstår som det nuvarande svenska etablissemangets apologet. Samtidigt kan vi läsa i DN om hur Mona Sahlin desperat försöker finna ett sätt att slippa ta hänsyn till missnöjet som den mångkulturella verkligheten har gett upphov till för många människor.

Intressantare än Ann-Sofie Dahls artikel är vad historieprofessorn Hanne Sanders skriver i Sydsvenskan. Rubriken är "Befolkningen väcker fruktan och bävan". Han ser en maktelit som inte lyssnar på sitt folk.

”Det största problemet är nämligen att vi i Sverige lever i ett folkstyre där man verkar vara rädd för den egna befolkningens åsikter. ”

Även Ian Wachtmeisters artikel på Newmill är värd att läsa. Han liknar läget vid Zimbawe, vilket vid en första anblick kan tyckas verka överdrivet, men han har sina poänger. Vi har ju alldeles för många journalister som beter sig som politruker och politiker som inte vågar debattera med Jimmie Åkesson, utan låtsas att han inte finns. Med tanke på att opinionssiffrorna har pendlat mellan 4-8% för SD så låtsas de ju samtidigt att 4-8% av befolkningen inte existerar.

Ian Wachtmeister frågar dramatiskt: ”I Zimbabwe försökte Mugabe göra processen kort med de oliktänkande. Vad är det egentligen som sker i Sverige?”

I gårdagens inlägg tog jag upp den tyska bankiren Thilo Sarrazin som har skrivit en bok om hur Tyskland håller på att begå självmord. Den boken har orsakat moralpanik i Tyskland. Samma sak ser vi hos makthavarna i Sverige, fast här handlar det om Sverigedemokraterna.

Jag tror att svenskarna och tyskarna är de mest välindoktrinerade folken i europa. Indoktrineringen handlar om det som brukar kallas politisk korrekthet, eller kulturell marxism. Nu ser dock alltfler att de föreställningarna inte alls överensstämmer med verkligheten och därför överger både folket och en och en annan mäktig person, som exempelvis Sarrazzin, de orealistiska och självdestruktiva idéerna.

Vi är inte på väg in i en mångkulturell utopi, snarare kan vi se ett tilltagande socialt kaos. Därför är det hög tid att vakna och lämna självmordsparadigmet på historiens skräphög.

Den som vill ha en dos verklighet rekomenderas att läsa följande: [Klick]
...

Aftonbladet

Och verkligheten?

2010-09-04T06:26:00.000-07:00

Idag kan vi läsa att alliansen har egen majoritet för tillfället (SVD). Den stora frågan är dock om de kan hantera verkligheten som de själva har bidragit till att skapa? Den dominerande ideologin (PK) är ifrågasatt över hela Europa eftersom människor ser att den inte överensstämmer med verkligheten, hur fin och rätt den än känns för vissa. Önsketänkande är inte en bra grund för en hållbar politik.

Jag får säga att jag själv blir lite trött av den ständiga kritiken av Islam och muslimer. Jag ser mig inte alls som en "islamofob" utan har en positiv syn på åtminstone vissa delar av religionen (fra sufismen). Swedenborg såg Islam som en bra religion för mellanöstern och det är även min åsikt.
Men det finns ju skäl till att muslimer ständigt dyker upp när man diskuterar de idéer som för tillfället dominerar beslutsfattarnas sinnen i Europa (PK, kulturell marxism) och de idéernas bristande överensstämmelse med verkligheten.

Det är inte bara arbetare i Landskrona som ser problemen. Det är heller inte bara hatiska kortklippta ynglingar som klagar (för att använda en stereotyp som många bär i sinnet). Kritiken verkar faktiskt sprida sig till alla samhällsklasser.

Fredrik "Ursvenskt är endast barbariet" Reinfeldt har själv medgivit att integrationen inte fungerar. Det gjorde han i Finland, när han trodde att ingen tankepolis hörde honom. Vem har egentligen makten i landet? kan man undra. I Finland lär han ha sagt att: "Sverige tar emot fler asylsökande än USA och EU tillsammans. Det är inte en balanserad politik." Det kan man ju hålla med om.

En annan som ifrågasätter den massiva invandringen från MENA länderna till Europa är Thilo Sarrazin som är en tysk bankir som bland annat sitter i styrelsen för Deutsche Bundesbank. Han frågar sig vad det egentligen är för samhälle hans generation överlämnar till sina barn och barnbarn.

Han tar upp en sak som många, inte minst i hans generation, anser är mycket kontroversiellt, nämligen förhållandet mellan intelligens och arv. I intervjun säger man inget om bakgrunden till det, men det ska understrykas att det inte bara är Sarrazins fördomar som kommer till uttryck. Det finns forskning som stöder hans synsätt. Richard Lynn och J. Philippe Rushton är namnen på två forskare som ofta nämns i det sammanhanget. Förhållandet mellan det biologiska arvet och intelligensen borde vara en vetenskaplig fråga, men för närvarande är det istället en ideologisk fråga. Den som hänvisar till vetenskapliga undersökningar som tyder på att verkligheten inte överensstämmer med de ideologiska dogmerna blir brännmärkt som "rasist". Det har också drabbat Sarrazin.

Kommer invandringen rädda pensionerna eller kommer den snarare hjälpa till att stjälpa hela systemet?

En intervju med Thilo Sarrazin:

Thilo Sarrazins uttalanden diskuteras i RTV:

Uppdatering:

Mer om Sarrazin : [Klick]

Haha @ Aftonbladet.

Sydsvenskan

Den pladdrande klassen

2010-09-03T06:29:00.000-07:00

Jerzy Sarnecki kommer återigen med påståenden i SVD. Och i DN kan vi läsa om Assenge. Finns det en koppling mellan fallet assenge och den svenska våldtäktsstatistiken?

Det verkliga problemet är att Sarnecki, och den pladdrande politiska klassen som han talar för, inte kan visa oss en trovärdig studie själva. Det enda man hör är bortförklaringar: ”Blablabla” Man slingrar sig som ormar, vilket ger ett allt annat än trovärdigt intryck. Om det inte finns något att dölja så är det ju bara att publicera statistiken öppet, så att uppgifterna kan kontrolleras. Sedan vore saken ur världen. Men det gör man inte. Undrar varför?

Professorn påstår att vi inte kan uttala oss om den faktiska brottsligheten utifrån de brott som registreras. Hur vet han det? Antingen har påståendet ingen grund, eller har professorn tillgång till de verkliga siffrorna. Men varifrån skulle de komma? Varför publicerar han dem inte i så fall? Nej, jag tror minsann att professorns påstående saknar empirisk grund. Eller också slår han undan marken för sin egen position. Om vi inte kan veta något om kriminaliteten så behöver vi inga kriminologer. Han slår bara dimmor i våra ögon.

Eller är professorn synsk? Han uttalar ju sig med stor säkerhet om brott som inte registreras och som vanliga dödliga alltså inte kan veta något om. SD är ödmjukare. De nöjer sig med att hänvisa till brott som är dokumenterade och som alltså kan verifieras.

Det ligger säkert en del i påståendet att det är svårt att jämföra statistiken mellan olika länder. Men det för oss över till en annan del av den politiskt korrekta ideologin, nämligen radikalfeminismen. Exempelvis har vi fallet Assenge som tyder på att om en kvinna ändrar sig i efterhand eller om kådisen spricker eller om han inte svarar i mobilen dagen efter så kan kvinnan anmäla mannen för våldtäkt.

Vi har alltså två heliga kor: invandringen och radikalfeminismen. Jag misstänker att den sistnämnda bidrar till de absurt höga våldtäktssiffrorna som Sverige uppvisar. Men jag tror knappast att det ger hela förklaringen. Studier från andra länder bekräftar ju bilden av att vissa etniska grupper är ordentligt överrepresenterade i den typen av brott.

Både i Norge och Danmark klarar man av att diskutera saken öppet:

Läs gärna följande:

Om media [Klick]

En mångkulturell rävsax [Klick]

Eliternas uppror och svek [Klick]

SD, våldtäkterna och Sarnecki som apologet [Klick]

En intervju

2010-09-02T09:53:00.000-07:00

Den här intervjun är värd att lyssna på. Jag köpte några böcker på Integral Tradition Publishing tidigare. Det heter Arktos nu. John Morgan är utgivaren där. De diskuterar litteratur, traditionalism, Indien och Arktos.

* John’s motivations behind beginning a publishing company;
* The definition of the “True Right”;
* The importance of the classics comprising the Western Canon;
* How Marxism and postmodernism have thoroughly pervaded American academia;
* The European New Right’s motto: “Beyond Left and Right”;
* How political systems must have some element of the sacred or they are miserably doomed to fail.

Intervjun finns här: [Klick]

Hyperborea

2010-09-01T09:26:00.000-07:00

A.C.T.U.S. - "The Archaic Cultural Traditions United in a Society", känner jag till sedan tidigare. Det är en ungersk grupp, så sången är på ungerska. Titeln är "Botschaft Aus Hyperborea".

Konstnären Dragos Kalajic känner jag däremot inte till. Men titeln är "Picture post cards of our inner empire" och som inre vykort gillar jag bilderna.

Tillbaka till verkligheten

2010-09-01T07:17:00.001-07:00

Lars Åberg har skrivit en bra artikel om invandringen i DN. Det verkar som att alltfler vaknar upp från de rosakimmrande drömmarna och ser något som är mer i överensstämmelse med verkligheten.

Hjärtats godhet är en sak, snällismen är något annat. Det första handlar om något genuint och äkta, det andra handlar om image och sken.

Moder Theresa gav sitt liv för att hjälpa fattiga i Indien. Den snällistiska medelklassen gör inga personliga uppoffringar överhuvudtaget, utan försöker köpa sig ett gott samvete genom att dalta med invandrare. Invandraren är en slags fetisch som besvärjer det dåliga samvetet. Moder Theresa är ett helgon medan invandrarfetischisten är en hycklare som använder sin fetisch för att framställa sig själv som god.

Ja, så ser Nordbo på saken.

PS: Jag är inte en övertygad anhängare av SD, men eftersom de andra partierna vägrar att se verkligheten så kommer jag nog rösta på SD. De sju partiernas sammangaddning mot partiet är dessutom ett motbjudande skådespel i sin självgoda uppblåsthet, vilket också gör mig mer sympatiskt inställd till SD.

Dessutom har de en viss humor, till skillnad från de sju självgoda partierna:

Läs gärna följande:

Om media [Klick]

En mångkulturell rävsax [Klick]

Eliternas uppror och svek [Klick]

Åbergs artikel : [Klick]

Yggdrasil

2010-08-31T09:04:00.000-07:00

Som respons till caféföreståndarens sång lägger Gudomlig Komedi idag ut en sång till Yggdrasils ära. Jag har all respekt för sufismen och gillade sången.

Yggdrasil sägs ha en rot i himlen och en på jorden. Vi kanske möts där uppe, vem vet? Men här nere i den sublunariska världen föredrar jag att bejaka mina egna rötter. Och de suger sin näring ur den karga nordiska myllan.

Fast å andra sidan håller jag ju på med yoga. Det går nog att vara en sufi och samtidigt bejaka de nordiska rötterna också. Vad vet jag?

Och yttrandefriheten?

2010-08-30T13:16:00.001-07:00

I DN är en intervju med Jan Björklund. Men jag saknar en viktig fråga. Hur är det med yttrandefriheten i Sverige?

I den fria världen sågs inte SDs reklamfilm som problematisk. Den har visats i dansk teve.

Radioreklamen blev också stoppad. Vad är det som är så hemskt med den? Man måste alltid göra olika prioriteringar. Varför får vi inte välja pensioner framför invandring? [Klick]

Hat och propaganda

2010-08-30T08:03:00.000-07:00

Alla sansade människor är överens om att dådet som beskrivs i DN är förkastligt. En 14 åring blev ihjälslagen av ligister. Det finns inget mer att säga om den saken.

Men det jag vill påminna läsaren om idag är hur media skapar en demonologi genom sin extremistdiskurs och hur den demonologin används för att konstruera en världsbild.

Vi kan med jämna mellanrum läsa om otäcka ”extremister” som verkar bestå av en salig blandning olika synsätt: nationalister, Alex Jones lyssnare, danskar, Sverigedemokrater, folk som tycker familjen är värdefull, invandringskritiker, tea-party anhängare, vit-makt musiker, skinnskallar, Nationell Idag läsare, klimatförnekare, esoteriska hitlerister, kristna som tar sin tro på allvar, konspirationsteoretiker, förintelseförnekare, skolskjutare, konservativa, reaktionärer, fascister, nynazister, 9/11-skeptiker, vita heterosexuella män som inte skäms, rasister, genusskeptiker, homofober, islamofober, antisemiter, Pentti Linkola läsare, jägare från norrland etc. Ja, man kan kortfattat sammanfatta det som folk som tänker annorlunda än man gör på Södermalm i Stockholm. De oliktänkande är minsann otäcka och skrämmande hela bunten.

Så alla oliktänkande får sin beskärda del av medias demonisering. Och alla som drabbas av demoniseringen kan se hur missvisande de olika epiteten och tolkningarna är. Visst finns det dårar, de finns i alla läger. Men de flesta dårarna verkar vara paranoiker som bor på Södermalm eller i andra liknande områden i Stockholm. Därifrån sprider de sin världsbild genom media. Utanför paranoikernas trygga små enklaver breder ett skrämmande demoniskt okänt ut sig där folk inte tänker på ett korrekt kulturmarxistiskt vis. ”Here be dragons”, som det sägs att det stod på gamla kartor.

I det här fallet har vi alltså en grupp ryssar som beskrivs som "ultranationalister" som har härjat. Varför inte helt enkelt kalla dem för ligister? Jo, för att ett drag i medias diskurs utmärks av en iver att rapportera nidingsdåd som begås av grupper som beskrivs som "nationalister". Åtminstone om "nationalisterna" är européer. Om det rör sig om exempelvis afrikanska nationalister så beskrivs händelsen på ett annat sätt.

I det här fallet passar dådet in i mallen för att förstärka en existerande demonologi. "Se nationalisterna! Såna är de", tycks vara budskapet. Det är viktigt att förstärka bilden att drivkraften för en nationalist är hat mot andra, inte kärlek till sitt land.

Det kan i det här sammanhanget vara intressant att visa några händelser som inte rapporteras i media. Vi har inte fått läsa om "beat whitey night" i USA nyligen [klick]. Hur tror du det hade sett ut i media om det hade varit en "beat blackey night"? Vi har heller inte fått läsa om afrikanen i Frankrike som våldtog 15 fransyskor och sedan använde kulturmarxisternas diskurs för att utmåla sig själv som det egentliga offret. [klick] Hur hade media reagerat om det hade varit en vit heterosexuell man som våldtog 15 svarta afrikanska kvinnor?

Så här konstrueras alltså den politiskt korrekta världsbilden: framhäv allt negativt som vita gör sig skyldiga till och tona samtidigt ner, eller ignorera, sånt som andra gör. Ge ordet "nationalism" en negativ laddning så att det förknippas med hat och våld. Det ska absolut inte förknippas med ansvarskännande medborgare som bryr sig om sitt land.

Läs gärna följande: Om media.

Eld och rörelse

2010-08-29T10:49:00.000-07:00

Nu har jag läst Lennart Svenssons ”Eld och Rörelse”. Boken var inte alls som jag hade förväntat mig att den skulle vara. Eftersom jag köpte den på sciencefictionbokhandeln så trodde jag att det skulle vara sciencefiction eller fantasy. Ett par av berättelserna i novellsamlingen kan nog inordnas i de kategorierna, men de flesta handlar om helt andra saker. Vilka andra saker? Ja, det är mycket blandat: vi får möta en åsiktskonstnär, lappsjuka, en stad vid havet och mycket annat i en serie korta berättelser. Den längsta berättelsen som också har gett samlingen sitt namn heter alltså ”Eld och Rörelse”. Det är en krigsskildring.

På sin blogg citerade Svensson nyligen Botho Strauss som har sagt ”vi måste återupprätta Eros och soldaten.” Med novellen ”Eld och Rörelse” så tycker jag att Svensson har dragit ett strå till stacken för ett sådant återupprättande. Det finns ett jüngerskt drag i berättelsen genom att den är befriad från sentimentala åtbörder. Vissa skulle kunna uppleva det som obehagligt, men jag tycker det är en styrka att författaren inte försöka manipulera läsarens känslor. Missförstå mig inte nu. Berättelsen är stark, men alltså utan att inkräkta på läsarens revir.

Texterna gav mig en upplevelse av att jag kan vila i dem. De har en slags frid. Den upplevelsen tror jag kommer dels av att författaren är opretentiös. Och dels av just det att han inte försöker styra läsarens känslor. Trots att novellerna är sinsemellan mycket olika så känns samlingen förvånansvärt jämn. Det måste bero på att Svensson behärskar sitt hantverk väl.

Lennart Svensson är en författare som förtjänar mer uppmärksamhet. Jag rekomenderar utan tvekan ”Eld och rörelse”.

Här kan du läsa mer: [klick]

Frihet och mångkultur

2010-08-29T09:02:00.000-07:00

Någon lämnade följande kommentar och eftersom det inte är första gången jag får den här typen av kommentarer så tänkte jag säga något om saken.

”Panoptikum skapar också tillit, tilliten till vetskapen att jag ständigt är bevakad vilket hjälper mig att styra mitt beteende. Nazisterna gillade de tankegångarna jätte. Sorry, jag köper hellre osäkerhet och frihet än tillit i ett fängelse.” (här)

Det här hävdar jag är helt felaktigt. Panoptikion skapar definitivt inte någon tillit. Snarare skapar det en djup misstro. De som är underkastade övervakningen håller sig inom ramarna av fruktan, inte av lojalitet till andra människor som de litar på. Ett Panoptikonsamhälle är raka motsatsen till ett tillitssamhälle. Jag väljer också friheten framför den falska tryggheten i ditt Panoptikon.

”Den mångkulturella värld du beskriver med sin brist på tillit känns för mig ändå mycket mer verklig och fri än den säkra "tillitsvärld" du och Putman verkar föredra. Människan kommer, hur mycket tillit hon än har (och kanske till och med, med FÖR MYCKET tillit) ändå att bränna sig om hon kommer för nära en ljuslåga, att skrapa ett knä när hon snubblar eller bryta en fot när hon misstar sig på höjden av ett trappsteg.....”

Du blandar ihop två olika saker: tillit och trygghet. Det finns ett samband mellan dem, men det är inte samma sak. Om du känner att du kan lita på din granne så skapar det trygghet. Det ser jag som en helt och hållet positiv sak. Men samtidigt har jag inte mycket tålamod kvar för de svenska trygghetsnarkomanerna som inte vågar säga ifrån för att de är livrädda för att någon ska tycka att de är elaka.

”Varför inte tala om för människan om livet som det är, istället för att skapa kontrollsystem som begränsar liv, rörelse, kreativitet och frihet? Tillit ska vara något vackert, kärleksfullt, ni gör det till något fult, genom att låta rädslan utgöra grunden för den, som ett förebud för katastrof och därmed får ni gehör för ett kontrollsystem som ger sken av trygghet och i och med detta, en känsla av trygghet. Storebror, vik hädan! ”

Vad talar du om? Om du hade läst mer på bloggen så skulle du ha sett att jag är en motståndare till storebrorssamhället som håller på att växa fram. Någon kallade mig för en anarkist, det stämmer inte helt och hållet men är betydligt mer rättvisande än att anklaga mig för att vilja ha ett storebrorssamhälle.

Det intressanta med detta är att jag tycker att det visar en stereotyp som många människor bär i sinnet. Den ser ut ungefär så här: ”Han är skeptisk till det mångetniska samhället, alltså är han en nazist.”

Det är ett uttryck för en oreflekterad världsbild som kommer från propagandan som sköljer över oss från media. I verkligheten kan man vara skeptisk till det mångetniska samhället just för att det är ett hot mot friheten. Det råkar vara min position. För att hålla ett mångetniskt samhälle samman är jag rädd för att man måste ha en allt hårdare kontroll av befolkningen. Det är också vad vi ser i USA, Storbritannien, Sverige och resten av Europa. Ju mer ”mångkultur” desto mer kontroll.

Om jag vore mer konspiratoriskt lagd så skulle jag säga att det är just det som är planen. Tänkt dig att du är en kontrolldåre som vill ha ännu mer kontroll. Hur ska du få det du vill ha? Jo, du verkar för att en situation uppstår där folk kommer att efterfråga mer kontroll. Hur gör jag det? Hmm, mångetniska samhällen brukar vara konfliktfyllda. Där vill många ha mer kontroll för att slippa undan våldet.

Jag älskar friheten, därför vill jag inte ha mer "mångkultur"=(ett mer mångetniskt samhälle).

Media

2010-08-28T12:10:00.000-07:00

För ett tag sedan lyssnade jag på Maria-Pia Boethius i P1:s ”Medierna”. Hon är en ganska vass kritiker, får jag lov att säga. Hon liknar läget vid filmen ”Matrix”, där människorna lever i en konstgjord illusion.

”Nu tycker jag att berättelsen om världen är fullständigt riggad. Den är helt förljugen. Vi är orkestern som spelar på det sjunkande Titanic. Vi spelar samtidigt som vi kör den livsviktiga journalistiken rakt in i isberget, rakt mot undergång. Media skapar opinioner som passar dem. Verkligheten beskrivs säljande snarare än sant. Vi bygger en låtsasvärld som tar över den verkliga världen och hindrar oss från att se den. Människors syn på världen styrs av media, men det finns en stor omedvetenhet om vilket inflytande mediemakten har på våra sinnen. Massor av barfotajournalister och bloggare på webben som inte sitter fast i medievärldens klor har möjlighet att ge motbilder till den riggade berättelsen. De är mycket modigare än de fast anställda högavlönade journalisterna.
Det gigantiska misstag vi har gjort i medierna är att vi har lämnat mediemakten och varandra ogranskade. Men i samma sekund som man börjar granska och ifrågasätta mediemakten blir det helt omöjligt. Var ska man föra den debatten? Media vägrar ju föra den!”

Hur har det kunnat bli så här?

Konsensusfabriken

Noam Chomskys dokumentär ”Manufacturing consent: The political economy of the Mass Media” är från 1988, men känns ändå aktuell och kan nog hjälpa oss att få en bild av läget.

Chomsky menar att i en totalitär stat, som exempelvis nazisternas Tyskland eller Stalins Sovjetunionen, spelar det ingen roll vad folk tänker, därför att staten kontrollerar vad de kan göra. Till skillnad från de totalitära staterna är vi ju i en modern demokrati formellt sett fria att göra vad vi vill inom ganska vida ramar, därför inriktar man sig istället på att kontrollera vad vi tänker. Det uppnås genom propaganda och genom att marginalisera oliktänkande. Dessutom reduceras stora delar av befolkningen till apati genom att de överöses med distraktioner som dokusåpor, pseudonyheter och liknande. På det viset håller man uppmärksamheten borta från viktigare saker.

Chomsky menar att vi måste ställa frågan ”Vilka är i en position så att de kan styra samhället?” För USA:s del handlar det om ett nätverk av stora företag som även kontrollerar media, enligt Chomsky. Det stämmer nog väl även för Sverige och övriga västvärlden, även om ett särdrag för Sverige antagligen är att hela 70% av journalisterna röstar på ett av vänsterpartierna.

Det finns två mål för propagandan: För det första har vi den politiska klassen som enligt Chomsky består av ca 20% av befolkningen och är välutbildad och välartikulerad. Den är socialt aktiv och fattar beslut. Den består av ”managers”, lärare, jurister etc. Deras samtycke är viktigt och därför måste de indoktrineras ordentligt (jag kallar dem för "den nya klassen"). Resten av befolkningen, ca 80%, har som främsta funktion att följa order och låta bli att tänka. Om de kan hållas klistrade framför teven så är mycket vunnet.

En modell för propagandan:

Det förtjänar att understrykas att detta inte handlar om en konspirationsteori, utan om en analys av hur media fungerar. Det finns inget behov av hemliga möten, därför att alla vet vad som förväntas av dem ändå.

Enligt Chomsky sätter nationella medier de ramar för diskussionen som lokala medier förväntas hålla sig inom. De nationella medierna bestämmer, utväljer, formar, kontrollerar och begränsar vad som kan sägas . De tjänar intressena hos dominerande elitgrupper. ”Du biter inte den hand som föder dig”, räcker långt för att hålla saker på rätt kurs. Ibland kan lokala medier eller enskilda journalister dock vara olydiga. I Sverige hade vi exempelvis Kurt Lundgren som inte höll sig inom ramarna och som därför blev angripen.

Maria-Pia Boethius berättar att hon blev en mediaprinsessa som kunde skriva vad hon ville. Men en känsla av olust började så småningom växa fram: ”När de blåser upp ens ego på det där sättet ... om man inte håller koll, så blir det ens livsluft, att vara någon. Och då blir ju din egen image viktigare än det du skriver. Då såg jag att det här var inte vad jag ville, det var inte den slags människa jag ville bli.”

Jag tycker det är positivt att "the future is bleak for traditional media":

Maria-Pia Boethius på P1

Dumma verklighet!

2010-08-28T07:37:00.000-07:00

Säga vad man vill, men SD gör i varje fall valrörelsen underhållande. Annars brukar den inte bara lämna mig oberörd, utan rent uttråkad av alla floskler som tuggas om och om igen ad nauseam.

Antirasistiska sinnen verkar vara mer rasistiska än mitt sinne är. För jag såg ekonomi, inte ras, i valfilmen som väckte så starka känslor. Det är ju mycket enkelt: invandringen kostar mycket pengar och Sveriges resurser är begränsade. Resurserna som tillförs invandringsindustrin, på grund av att invandringen har så hög prioritet, måste tas från andra verksamheter, till exempel äldrevården.

Det finns en politisk dogm som säger att vi inte ska spela ut olika svaga grupper mot varandra. Men den dogmen har ingen förankring i verkligheten. I verkligheten finns det gränser och prioriteringar måste göras. Min åsikt är att de äldre som har bildat familj i Sverige och jobbat för landet hela sitt liv bör ha högre prioritet än människor som kommer utifrån och aldrig har gjort något för Sverige.

Vi går mot tuffare tider, så det är hög tid att komma ner på jorden från de rosakimmrande disneydrömmarnas land och inse att Sveriges möjligheter att ta hand om nödlidande människor har sina begränsningar. Läs gärna följande inlägg om den elaka verkligheten, som jag håller fast vid:

Om krisen [Klick]

En mångkulturell rävsax [Klick]

Eliternas uppror och svek [Klick]

DN
SVD
Expressen
Aftonbladet

För mycket verklighet?

2010-08-27T07:45:00.000-07:00

Partipolitik är inte mitt största intresse. Men nu såg jag SDs reklamfilm och vill säga något om den. Den sticker ut jämfört med vad vi brukar se inför valen. Budskapet bygger på ett sunt bondförnuft som du måste vara lika verklighetsfrämmande som en ekonom, politiker eller politruk för att inte förstå.

Lets face it: Sveriges kaka är begränsad. Ju fler som är här för att dela den, desto mindre blir det över till var och en. Visst har vi haft en konstant ekonomisk tillväxt under en ganska lång tid, men den tiden är över. Dels för att vi inte har kommit ur den ekonomiska krisen. Återhämtningen är en illusion.

Här är lite info från den stackars förnekade verkligheten:

"Positive gross domestic product readings and other mildly hopeful signs are masking an ugly truth: The US economy is in a 1930s-style Depression, Gluskin Sheff economist David Rosenberg said Tuesday."

Och dels för att Sveriges naturresurser är ändliga. Fler människor i landet leder till att resurserna går åt snabbare och det leder också till mer miljöförstöring. (MP är inte ett riktigt miljöparti)

Nu verkar det som att filmen innehöll för mycket verklighet för makthavarna och andra politiskt korrekt indoktrinerade sinnen. De har ju som bekant svårt att hantera verkligheten och vill helst att den bara ska vara en konstruktion. Men det är bara en tidsfråga innan den hinner ifatt dem.

Nordbo tyckte filmen var bra.

Angående Sarneki, läs här: [Klick]

Fria Tider SVD
DN
Resumé
GP

Evolomaniacs

2010-08-25T03:37:00.000-07:00

Caféföreståndaren påminde mig om att Evola distanserade sig från evolagalningar. Evola skiljer ju tydligt mellan hjältens väg och titanens väg, men många hyllningar till Evola är ändå titaniska.

Jantelagen och ressentiment är en sak. Men man kan ju bli uppblåst som en ekonomisk bubbla som väntar på att sjunka samman i sin egen intighet om man saknar ödmjukhet. Med ödmjukhet menar jag inte underdånighet eller att man ska gå omkring med huvudet nedfällt, utan förmågan att se sig själv objektivt med allt det för med sig. Jag gissar att de flesta av oss då kommer att se något i stil med Pounds ord: "a beaten dog", "a swollen magpie", "half black half white" ...

Lyssna på mästaren:

"Master thyself, then others shall thee beare"
Pull down thy vanity
Thou art a beaten dog beneath the hail,
A swollen magpie in a fitful sun,
Half black half white
Nor knowst'ou wing from tail
Pull down thy vanity
How mean thy hates
Fostered in falsity,
Pull down thy vanity,
Rathe to destroy, niggard in charity,
Pull down thy vanity, I say pull down.

But to have done instead of not doing
This is not vanity
To have, with decency, knocked
That a Blunt should open
To have gathered from the air a live tradition
or from a fine old eye the unconquered flame
this is not vanity.
Here error is all in the not done, all in the diffidence that faltered . ."

Don Juan, sekten och verkligheten

2010-08-24T08:36:00.000-07:00

Nordbos första tanke när media riktade all uppmärksamhet på Julian Assange och sex var: ”Gäsp, ytterligare en distraktion.” Men det har ändå blivit riktigt intressant och därför vill även Nordbo ge sin syn på saken. Här kan du läsa om hur don Giovanni, radikalfeminism och Europas öde hänger samman.

Groupies

Det finns alltid groupies som dras till mediastjärnor och är tillgängliga för dem. Två såna har alltså anmält Julian Assenge för ett sexuellt övergrepp. Om en groupie ångrar sig och säger nej innan akten, så bör naturligtvis stjärnan respektera det. Jag anser också att en civiliserad man bör kunna behärska sig även under akten om groupin ångrar sig. Men i det här fallet har de ångrat sig i efterhand, vilket ger hela saken ett löjets skimmer.

Att det rör sig om radikalfeministiska groupies räcker nog långt för att förklara det bisarra beteendet. Nu har de lyckats göra Sverige till åtlöje med öppen ridå inför hela världen. Alla kan se vilket galet land Sverige har blivit under inflytande av den irrationella och hatiska radikalfeministiska sekten, som har lyckats infiltrera samhällets institutioner och skaffa sig så stor makt.

Claes Borgström, som ska företräda dem, är för övrigt också en prisbelönad feminist.

Självmordsfeminism

Att det radikalfeministiska programmet är självdestruktivt visar sig inte minst genom den underdåniga attityden som visas det mot kvinnor mycket hårdföra MENA-patriarkatet som är på frammarsch i Sverige och Europa. MENA-patriarkatet företräder en civilisation som för tillfället är betydligt vitalare än den europeiska. Deras självmordsbombare är inspirerade av ett hat mot Väst, vilket även självmordsfeministerna är. Självmordsfeminsterna undergräver sin egen verksamhet genom att angripa den civilisation som har gett kvinnor störst frihet. Den ena gruppen försvagar oss inifrån, samtidigt som den andra angriper utifrån.

Fast i rättvisans namn måste det här understrykas att det vanligen har varit Väst som har angripit länderna i mellanöstern hittills (jag talar om de sista årtiondena), något som jag tar helt avstånd ifrån.

Frågan jag ställer mig är vem som kommer att stå för angreppen i framtiden? Jag är övertygad om att många ledare i mellanöstern ser samma inre svaghet i Väst som jag gör. De ledarna är knappast lika överdrivet domesticerade som moderna västerländska män tenderar att vara. Vi ska inte räkna med att de kommer att uppvisa samma ryggradslösa låt-gå mentalitet som våra ledare gör (så kallad "tolerans".)

Julian Assange

Vem är Julian Assange? Varifrån kom han? Han dök upp mycket plötsligt på scenen. Många verkar tro att det är CIA som har lurat in honom i en ”honeytrap”. Men en i mitt tycke intressantare teori som har framförts är att det är han som är CIA-agenten med uppdrag att distrahera oss och hålla vår uppmärksamhet borta från andra, viktigare, saker. Om den teorin stämmer så vill jag gratulera agent Assange till ett väl genomfört uppdrag.

Att behandla svenska feministiska groupies som just groupies visade sig i så fall vara ett bra sätt att skapa en skandal. Han har fångat hela världens uppmärksamhet samtidigt som Iran har öppnat sin första kärnreaktor och Israel planerar att angripa landet. Vi distraheras också från den allt allvarligare ekonomiska krisen i framför allt USA och Storbritannien och den ekologiska katastrofen som BP har ställt till med. En smaskig sexskandal gör alltid susen.

Om han emellertid är den han utger sig för att vara så är det trist att han har fått sitt rykte förstört av tokiga svenska feministiska groupies, som inte klarar av att hantera verkligheten. "Varför var han inte finkänsligare mot mig under vårt engångsknull?"

Don Giovanni

I Mozarts don Giovanni träder en stengäst fram på scenen på slutet. Julius Evola, vars namn hålls högt på den här bloggen, har liknats vid en sådan stengäst som har sänts till oss för att visa att vi har spårat ur och att vi kan skärpa oss om vi vill. Det är inte Assange som är don Giovanni, utan Sverige och Europa. Vi står inför ett val: antingen rycker vi upp oss från det nuvarande tillståndet av flat hedonism, svaghet och förvirring. Eller fortsätter vi i samma spår och då kommer vi förr eller senare finna oss i ett tillstånd som liknar don Giovannis i slutet av operan:

"Repent!"
"No!"
"Your hour of doom has come..."

Aftonbladet DN SVD
Sydsvenskan

Julius Evola In Memoriam

2010-08-23T12:32:00.000-07:00

Gillas av Nordbo:

The seer of Bronx

2010-08-22T02:41:00.001-07:00

Borg är optimistisk, så här inför valet. Gudomlig Komedi tror att han har fel.

Här är en intervju med futurologen Gerald Celente, "the Seer of Bronx". Han har en hel del intressanta saker att säga till den som vill vara redo för framtiden. Jag tror att herr Celente personifierar en av de stora trenderna som håller på att ta form: han talar om den amerikanska makteliten med vrede och förakt. De är "moneyjunkies".

Ur ett traditionellt perspektiv är den nuvarande världen vänd uppochned. Ekonomin är överordnad både politik och kultur. Det har lett till att girigheten har fått fritt spelrum, helt utan kulturellt motstånd.

Det har nog alltid funnits gott om giriga människor. Men i en kultur där måttfullheten hålls högt har det funnits en aura av ovärdighet kring dem. I den senmoderna kulturen har girighet istället utropats till en dygd. Och de girigaste har setts som något slags hjältar.

Nu tyder mycket på att det är dags för oss att möta konsekvensena av den senmoderna anti-kulturen. Celente talar om "the crash of 2010". Han är inte ensam om det, exempelvis Europe/Leap 2020 säger samma sak.

Att girigheten har en överordnad roll i det senmoderna samhället leder oss inte bara i riktning mot en ekonomisk kollaps, det leder också till fler krig, ekologisk ödeläggelse och att maten vi äter är förgiftad. Vilket vansinne...

Afghanistan, Heroin och meningslöshet

2010-08-21T05:53:00.000-07:00

I dagens inlägg ska Nordbo tala om heroin. Han anknyter till sitt förra inlägg, så läs gärna det först.

Det liberal-kapitalistiska systemet som Sverige är en underordnad del av har gjort den nya vänsterns identitetspolitik som förkroppsligades av 1968 generationen till en del av sin maktutövning. Tänk på ”United Colours of Bennetton”, som exempel.
Man spelar ut olika minoriteter mot majoriteten och om någon protesterar så avfärdas denne som inskränkt och intolerant. Allt sker i enighet med principen ”söndra och härska”. Mångkultur och identitetspolitik handlar alltså om makt, inte om rättvisa som den naive kan luras att tro.

I mitt förra inlägg försökte jag visa det existentiella tomrum som ungdomar ofta möts av i det moderna samhället. Det är inte bara Gud som är död, även samhället är dött i den meningen att de unga inte får en känsla av gemenskap eller tillhörighet med sitt folk. För ett tag sedan talade jag med en 16-åring som gav uttryck för en sådan hemlöshetskänsla: ”Jag vet inte om jag vill bo i Sverige, jag känner mig inte hemma här.” Det var en vanlig svensk tjej som sade det. Hon är inte unik.
Jag har tidigare varit inne på hur Hestia är bannlyst ur Systemet. Vi ska inte höra hemma någonstans, annat än som kugghjul i maskinen. Vår uppgift är att anpassa oss efter den mekaniska ordningen. Hjärtat får inget utrymme och inget erkännande alls.

Ungdomarna leds alltså in i ett tomrum, där det inte finns något att tro på, ingen tillhörighet eller gemenskap och inget att kämpa för. De möts alltför ofta av oförstående blickar om de ställer djupare frågor och får lyckopiller utskriva från Systemets robotaktiga representanter, istället för att mötas som de besjälade varelser de är. Kultur har setts som själens odling. Den nuvarande kulturen i vår del av världen lämnar mycket att önska på den punkten.

Alltför många förlorar balansen av den icke-mänskliga miljön som de finner sig i. De är lika spirituellt destabiliserade som civilisationen som de är en del av. Det gör att de börjar söka efter flyktvägar från tomhetskänslorna och smärtan som de bär inom sig. En del av dem blir bra kunder för knarklangarna som bland annat säljer heroin från Afghanistan.

Heroin är också ett bra vapen mot konkurrenter som kan hota den amerikanska maktelitens globala hegemoni.

Med den lilla betraktelsen som bakgrund bifogar jag en intervju med den geopolitiske analytikern William Engdahl:

Läs gärna:

Liberty, equality, heroin

Folket vs Superklassen

Revolutionär Traditionalism

Senmodernt mörker

2010-08-17T12:57:00.000-07:00

Ibland lyssnar jag på ljuden som når mig från underjorden. Det kan nog vara en skrämmande upplevelse för dem som flyr mörkret. Musiken är ett språk som vittnar om det inre tillståndet hos människor, eftersom vi lyssnar på musik som på ett eller annat sätt talar till oss. Inte minst under tonåren går nog många av oss igenom en stormig tid, då vi försöker finna en identitet som känns riktig. Musiken brukar vara viktig då. Idealiskt sett finner vi en identitet som ger en riktning åt livet som stämmer med vår inre natur.

Den populära moderna musiken upplever jag ofta som synnerligen ytlig och intetsägande, vilket i sig är talande. Konsumtionskulturen producerar en strid ström av distraktioner som hjälper oss att slippa konfronteras med djupare liggande känslor och drivkrafter. För vad möter oss i den moderna kulturen när en djupare drivkraft är aktiv som vill ha mening och något som stämmer någorlunda med hjärtats längtan? Vad finner den drivkraften när den söker sin motsvarighet i världen?

Jag minns vad som mötte mig som tonåring: ingenting. Bara ett kvävande tomrum. Nu i efterhand vill jag tillägga att det egentligen var värre än ett tomrum. Det som mötte mig var en anti-kultur som drog mig nedåt mot kaos, istället för att ge mig psykisk näring till att växa mot mognad, karaktär och ansvar.

Det är knappast en slump att ungdomar ofta har klätt sig i svart under några årtionden. Jag var själv en av dem. Ett tag var alla mina kläder svarta, jag färgade till och med håret svart. Men det mörka tomrummet som en del av oss upplever så starkt har uppkommit i en specifik historisk situation. Det vittnar om den västerländska civilisationens nuvarande tillstånd.

Man skulle kunna ägna en livstid åt att reda ut det här, och det finns också såna som har gjort det. Men jag vill bara peka ut två saker:

1)Utgången av 2:a världskriget ledde till att Europas traditioner och historia demoniserades. Det kända citatet från Adorno är talande: ”To write a poem after Auschwitz is barbaric.” Den mentaliteten lever fortfarande kvar hos makthavarna. Det är som en dödskult som måste spridas vidare till varje ny generation, även till oss som är födda flera decennier efter 2:a världskrigets slut. Men vi är ju inte skyldiga till vad som hände i ett annat land innan vi föddes. Ändå måste vi lära oss att vi tillhör en ond civilisation och att vi bär en arvssynd som vi är förpliktigade att må dåligt över för att räknas som fullvärdiga människor. Vi måste visa tillbörlig ödmjukhet genom att vallfärda till olika dödsläger, där vi lär oss om vårt mörka arv. Vilken effekt har det på tonåringars psyke?

2)1968 generationen gjorde uppror mot alla auktoriteter och rev sönder de sista trådarna som förband människor med varandra och med historien i det som var Sverige, Europa och Västvärlden. Jag är uppvuxen i tomrummet som 1968 generationen har lämnat oss i arv. ”The Me Generation” kallas de för ibland. De narcissistiska och infantila tendenserna som uppvisas av oss som har vuxit upp i deras spår vittnar om deras dåliga inflytande. Vi måste göra upp med dem. De är negativa förebilder: ”Sån vill jag aldrig bli”, är en lämplig attityd (med många undantag, förhoppningsvis. Det är de mest synliga och typiska exemplen jag talar om.) Bland deras många svagheter kan nämnas att de är obotliga sentimentalister, men deras svallande känslor ter sig falska och fyller åtmistone mig med vämjelse numera. Jag fann ett lysande citat som fångar saken väl:

”Sentimentality is hardness of heart, or even contempt, masquerading as feeling. It is to sympathy what incontinence is to urination (except, of course, that it is voluntary, and is vastly more destructive). It is mental and emotional laziness, a refusal to discipline the gratifying glow of self-regard by deeper reflection. It has rotted us through and through...”

Hursomhelst överlevde jag det existentiella tomrummet och anti-kulturen som är vår arvedel, utan att bli alkoholist eller drogberoende och utan att hamna i den ständiga rastlöshet och aktivitet som jag misstänker är ett flyktbeteende som man kan se hos många. Jag fann istället en annan värld, som inte alls är meningslös. Nu lever jag två liv: ett inre och ett yttre. Det yttre tvingas jag leva i poänglösheten. Men min själ hör hemma någon annanstans.

Jag vill inte göra mig till åtlöje med idiotisk sentimentalitet av det slag som just nämndes. Men jag känner med dem som stiftar obehagligt nära bekantskap med det som följande sång ger uttryck för. Sången tillägnas de alldeles-för-många hjärtlösa sentimentlister som inbillar sig att de är i en position som ger dem rätt att predika för oss. Vilka löjeväckande clowner de är. De vet ingenting.

Det finns säkert såna som lyssnar på musiken utan att ha egen erfarenhet av upplevelsen som kommer till uttryck. De tycker kanske att det är häftigt. Men jag tror inte att det går att komma ifrån att sången uttrycker en aspekt av tiden vi lever i. Musik från barnen till "the Me Generation":

In the name of Jesus
What have we done
Slow death and diseases
We're on the run
No one will hear you
You're on your own
No one to save you
We all die alone

We're better
Off dead

We're the slaves of evil
Where angels weep
Escape from my hell
You fucking creep
We killed our nature
We lost all hope
Destroy my creature
Where is the rope

We're better
Off dead

Citatet: The Spectator.

Rekomenderad läsning: (klick)

Finansiell Krigföring

2010-08-14T15:06:00.000-07:00

Oavsett om man är en anhängare av den klassiska ekonomiska teori som dr. Michael Hudson försvarar eller ej, så är det en upplysande intervju som jag nu lägger upp på bloggen. Han talar klarspråk, till skillnad från många kommentatorer i media. Det är inte en journalist som får betalt för att distrahera oss och tona ner saker som vi har att göra med. Det är en ärlig ekonomiprofessor. Hudson använder höger och vänster på ett sätt som inte jag gör. Om Gudomlig Komedi är till höger så är det definitivt inte för att usurokratin får någon kärlek här.

Hudson har sin bakgrund till vänster. Jag uppfattar honom dock som en hederlig man, till skillnad från den vänster som utgör det svenska kulturetablissemanget som alltför ofta är dokumenterade lögnare som föraktar sitt eget folk. Men jag lyssnar gärna på en hederlig och vettig vänsterman.

I intervjun talar han om att återvända till medeltiden. Det låter inte nödvändigtvis negativt för en traditionalist, men det är inte den spirituella medeltiden med kontemplativa munkar, riddare, gregoriansk sång och gotiska katedraler som han talar om. Jag skulle från ett traditionellt perspektiv snarare säga att det han beskriver är ytterligare ett steg nedåt i förfallet, bort från det traditionella Europa.
Vi har ju att göra med en klass med superrika ockrare som kontrollerar Europa genom ECB. Det är kanske så långt man kan komma från ett traditionellt samhälle, där ockrarna är föraktade och gömmer sig i de mörkaste gränderna i städerna.

Det är inget fel med att vara rik och alla samhällen har en elit, inklusive Sverige och Sovjetunionen. Men en sak som varierar är i hur hög grad själens aristokrati och den sociala aristokratin sammanfaller. I en usurokrati sammanfaller de inte alls.

Alla traditionella samhällen håller bland annat hedern högt och därför har ocker varit fördömt. Hudson är en ekonomisk historiker och har skrivit intressant om just den saken.

EU är inte alls en politisk sammanslutning, som man kan tro. Så här säger Hudson om EU: ”Europe is only a financial institution run by the banks directly antagonistic to industry and antagonistic to labour with the policy of reducing livingstandards.” Det är en bankunion. Bankerna får Europas länder att sälja sina skolor, sjukhus och sitt kulturella arv till de som har pengar, dvs till just ockrarna.

En psykopat har ingen empati, han bryr sig inte om vilka konsekvenser hans handlingar får för andra människor. Det är en stor fördel för en spelare inom det finansiella systemet att sakna empati. En seriemördare dödar maximalt bara några dussin människor. Men när man får hela länder att kollapsa ekonomiskt så kan det se betydligt värre ut. Därför tror jag inte att det är överdrivet att tala om en psykopatokrati som har tagit kontrollen över systemet.

Hudson diskuterar även den nya vänstern som var mer inriktad på sociala och kulturella saker än på ekonomin. De fokuserarde på minoriteter, immigranter från tredje världen, sexuella avvikelser etc, alltså allt det som vi har hunnit bli ordentligt trötta på i Sverige. Det handlade om sk identitetspolitik. Den äldre marxismen diskuterade ekonomin. Det är något att fundera på för en alternativ höger. Hur ska den här situationen bemötas?

Jag vill definitivt inte att svenskarna ska vara skuldslavar och jag vill heller inte att svenska banker ska vara involverade i att göra folket i Lettland till skuldslavar, eller tvinga dem att emigrera. Hudson beskriver de finansiella angreppen på olika länder, tex Grekland och Island, som en krigföring där länderna ockuperas och plundras av de finansiella spelarna. Effekten för befolkningen är lika ödeläggamnde som en militär ockupation. Problemet är att folk inte är medvetna om att de blir angripna och att deras länder ockuperas av en främmande makt som plundrar dem.

Jag tror att det som diskuteras av Hudson kommer att bli den stora politiska frågan framöver. Större än exempelvis den oansvariga invandringspolitiken. Fast det verkar inte osannolikt att mångkulturen kommer att bli ännu våldsammare i en miljö där konkurrensen om resurserna ökar.

Jag var öppen för möjligheten att EU skulle kunna förändras till något positivt för Europa ända till för något år sedan. Ett EU som bland annat respekterade folkens olikheter. Den idén fick jag från de Benoist. Men jag har blivit alltmer skeptisk. Nu ser jag EU enbart som ett fängelse för länderna. Eller kanske snarare en fälla som bankirerna har gillrat för oss.

Hur skapar man ett klassmedvetande, frågar Hudson? Mitt förslag är att vi istället för att upprepa 1848 och 1871 återvänder till ett nationellt medvetande och återtar kontrollen över vårt land. Eftersom de finansiella spelarna enligt Hudson angriper både industri och arbetare så kanske det blir möjligt att ena dem i kampen mot det parasiterande och vansinniga finansiella systemet.

Hudson Del 2

Hudson del 3

Hudson del 4

Nordlandet: Sigurd, Fafner och Brynhild

2010-08-12T09:58:00.000-07:00

Högern har ingen rytm i blodet, säger Sakine Madon i Expressen. Det stämmer säkert bra för den höger som hon har i tankarna, men den här bloggen bekänner sig till en alternativ höger. Innan jag kommer till musiken, ska jag dock berätta något. Det är en fortsättning på andra inlägg, så början kan te sig lite abrupt för en ny läsare.

En vrede brinner i mitt bröst, för jag ser hur lurad jag var innan jag vaknade ur illusionen som Systemets tjänare hade lurat in mig i. Deras synvilla var tömd på allt som ger livet mening. Jag misstog bländverket för verklighet en tid, vilket gjorde att mitt inre nästan slets itu av en konflikt som uppstod mellan min själ och bedrägeriet som presenterades som verklighet för mitt sinne. Mitt huvud trodde på lögnen, men mitt hjärta protesterade envist.

Hjärtat accepterade aldrig tomrummet. Envist viskade det till mig: ”Nej, det här är inte allt.”
Likt vattendroppar som långsamt bryter ned ett mäktigt försvarsverk arbetade den inre lågmälda rösten på mitt sinne. Så en dag föll allt samman och världen framträdde på ett nytt sätt. Borta var tomrummet som jag hade trott var allt. Istället framträdde en värld i Solens ljus som vibrerade av skönhet för min dyrkande blick. Men lögnen som hade fört mig in i en djup förtvivlan fanns fortfarande där. Jag har förklarat krig mot den.

Jag kallar mig Nordbo här på nätet. De som helst vill att vi nordbor ska försvinna påstår att vi inte finns och om det ändå finns några av oss, så är vi elaka förtryckare. Det är så våra fiender förtrycker oss. Visst har gränserna mellan olika riken förändrats genom historien. Visst har kungar kommit och gått. Saker och ting förändras. Men om vi istället för att tala om Sverige talar om landet och folket som lever här i norr, så är det tydligt att vi har funnits här sedan urminnes tider.

Om vi går helt utanför Systemets tänkande och ser på landet från hjärtat, med fantasins och kärlekens öga, så kan vi se hur vi har blivit bestulna på trådarna som anslöt oss till det tidlösa Norden, det inre land som fortfarande döljer sig i våra bröst, hur omedvetna om det vi än är. Det är en halvt bortglömd plats som ibland framträder i drömmarna hos våra diktare, det må vara Astrid Lindgren eller J.R.R Tolkien eller någon annan författare eller poet som anknyter till våra traditioner. Det är talande att deras berättelser berör så många så starkt.

Systemets tjänare presenterar bara en meningslös yta för oss, därför att de vill kunna förändra landet utan att ta hänsyn till oss nordbor som har varit här sedan tidernas begynnelse. Deras besvärjelser innhåller ofta ordet "konstruktion". De vill "dekonstruera", dvs ödelägga allt som har gett livet mening för oss. De misstänkliggör våra traditioner, våra berättelser och hävdar ofta att vi egentligen inte ens finns till. De vill stjäla vår framtid genom att förneka vårt förflutna.

Det är det inre Nordlandet, det som inte har geografisk utsträckning utan döljer sig i hjärtat, likt ett drömmarnas hem, som jag sätter mitt hopp till. Det är motståndets centrum som aldrig kommer att vika sig för fienden. Därifrån kommer hjältar en dag träda fram för att driva lögnens ynkliga tjänstehjon ut ur landet. Förrädarna har redan gjort sitt val. De saknar heder och hör inte hemma här, hos oss.

Sköldmön Brynhild sover i ett slott på toppen av Hindarfjäll, i väntan på hjälten som ska väcka henne. Den giriga draken Fafner sitter oförskämt trygg på sin skatt. Var är Sigurd?

Jag ger er Darkwood: Nibelungenland

Von Westen braust der Sturm.
Der Regen fällt.
Das ist des Nordens wilde,
trübe Welt.
Die grüne Wiese ward zum grauen See.
Die weiß noch nichts von Menschen Luft und Weh.
Auf glattem Damme
schreit’ ich stets einher.
Dort auf die Heimat sinkt der Nebel schwer.
Und schaue auf die Flut die wogt und wallt.
Und Haus und Baum verlieren die Gestalt.

Sturmbrausend nebelwogend auch mein Sinn,
jetzt da ich weiss dass ich der Alte bin.
Das ist Leben;
das ist ganzes Sein.
Bin nicht gebrochen;
bin vom Zweifel rein.
Und trotzig harr’ ich auf dem mächtgen Damm.
Ich fühlt’s ich bin vom Nibelungenstamm.
Bis mir das Bild der Heimat ganz entschwand.
Und rings um mich ist Nibelungenland.

Folket vs Superklassen

2010-08-11T05:40:00.000-07:00

I DN beskriver en artikel Google och andra stora företag som ett hot mot yttrandefriheten. Jag vill koppla det här till ett tal som hölls av en av Obamas rådgivare för ett tag sedan.

I USA har vi sett hur en ny kategori av gigantiska företag och banker har framträtt som påstås vara ”too big to fail.” När de fattar dåliga beslut behöver de inte ta konsekvenserna av sina handlingar eftersom staten räddar dem med pengar från skattebetalarna. Den politiken har lett till att man har fört över astronomiska summor pengar från framför allt medelklassen till de rikaste i vad som kan beskrivas som ”trickle-up economics”.

Rådgivaren till Obama, Zbigniew Brzezinski, sade följande I ett tal 2009: “For the first time in human history almost all of humanity is politically activated, politically conscious and politically interactive. There are only a few pockets of humanity left in the remotest corners of the world that are not politically alert and engaged with the political turmoil and stirrings that are so widespread today around the world. The resulting global political activism is generating a surge in the quest for personal dignity, cultural respect and economic opportunity in a world painfully scarred by memories of centuries-long alien colonial or imperial domination.”

Brzezinski ser alltså ett långt gånget globalt politiskt uppvaknande som hotar globaliseringens organiserade makt, dvs multinationella företag, banker, centralbanker och internationella organisationer etc. Den globala ordningen domineras av vad som har kallats för “the superclass” som utgör en i hög grad integrerad transantionell elit som försöker dominera världen och föra in alla länder i sin ordning.

Brzezinski anser att vår tids främsta utamning ”is posed not by global terrorism, but rather by the intensifying turbulence caused by the phenomenon of global political awakening. That awakening is socially massive and politically radicalizing.” Han säger också att “the politics of populism are transforming the politics of power.”

Exemplet Google visar återigen vad vi har att göra med. En global superklass vars girighet och makthunger är lika gränslös som världen de försöker skapa. Tänk på den ekonomiska krisen, fra, ipred etc. Frågan är hur vi ska sätta dem på plats? Om vi inte sätter stopp för dem så kommer de göra världen till ett hårt övervakat fängelse styrt av giriga bankirer.

Superklassens maktutövning kan visualiseras i form av en pyramid. På toppen har vi den internationella superklassen, som innefattar vad jag brukar kalla usurokratin, i mitten har vi vad jag här kallar den nya klassen. Ofta innefattar begreppet “den nya klassen” även överskiktet, som jag nu kallar superklassen. Men mitt syfte med att hålla isär de två skikten inom pyramiden är att jag tror att mellanskiktet är den globala ordningens akilleshäl. Det övre skiktet är beroende av mellanskiktets lojalitet.

I USA , Grekland och på Island mm kan vi se hur en allt större del av medelklassen faller ned ekonomiskt och blir en del av underklassen. Det ter sig som ett rimligt antagande att deras lojalitet mot systemet samtidigt får sig en ordentlig törn. Om den processen fortsätter, vilket jag tror den kommer att göra, så kommer den övre eliten att finna sig alltmer isolerad och avskydd.

Det globala systemet kan alltså besegras genom att dess “medelklass”, poliser, lärare, jurister, nationella politiker och journalister mfl, slutar identifiera sig med systemet och istället återupptäcker sin nationella tillhörighet och bejakar den. Många som tillhör de här yrkesgrupperna kan i ärliga ögonblick vara smärtsamt medvetna om förfallet i landet som den globala ordningens gränslöshet har skapat.

De flesta befinner sig nog fortfarande i ett tillstånd av förnekelse, men om även den svenska medelklassen får stora ekonomiska problem framöver, vilket jag tror att den kommer att få, så kommer de ruskas om och alltfler kommer att vakna upp till verkligheten från de rosaskimmrande drömmarna om en gränslös värld. Jag kallar det för att återvända till Jorden. Vågar du bli en svensk igen, kära världsmedborgare?

Den stora striden framöver kommer att stå mellan den korrupta internationella eliten tillsammans med dess tjänstefolk i landet, och landets folk. Striden har egentligen pågått länge, men nu håller vindarna på att vända och den är den på väg in i huvudfåran, vilket syns genom det ökande stödet för Sverigedemokraterna. Därmed inte sagt att SD är lösningen, det får läsaren avgöra själv. Jag säger bara att det är ett tecken. Hursomhelst är det inte försent att byta sida med hedern i behåll ännu.

Läs även:

Eliternas uppror och svek

Titanic sjunker, lita inte på musikkåren

Centralisering vs Decentralisering

Oden, hjältar och Solen

2010-08-10T08:39:00.000-07:00

"Sun, I hail thee
Hail, O light!
Hail, O glorious day!"

Flera gånger har jag varit inne på att vi befinner oss i slutet av en epok. Det positiva med det är att vi kan börja ana de stora strider som kommer att bestämma hur nästa epok kommer att se ut.
Jag tror att vi närmar oss en tid då det heroiska gör sitt återinträde på den historiska scenen. Drastiskt uttryckt kan valet komma att se ut så här: Riskerar du livet för att vara fri eller väljer du tryggheten i att vara en slav?

Med den lilla introduktionen går jag vidare till en kommentar av signaturen Anonym:

”Synd bara att de flesta inom genren är erbarmligt dåliga musiker. Möjligen är det en poäng att det ska låta rustikt och folkligt, men varför inte lyssna till betydligt mer sofistikerad och genuin europeisk musik så som Beethoven, von Weber, Wagner mfl?”

Det ska låta rustikt och folkligt, det är i varje fall så jag uppfattar det. Jag anser inte att det som är mer sofistikerat nödvändigtvis är bättre. Enkelhet har ibland en kvalité som kan tala direkt till vårt inre, medan det som är sofistikerat riskerar att bara vara ett uttryck för en slags intellektuell rundgång, utan förmåga att tala till oss på ett djupare plan. Det är ju en av mina kritiska synpunkter på vår tid: den är endimensionellt cerebral och hjärtlös. Det är bakgrunden till att jag anknyter till Yates idé om ”själens revolt mot intellektet” på bloggen.

Den här låten är mycket enkel, men lysande just därför, tycker jag. Det ligger väl i sakens natur att ett sökande efter ursprung och rötter också tar sig ett avskalat och enkelt uttryck? Att skala bort all överflödig ornamentik för att finna det äkta och ursprungliga, tror jag är vad Fire+Ice försöker göra här.

Fire+Ice: Dragons in the Sunset

Med det sagt som försvar av neofolken så håller jag med Anonym om att den klassiska musiken är mer sofistikerad och genuint europeisk. Det är inte klassisk musik som jag anser vara överdrivet cerebral. Det ena utsluter inte det andra. Jag gillar både Fire+Ice, som får representera neofolken, och Wagner, som får representera klassisk musik . Wagner passar dessutom utmärkt för bloggens tema.

Det har nog framgått att jag är en slags soldyrkare. Hos Wagner möter vi ett fornnordiskt tema med Wotan, hjälten Siegfried (Sigurd), Brünhilde och hyllningar till Solen:

Lyssna även på Orplid.

Rekomenderad läsning: Sigurdlegenden som som universell eskatologi.

Sacred texts, varifrån bilden kom: [Klick]

Några ord om neofolk

2010-08-09T07:46:00.000-07:00

Gudomlig Komedi lägger ut sånger från neofolkgenren ganska ofta. Det finns två syften med det: dels att bloggaren gillar musiken, men även att musiken passar bloggens tema. I det jag har skrivit under fliken "liberalism" upprepar jag gång på gång kulturens betydelse. Kulturen föregår och bestämmer politiken.

Europa och Sverige har förlorat kontakten med sina rötter och sin själ. Neofolkgenren är ett uttryck för sökandet efter det som har gått förlorat. Det finns inget som på ett så direkt sätt talar till själen som musik.

Neofolkgenren är antikomersiell. Jag har inte sett några tendenser till att fria med publiken, snarare tvärtom. Vissa band provocerar snarare publiken med en ambivalent attityd till tabubelagda symboler och attityder.

Genren har sina rötter dels i industriella band som Throbbing Gristle och Laibach , och dels i folkband som Changes och folkmusik i allmänhet. En lista på viktiga band inom genren skulle inkludera Death in June, Fire+Ice, Sol Invictus och Current 93.

Genren har alltså blivit kritiserad för att vissa band använder symboler som har belagts med ett tabu, men de medvetna provokationerna från banden får vanligen ett stilfullt uttryck, utan vulgaritet. Det är också en del av neofolkens estetik att ge uttryck även för de kontroversiella delarna av Europas historia, på samma sätt som Laibach. Exempelvis använder Death in June en totenkopf. Totenkopf-symbolen fanns dock långt innan det fanns några nazister. Och svastikan, som tidigare syntes någon gång i samband med konserter med Blood Axis, är en urgammal indo-europeisk symbol. Så när kritiker klagar över nazistiska tendenser inom genren är de oerhört reduktionistiska och grova.

Det finns också ett starkt inflytande både från det förkristna Europa och från indo-europeiska myter och spiritualitet och även kristendomen får sitt uttryck, fast i en otämjd och därmed intressant form.

De som klagar har ofta en stark åsikt om vad som får uttryckas och vad som inte får uttryckas. Ironiskt nog tenderar de att komma från en miljö där det annars är populärt att provocera och överträda gränser. Att skymfa det europeiska kulturarvet ses som ett fint konstnärligt uttryck där. Jag anser att det är en välgärning att få självutnämnda tankepoliser från den antieuropeiska miljön att bli nervösa och oroliga.

Egentligen är neofolk dock varken till vänster eller till höger. Det rör sig om en konstnärlig strömning och som sådan är den bortom såna andefattiga indelningar. Jag är övertygad om att både publiken och banden kan visa upp en stor spännvidd av olika politiska åsikter från hela det etablerade politiska spektrat och även där bortom.

Jag känner bara till ett svenskt neofolkband: Solblot. Några av mina favoriter är Sonne Hagal, Darkwood, Blood Axis, Orplid och Of the Wand and the Moon.

"Of the Wand and the Moon" ger uttryck för upplevelsen av meningslöshet i en värld där Gud är död, nationen är död och gemenskapen är död. En värld utan syfte, mening och riktning. En satanisk värld?

von Thronstahl, "Europa Calling"

Sonne hagal, "Vengeance"

PS: Är det inte intressant att man måste polemisera och försvara sin ståndpunkt så fort det handlar om Sveriges och Europas rötter? Det här är ju Sverige och Europa...